Norrans journalister efter ett långt arbetspass den 12 mars 2025, dagen när Northvolt gick i konkurs.
Det är den 13 mars, dagen efter skräckbeskedet. Northvolt har gått i konkurs. Norrans journalister sitter hålögda i konferensrummet efter gårdagens intensiva nyhetsarbete. Det känns nästan som en baksmälla efter en alltför sen kväll.
Förstrött lyssnar vi till dagens planerade jobb medan tankarna vandrar. Många av oss funderar nog på om hur det ska bli framöver, med fabriken, jobben och alla människor som har livat upp vår stad? Men också över vad som egentligen hände.
Northvolt fick miljarderna, de hade personalen, byggnaderna, marken, grön el, maskinerna och forskningen – och hela Skellefteås stöttning. De lovade världens grönaste batterier, att göra Europa oberoende av Kina, tusentals jobb och flera nya fabriker runtom i världen. Hur kunde det bli så här?
Northvolt meddelar hösten 2017 att de ska satsa i Skellefteå. Med på presskonferensen är vd Peter Carlsson, näringsminister Mikael Damberg och kommunalrådet Lorents Burman.
En förklaring som numera är allmänt känd är att produktionen hade problem. Redan i augusti förra året avslöjade vi att fabriken inte producerar eget katodmaterial – som är en avgörande del av battericellen – utan importerar detta från Kina. Men några signaler om att läget var så illa som det faktiskt var kom aldrig ut. Tvärtom, företaget sa att de producerade fler celler än någonsin. Var katodtillverkningen det enda problemet eller fanns det fler?
Norran kunde i augusti 2024 konstatera att en stor mängd material till katoddelen i batterierna importerades från Kina.
Northvolt har nämnt att pandemin och logistikproblem skapat problem. De har skjutit på tidslinjen och inte kunnat ”rampa upp” tillräckligt fort, som de brukar säga. Borde vi ha sett detta komma tidigare?
Vi inser att Skellefteborna kommer att kräva en förklaring och att vi som lokaltidning förväntas ge dem en. Men hur ska vi lyckas med det? Att få prata med Northvolts olika chefer har varit nästan omöjligt tiden efter konkursen och bland personalen har lojaliteten med företaget varit mycket stark. Det är klurigt att få insyn i ekonomin.
Men vi har sedan första uppsägningen märkt en viss förändring. I takt med att Northvolts problem har ökat har tips efter tips sakta droppat in, om hur det egentligen står till innanför grindarna. De anställda har blivit tillgängligare, även om tystnadsklausuler i kontrakt och uppmaningar att inte prata med media, skrämmer en del från att tala ut öppet.
Norran har sällan fått tillåtelse att komma innanför grindarna och berätta om produktionen. De anställda har hållit tyst om hur det var att arbeta där – tills det började skaka.
När vi till slut räknar ihop alla tips är de många. Vi börjar ta kontakt och det visar sig att många är både frustrerade och besvikna, även om de också varit stolta över sin arbetsplats. De vill gärna berätta. Till slut ställer även grundaren och tidigare vd:n Peter Carlsson upp med sin berättelse. En del av det han säger då förklarar saker i den här artikelserien.
För att förstå hur det gick till när Sveriges största industrisatsning gick åt skogen så måste vi gå tillbaka i tiden och börja från början. Vi startar i november 2017 strax efter att Northvolt meddelat att batterifabriken ska ligga i Skellefteå.
Företaget har då inga större pengar i sammanhanget. Det är "bara" 120 miljoner kronor från de första investerarna. Ett projektkontor växer fram i Stockholm och Peter Carlsson åker tillsammans med medgrundaren Paolo Cerruti runt och försöker ragga pengar till fabriken.
Paolo Cerruti var en av de ledande personerna när Northvolt tog form.
Det går trögt. Utöver ett samarbete med ABB får de 100 miljoner kronor från Vestas för ett gemensamt projekt kring en batteriplattform. Men till Skellefteå har de ännu inte en spänn.
Året därpå lättar det lite när Scania investerar 100 miljoner kronor, Siemens likaså och Northvolt får ett mindre banklån från Europeiska investeringsbanken. De första kunderna lägger beställningar.
Men det är också nu som Northvolts ursprungliga planer börjar förändras och sidoprojekten trillar in. Först planerna på en fabrik i Polen, sedan ett litiumraffinaderi i Portugal.
Pilotlinan är på väg att starta upp i Västerås 2019.
Samtidigt jobbar de för att få igång en pilotlina på Northvolt Labs som byggts i Västerås. En liknande ska senare skalas upp i Skellefteå är det tänkt.
Alla fick sovsäckar.
Landon Mossburg
Automatiseringschef
I jakten på svar kring den första tiden ramlar vi över en podcast där Landon Mossburg intervjuas om Northvolt. Han är en av dem som är med tidigt och jobbar intensivt med att få allt att fungera på labbet. Tidigare jobbade han med Peter Carlsson på Tesla och när Northvolt drog igång försökte svensken rekrytera honom. Han tackade nej. Men till sist tog nyfikenheten över och han flyttade till Stockholm med hela familjen. Vi stämmer träff med honom för en intervju över Teams från andra sidan Atlanten.
Landon Mossburg arbetade bland annat som automatiseringschef på Northvolt.
Han berättar att det inte är några 40-timmarsveckor på labbet under de två åren han arbetar där. Nattskiften strular, allt stannar. När de löst ett problem poppar tre nya problem upp. För att lösa dem sover ett gäng i pilotfabriken.
– Alla fick sovsäckar. Vi kallade det Camp Labs och trodde vi skulle behöva vara där en eller kanske två veckor och tänkte att det kan bli en team-building-grej.
Många hade jobbat med avancerad tillverkning tidigare, men batteritillverkningen visade sig vara svårare än väntat. Konkurrensen är mördande. Kineserna ligger redan långt före och har en stor del av marknaden.
– Man måste satsa allt man har. Vi gjorde det. Jag trodde inte det skulle bli så svårt.
Northvolt Labs utanför Västerås. Arkivbild.
Efter att ha sovit i konferensrum i några veckor tar de istället in på hotell några timmar varje dag för att sova. Upplägget är inget han njuter av, men den snabba kicken han får varje gång han löser ett problem väger upp. Och till slut får de ändå pilotlinan att fungera hyfsat.
– När vi kom in hade vi tur om vi gjorde 80 celler per skift. När vi lämnade gjorde vi tio gånger så många.
Utöver problemen i labbet och olika sidoprojekt som Northvolt då börjat intressera sig för, sker en grundläggande förändring. Affärsidén var först att tillverka cylindriska celler, berättar Landon Mossburg. Vid den här tiden var dessa fullt industrialiserade för bärbara datorer och tekniken var välkänd, enligt Landon Mossburg. Men kunderna vill nu ha något annat, prismatiska. De får börja om och ta fram en ny celldesign.
– Den var mycket bra på pappret och kunderna gillade den verkligen, men den var mycket, mycket svår att göra. En av de svåraste sakerna att göra är inte att designa en cell som fungerar, utan en som dessutom är möjlig att tillverka.
Delar av maskineriet i Northvolt Labs.
Det gäller att få allt att synka och jobba ihop; människor som arbetar, maskinerna, produkten – och mellan dem finns processen.
– Här var nästan alla delar osynkade.
Arbetet blir ineffektivt. Därtill ställer kunderna tuffa krav, både på leverans och produkternas utformning. Det är inte bara en cell de ska ta fram utan olika varianter. Varje förändring i cellerna innebär en stor utmaning, berättar han.
Satsningen på cylindriska batterier visade sig alltså inte hålla och blev därmed en ren förlustaffär ekonomiskt, samtidigt som det tog kraft från annat.
Under många månader jobbade personalen med att få till maskinerna i Labs i Västerås.
Norran ligger under våren 2025 på Northvoltgrundaren och tidigare vd:n Peter Carlsson och andra chefer närmare verksamheten för att få intervjuer. Vi vill att de också ska ge sin berättelse om alla turer, men det går trögt.
I maj 2025, två månader efter Northvolts konkurs får vi till slut prata med Peter Carlsson på ett kontor i Stockholm. Det blir en två timmar lång intervju. Alltför kort för att få alla svar, men vi försöker så gott det går att sålla ut de viktigaste frågeställningarna i vår granskning.
Peter Carlsson förklarar att när man jobbar med kunder så måste man vara beredd att ändra den hypotes man från början hade.
– När vi jobbade med industrialiseringen och uppbyggnaden tog vi beslut att stoppa den cylindriska linan som var planerad i Skellefteå, för att ha fokus och hålla tidsramarna.
Jag tycker vi borde ha saktat ned företaget.
Anonym på Northvolt Labs
Vad kunderna sa spelade stor roll.
– Ja, det är ju klart. Stora bilkunder är kanske de tuffaste kunderna, för de har väldigt stora resurser för att gå in i detalj hos underleverantören. När tidslinjen försköts ville de skicka mer resurser till Skellefteå och det krävde i sin tur större resurser av oss.
Norran träffade i maj 2025 Peter Carlsson i Stockholm där han jobbar med nya affärsidéer.
Peter Carlsson medger att upplägget de hade med kunderna var både bra och dåligt.
– Det är klart att de ville att det skulle fungera, men ju djupare de grävde desto mer resurser drogs från oss som annars kunde ha använts effektivt för att skala upp.
Samtidigt som Northvolt släcker bränder i Labs måste de alltså blidka kunderna och leverera prover till dem. De kan inte slå av på takten och måste producera enligt plan eftersom de lovat detta. Kunderna vill inte gå Northvolt till mötes och reducera volymerna, enligt uppgifter inifrån fabriken. Förseningarna gör det också svårt att säga nej. Kunderna sätter istället högre och högre tryck på leverans.
Mycket fokus ligger vid den här tiden på att få snurr på pilotlinan i Västerås, enligt Landon Mossburg. När den första linan i den stora fabriken byggs får den inte lika mycket uppmärksamhet från ingenjörerna.
En person med god insyn beskriver att den var "ett tågvrak" när den anlände. Inte i närheten så väl designad som den borde vara.
– Det är så långt ifrån vad man borde göra. Jag tycker vi borde ha saktat ned företaget, men jag var ganska ensam om det perspektivet vid den tidpunkten, säger hen.
Man blev väldigt ödmjuk inför uppgiften.
Peter Carlsson
Northvolts tidigare vd
Gänget i Labs kämpar för att få designen att fungera och under tiden rullar det in nya pengar: 350 miljoner euro från Europeiska investeringsbanken. Northvolt får miljötillstånd för den stora fabriken och fler investerare går in med pengar i bolaget. Under hösten 2019 börjar bygget av Northvolt Ett i Skellefteå.
De stora byggnaderna börjar ta form.
Marken på det stora industriområdet har beretts, stålskelettet har börjat resas. På Hedensbyn går Peter Carlsson omkring. Han känner en skräckblandad förtjusning över hur stort bygget är.
– Man blev väldigt ödmjuk för uppgiften och insåg liksom hur viktigt det var att hitta de bästa människorna för att leda detta.
Peter Carlsson besöker sajten när de fick miljötillståndet för Northvolt Ett.
Han inser snart att det nästan inte finns personer i Sverige som hade byggt riktigt stora fabriker på mycket länge. Northvolt kommer att behöva rekrytera folk från hela världen för att klara det – skapa ett internationellt team.
Medan Northvolt Ett byggs inleder Northvolt även nya samarbeten. De jobbar med energisystem tillsammans med Mälarenergi, Vattenfall och Epiroc, samtidigt som de presenterar planer på återvinningsfabriken Revolt. I samband med det inleder de också ett samarbete med norska Hydro.
Maskinerna som används i Northvolt Labs och som ska installeras i Skellefteå kommer från det kinesiska företaget Wuxi Lead. Till en början verkar allt bra. Wuxi Lead har förvisso inte tillverkat en cell som Northvolts tidigare, men säger ja till allt, så samarbetet har sett bra ut på papperet. Men just som Northvolt skriver kontrakt med dem, går världens största tillverkare av bilbatterier, kinesiska CATL in med en stor investering och de tar även plats i Wuxis styrelse.
– Det gjorde mig nervös, säger Landon Mossburg.
Pressbilder från insidan av Northvolt Ett vid delar av cellproduktionen.
Han tycker inte att de verkar skicka de mest kunniga ingenjörerna för att hjälpa till, utan snarare att det är besvärligt att skicka personer från Kina under pandemin. Det är enklare att skicka dem till anläggningar inom landet. Särskilt när deras största kund, som nu sitter i Wuxi Leads styrelse, byggde snabbare än någonsin i Kina.
Alla maskinerna är mycket automatiserade och styrs med kod, men Wuxi Lead är inte villiga att öppna upp koden för teamet på Northvolt när det krånglar. Det är okej, berättar Landon, normalt sett vill man inte röra koden.
– Men det var – antingen skickar ni hit folk som kan fixa utrustningen så den fungerar väl, eller så måste ni låta oss fixa den. Det var nattliga samtal till Kina i veckor.
Peter Carlsson berättar att de valde leverantören eftersom de var ”hovleverantör” till CATL.
– De hade uppenbarligen bevisat att de klarade att bygga flera linor parallellt och skeppa dem. De hade en kapacitet som ingen annan hade. Pris och leveranstid var jätteviktiga, men bara under förutsättningar att de kunde leverera enligt den produkt- och processdesign som vi behövde. Och de passade våra behov.
Peter Carlsson berättar att den kinesiska leverantören ansågs vara det bästa valet.
Ledningen var enad i beslutet att satsa på de kinesiska maskinerna. Men beslutet ska senare ha lett till inre motsättningar kring frågan om de valt rätt. De lärde sig av misstag som gjordes och förbättrade beställningar de gjorde senare. Men med facit i hand skulle de ha gjort annorlunda och låtit bli att skeppa maskinerna till Sverige innan de genomgått alla tester.
Flera andra personer vi pratat med beskriver att de är frustrerade över hela situationen. En av dem beskriver hur hen kände sig som pojken som skrek att vargen kommer.
– Att jag var lite galen som sa att det här tar död på oss. Vi måste sakta ned. Men de andra i teamet var väldigt kloka och hårt arbetande människor. De såg inte det som jag såg och jag kände att det kanske var jag som hade fel. Jag blev nästan deprimerad.
Samtidigt som hen larmar internt så tror uppenbarligen investerarna på projekten, eftersom de går in med miljarder.
– Det var väldigt konstigt, säger hen och väljer till slut att sluta.
Åren med batteristrulet sätter sin prägel och får hen att ifrågasätta sig själv.
– Fram till den punkten i min karriär hade jag kastat mig in i alla problem som uppstod i mitt jobb. Och jag var alltid ganska bra på mitt jobb. Jag hade inte konfronterats med något mål i min karriär som jag inte kunde uppfylla. Det här var första gången och jag var inte beredd på det.
Tillbaka till fabriksbygget och linan i Northvolt Ett i Skellefteå. Tiden håller alltså på att rinna iväg. Under 2021 ska den första linan driftsättas i Skellefteå. Problemen i pilotlinan som inte är lösta kommer oundvikligen att följa med till Skellefteå. Men det handlar inte bara om maskinproblem ska det visa sig.
I England sitter en byggnadsingenjör, och sliter sitt hår medan han följer bygget på distans. Det är covidpandemi och Allen, som vi kallar honom, har ännu inte fått komma till Sverige för att inspektera byggplatsen. Men det han har sett hittills oroar honom.
– Det var väldigt oorganiserat, planeringen var inte klar utan man började bygga samtidigt som man planerade. Det innebär att mycket fick göras om och orsakade onödiga kostnader.
Samordningen fungerar inte, berättar Allen, ena dagen kan någon beställa en maskin – dagen efter behövs den inte trots att den redan är betald.
– De gjorde många, onödiga och dyra misstag i byggprocessen. Det hade kunnat bli något riktigt bra, men de slösade bort chansen när de startade så mycket utan att ha resurser. Man måste ha kompetent personal, inte bara ett visst antal händer och fötter.
I efterhand så var ju tidsplanen väl ambitiös.
Peter Carlsson
Northvolts tidigare vd
Northvolt jobbar 2021 under enorm tidspress med att få till batterier i Skellefteå. De har försökt få kunderna att backa på tidsplanen, men fått nobben. De har lovat att leverera, så även om de kanske borde stanna upp och stabilisera cellproduktionen, så sitter de nu i en rävsax.
– I efterhand så var ju tidsplanen väl ambitiös, medger Peter Carlsson.
– Men sedan var det också ett antal saker som vi inte hade räknat med i uppbyggnaden av fabriken. Att det skulle komma en covidpandemi med alla utmaningar – med en global logistikkris där det var jättesvårt att få material och komponenter till Europa. Och även utmaningarna att få underleverantörerna att färdigställa installationer och mjukvarukonfigurationer på plats.
Den 28 december 2021 presenterar Northvolt den första battericellen, som producerats i Skellefteå. Ingen utanför fabriken får se mer än en bild av den, men enligt dåvarande vd Fredrik Hedlund blir det jubel i fabriken när cellen kommer ut från linan.
Fredrik Hedlund var fabrikschef i Skellefteå de första åren.
– I dag är en stor milstolpe för Northvolt som teamet har arbetat mycket hårt för att uppnå. Naturligtvis är denna första cell bara början. Under de kommande åren ser vi fram emot att Northvolt Ett kommer att utöka sin produktionskapacitet kraftigt för att möjliggöra den europeiska omställningen till ren energi, sa vd Peter Carlsson i ett pressmeddelande.
Northvolt skickar en bild på den första battericellen till pressen.
Nu är alltså produktionen officiellt igång och personalstyrkan ökar snabbt. Människor från hela världen försöker få plats i Skellefteå, som inte hunnit bygga ut för att rymma strömmen av alla nya invånare. Staden växer, Northvolt likaså.
Företagets ledning verkar optimistisk och räds inte att jonglera många projekt samtidigt. Det jobbas nämligen på fabriken i Gdansk. Där bestämmer sig bolaget för att expandera ytterligare.
De köper även en amerikansk batteristart-up, Cuberg, som ska bli ett teknikcenter i Silicon Valley. Northvolt börjar samarbeta med Volvo Cars och gör batterier till e-scooterföretag. Samtidigt tar de in en mångmiljardinvestering för att expandera Skellefteåfabriken till en årlig produktion på 60 gigawattimmar.
Företaget planerar därtill en ny batterifabrik i Göteborg tillsammans med Volvo och en expansion av Labs. På våren 2022 bestämmer de sig för att starta fler fabriker.
Peter Carlsson när företaget fortfarande var upphaussat och allt verkade gå bra.
– Det var ganska många projekt, men det var också väldigt många duktiga människor inne i bolaget som utförde olika bitar parallellt. Ur vårt perspektiv sågs det som en naturlig, stegvis upprampning av det vi byggde. Det var ett sekventiellt tänk. Sedan kan man mycket väl säga att när upprampningen blev försenad, borde man ha skjutit alla andra projekt framåt, säger Peter Carlsson.
Med andra ord. Stegen följs, men de börjar staplas på varandra. Det riskerar att bli svajigt.
– Man kan kalla det en rävsax. Det var stora kundåtaganden vi var tvungna att hantera och det var projektfinansiering som inte var speciellt flexibel i att hantera förändringar.
Flera år senare reflekterar Peter Carlsson över situationen de hamnade i.
Peter Carlsson förklarar att när de behövde göra förändringar i bygget så krävde projektfinansieringen att förändringen godkändes av ett bankkonsortium och processen kunde ta flera månader för att de skulle kunna fatta ett beslut.
Vi sitter på Norran och summerar de första åren. Vi ser ett projekt där många människor kämpar för att få det att fungera, men där hinder uppstår och saker tar tid, samtidigt som fler projekt läggs till verksamheten. Pengar och planer växer. Kunder pressar på. Och ingen bromsar. Kanske är det redan här det går fel?
Landon Mossburg, som flyttade familjen till Sverige för jobbet på Northvolt, är inne på samma spår:
– Vi skulle ha slutat göra så många saker. Då kunde vi ha lyckats. Jag är ledsen att vi inte fick det att fungera.
Han återvänder efter ett par år till USA och startar ett eget batteriprojekt.
I Skellefteå går fabriken knackigt, men trots att man ligger rejält efter tidslinjen så syns det ännu inte utåt. Industriområdet i Skellefteå växer, liksom framtidstron. På Norran rapporterar vi om framstegen. Inga anställda har ännu höjt sina röster om arbetsmiljö- eller produktionsproblem. Men vad händer egentligen på golvet i Skellefteå. I nästa del följer vi flera tidigare Northvoltanställda in i lokalerna – där det på vissa ställen råder kaos.
Nästa del: Kaos AB: Barbie Wonderland och en produktion i osynk
Granskningen
Med hjälp av drygt 20 källor med god insyn, varav flera vill vara anonyma av rädsla för att inte få jobb i framtiden, samt dokumentation målas en bild upp av vad som egentligen hände på fabriken i Skellefteå. Vi har gjort långa intervjuer med flera av källorna och haft upprepad kontakt med dem. Uppgifterna i artiklarna bekräftas av flera personer och visar på olika mönster vi har försökt skildra.
Vi har för denna reportageserie även sökt några tidigare cheferna för Northvolt Ett för kommentarer. Fabrikschef Fredrik Hedlund har avböjt medverkan. Fabrikschef Mark Duchesne har gjort sig oanträffbar efter förfrågan. Vi har även mejlat frågor till Maria Åstrand, chef för Upstream, men inte fått svar. Emma Nehrenheim, chef för Revolt och miljöansvarig, har svarat på några frågor men vi saknar några svar. För många av frågorna skulle det ha varit bättre att få svar från dessa personer som jobbat närmast verksamheten.