Enligt rektor Gunnel Tegenfeldt var det stor enighet när beslutet om mobilförbud på skolan togs.
Mobilförbud finns i varierande utsträckning på alla skolor i Skellefteå kommun. Vi har nyligen publicerat en kartläggning av detta.
Byskeskolan sticker ut: det är en av få högstadieskolor som har ett totalförbud mot mobiler. Eleverna får inte ens ha telefonen på rasterna.
Förbudet infördes redan för tio år sedan. Rektor Gunnel Tegenfeldt berättar:
– På den tiden bodde det missbrukare i närheten av skolan och eleverna handlade droger via sina mobiltelefoner.
Hon var inte ansvarig då men har varit i kontakt med den dåvarande rektorn för att försäkra sig om vad som hände:
– Det anordnades ett informationsmöte i aulan och det var fullt med folk. Föräldrar, polisen och fältarna var där. Någon kom med ett förslag om mobilförbud och i stort sett alla på mötet var eniga om det. Sedan arbetade lärarna och skolfritidsledarna aktivt för att genomföra det, säger hon.
Gunnel Tegenfeldt tycker att Byskeskolans förbud har fungerat bra men konstaterar att det har blivit svårare att se till att det efterföljs.
– För tio år sedan var det mer smärtfritt. Det var annorlunda då, jag tror inte ens att alla hade en mobil med sig.
Walter Lundmark och Manne Dahlberg i årskurs 9 förstår tanken bakom mobilförbudet men tycker inte att det fungerar så bra.
– Tanken är god. Det är ju för att minska mobbningen i sociala medier och att man inte ska smygfota varandra och så. Men det är många som bryter mot förbudet. Det blir som att man vill tänja på gränserna, säger Manne och får medhåll av Walter:
– Eftersom regeln inte följs så blir det som att man kan skita i den.
”Vissa har en trygghet i sin telefon”, säger Manne Dahlberg.
Caspian Lundqvist och Casper Norberg i årskurs 8 tycker inte heller att mobilförbud är bra.
Gunnel Tegenfeldt förklarar att systemet bygger på tillit och att skolpersonalen enligt lag inte får beslagta någons mobil. Elever som bryter mot förbudet uppmanas att lägga undan eller lämna in sina mobiler.
Om regeringens förslag går igenom ska alla skolor införa totalförbud och samla in mobilerna under hela skoldagen. Gunnel Tegenfeldt säger att en nationell lagstiftning skulle underlätta även för Byskeskolan.
– Det skulle stötta oss i att efterfölja reglerna. Då kan vi hänvisa till att det är lagstadgat, att det inte bara är vi som har fattat ett lokalt beslut, säger hon.
Elevernas åsikter om ett nationellt förbud går isär. Tilda Brännström och Tuva Jönsson tycker att det låter som en dålig idé.
– Det är väl inte jättebra att hålla på och förbjuda. Det finns ju folk som kan må bra av att ha mobilen. Till exempel om man är ensam på rasten.
Tuva Jönsson och Tilda Brännström i årskurs 9 säger att många elever använder mobilen fast de inte får.
Om man sitter ensam på rasten borde man få ha sin telefon, tycker Tuva och Tilda.
Walter Lundmark är däremot försiktigt positiv.
– Jag tror faktiskt att det vore bra för inlärningen och för allas trygghet. Vissa har kanske varit mobbade tidigare och då kan man vara rädd att bli fotad eller filmad. Alla ska ju känna sig trygga på en skola.
– Men vissa har en trygghet i sin telefon, kontrar Manne Dahlberg.
Forskningen är inte heller entydig. En studie från Göteborgs universitet visar att mobiltelefoner kan vara till stor nytta för elever med särskilda behov. Och vissa anser att elever borde lära sig hantera mobilen på ett ansvarsfullt sätt, i stället för att det ska totalförbjudas.
Gunnel Tegenfeldt igen:
– Självklart kan mobilerna vara ett bra hjälpmedel att använda hela livet. Men jag ser dilemmat med att använda dem fritt i skolan. Det blir ett enormt störningsmoment, nästan som ett beroende.
När Byskeskolan införde mobilförbud för tio år sedan var frågan inte lika stor som i dag.
– Året efter att vi införde vårt förbud utvärderade elevrådet det och de var positiva. De upplevde att de umgåtts mer, att kränkningar via telefon på skoltid hade upphört. En lärare som jobbat här länge har varit i kontakt med gamla elever som är vuxna i dag: nu i efterhand tycker de att vårt förbud var väldigt bra.
Samtidigt kan skoldatorerna vara en lika stor distraktion. Då kvarstår problemet ändå?
– Vi kommer i alla fall bort från kränkningar i sociala medier och smygfotande i omklädningsrum. Men jag håller med att det är samma fenomen med datorerna. I bästa fall kunde läraren på något sätt styra vad eleverna kan och inte kan göra på datorn, säger Gunnel Tegenfeldt.