Det var efter en vistelse på sjukhuset i Skellefteå som problemen började för 90-årige Helge Fredriksson och hans tio år yngre sambo Anita Boman i Norsjö.
När Helge var färdigbehandlad i Skellefteå skulle han få plats på korttidsboende, vilket Anita tog för givet skulle bli hemma i Norsjö.
Men där var det fullt. I stället fick han åka taxi till Sorsele och ett boende där, 14 mil hemifrån.
För Anita blev det ett mycket hårt slag. Hon klarar inte av att köra bil så långt och hon kan inte heller begära att barnen ska ta ledigt och skjutsa henne varje gång – hur skulle hon nu kunna hälsa på Helge?
Dessutom var även platsen i Sorsele tidsbegränsad. När den skulle dras in kunde han hamna i Lycksele, Robertsfors eller någon annanstans.
– Jag är helt förtvivlad, jag har gråtit floder av ensamhet, sa Anita till Norran då.
Men nu går hon omkring med helt andra känslor i kroppen.
På tisdagen ringde en person från korttidsboendet Vinkelbo i Norsjö och gav henne det efterlängtade beskedet:
– Nu finns det plats i Norsjö. Han kommer på torsdag, berättar Anita och tillägger:
– Idag känns det jättebra. Jag blev lugnare i kroppen efter det samtalet.
Platsen på korttidsboendet får Helge i väntan på att det blir ledigt någonstans på ett särskilt boende. Därför ville Anita även försäkra sig om att han inte skulle behöva transporteras omkring tills det blir klart
– Och det ska han absolut inte behöva göra. Det var svaret jag fick.
Vad anledningen är att det nu finns plats på korttidsboendet i Norsjö uppfattade inte Anita. Men kanske spelade det in att sönerna har legat på och även publiciteten kring fallet, resonerar hon.
Hursomhelst hoppas hon att fler som inte är nöjda vågar ha åsikter om saken, då kanske fler liknande historier slutar lika lyckligt som den här?
– Det har varit lite otrevligt. Jag har gått och haft känslan ”var hamnar han när han inte längre får vara i Sorsele?”
– Men nu känns det annorlunda. Jag blir så lycklig att jag tror att jag tar en danstrudelutt, säger Anita.