Jag och Peter tyckte att det där med Northvolt kändes ganska kul

Northvolt faller och framtiden för batteriproduktion i Skellefteå ser mycket oviss ut.
Norrans Andreas Westerberg reflekterar över sitt eget förhållningssätt till batterifabriken och undrar om han var naiv 2018 när han tog en selfie med VD:n Peter Carlsson.

Northvolts VD Peter Carlsson och Andreas Westerberg vid ett möte på Almedalsveckan 2018.

Northvolts VD Peter Carlsson och Andreas Westerberg vid ett möte på Almedalsveckan 2018.

Foto: Andreas Westerberg

Ledare2025-06-18 14:00
Detta är en ledarkrönika. Norran är partipolitiskt obunden med beteckningen frisinnad.
  • Northvolts batterifabrik i Skellefteå, en gång hyllad som en grön industrisatsning, har nu gått i konkurs, vilket väcker frågor om projektets genomförbarhet och ledningens prioriteringar.
  • Låga elpriser och hållbar produktion skulle ge konkurrensfördelar, men pandemin, produktionsproblem och global konkurrens bidrog till misslyckandet.
  • Trots bakslaget betonas vikten av innovation och mod för framtida satsningar i Skellefteå och Europa, där nya möjligheter kan växa fram.

Kommer du ihåg sommaren 2018? Då var det himla spännande att vara Skelleftebo. Vi hade fått beskedet att en stor batterifabrik skulle byggas i stan och Northvolt hade öppnat sitt första kontor här. Var och varannan vecka hade Norran nyheter om det planerade bygget, och det kom även rapporter om underleverantörer som ville etablera sig i Skellefteå. Det var roliga tider.

Detta var sista sommaren som jag var engagerad i kommunpolitiken och jag fick chansen att följa med till Almedalsveckan i Visby för att ta del av seminarier och hämta hem information som kommunen skulle kunna ha nytta av. Självklart gick jag på paneldiskussionen där Northvolts VD Peter Carlsson skulle medverka.

Jag minns inte alla detaljer i diskussionen den dagen, men jag minns att Carlsson ägnade tid och möda åt att förklara varför en etablering i Skellefteå skulle kunna vara konkurrenskraftig mot Kina. Hans poäng var att produktionskostnaderna i norra Sverige hölls nere tack vare låga elpriser. Så även om personalen är dyrare i Sverige än i Kina så skulle batterier från Skellefteå inte bli för dyra. Dessutom är elen här producerad med förnybara metoder. Kol, olja och gas används knappt alls. Det menade Carlsson skulle vara en konkurrensfördel bland miljökänsliga elbilsköpare. Gröna batterier till ett vettigt pris lät som en vinnande idé.

Emad Zand och Malin Fuglesang visar den första lokal Northvolt hyrde i Skellefteå, på The Great Northern, i november 2017.
Emad Zand och Malin Fuglesang visar den första lokal Northvolt hyrde i Skellefteå, på The Great Northern, i november 2017.

Efter diskussionen tog jag tillfället i akt och bad om att få en selfie med batteri-vd:n. Bilden la jag ut på Instagram med en text som då kändes rätt så oskyldig: "Jag och Peter Carlsson tycker att det här med Northvolt känns ganska kul".

Mina följare på sociala medier gick inte i taket precis. Några likes och inga kommentarer, förutom släktingen som undrade vem Peter Carlsson var?

Sanningen var ju att "batterijesus" vid denna tid inte var särskilt känd, inte ens i Skellefteå, och på nationell nivå hade givetvis många hört talas om batterifabriken, men att projektet skulle bli stort och viktigt hade inte gått upp för folk. 

Det är skillnad mot hur läget är nu när Northvolt faller och konkursen är ett faktum. Fabriken har diskuterats på alla politiska nivåer från kommunen till EU. Peter Carlsson är mer eller mindre ökänd i Sverige och det moderata oppositionsrådet Andreas Löwenhöök har kallat honom batterijudas.

Jag frågar mig själv om jag var för naiv när jag tyckte det där med Northvolt var lite kul. Ja på många sätt var jag ju det. Men inte för att jag lyssnade till idéerna från en visionär. Nej naiviteten handlade om att jag inte insåg vidden av hur viktig den där visionen var, och heller inte insåg hur oerhört svår den skulle bli att förverkliga. 

Northvolt Ett i Skellefteå, juni 2025
Northvolt Ett i Skellefteå, juni 2025

Norran har i en artikelserie presenterat flera aspekter av de med- och motgångar som Northvolt gick igenom under fabrikens uppgång och fall. Där framstår det som att inte bara jag – utan även Northvolts ledning har tagit lite för lätt på hur svårt detta skulle bli. Samtidigt ger granskningen mig orsak att fortfarande tro att det var ärliga avsikter som låg bakom försöket att etablera batteriproduktion i Skellefteå.

Min bedömning, utifrån de kunskaper jag har idag, är att detta var en bra idé som genomfördes med för svagt fokus på tillverkningen i Skellefteå – som drabbades av särskilda problem under pandemin då maskiner inte kunde testas på rätt sätt – och som inte kunde hävda sig på en marknad där tullar och statsstöd skapar skev konkurrens.

Konsekvenserna av att ledningen lade för lite fokus på fabriken i Skellefteå blev dels att produktionsproblemen aldrig togs på tillräckligt stort allvar och att arbetet utfördes i en miljö som delvis var på tok för riskfylld.

Det vore jättebra om det trots allt kunde bli en batterifabrik i Skellefteå. Men våra framtidsmöjligheter i Skellefteå, Sverige och Europa definieras inte av en enda bransch eller en enda produkt. Vi kan leva med att batterier produceras någon annanstans. Det avgörande är att vi mobiliserar kompetens, innovationskraft och kreativitet på ett sätt som gör att de som säljer batterier vill köpa det som vi tillverkar.

För en sådan framtid kan vi behöva fler som sticker ut näsan och vågar vara modiga. Peter Carlsson får bära sina misslyckanden. Men för modet att våga ska sådana som han ha beröm.