Andreas Löwenhöök är Moderaternas gruppledare i Skellefteå.
Tisdag 25 mars var det dags för kommunfullmäktige att ta ställning till bygget av Karlgårdsbron. Med tanke på de hårda orden från oppositionen hade man kunnat tänka sig att de skulle göra sitt yttersta för att stoppa bygget. Men det var inte vad som hände. Beslutet att fortsätta bygget fattades utan att majoriteten behövde darra. Däremot framstår oppositionen som splittrad efter beslutet.
Det vi fick se var en lång rad av oppositionsföreträdare som stod i talarstolen och skickade anklagelser mot S & V för att bron blir så dyr. Men något eget förslag hade de inte. Moderaterna var de enda som drev en konsekvent linje. De försökte stoppa beslutet om brobygget men fick inte med sig de andra partierna.
Det finns såklart nyanser i oppositionens tomma klagolåt och för att inte behandla dem orättvist kommer strax en kort beskrivning av varje partis agerande. Men först lite bakgrund.
I politiken är det majoriteten som styr. Men det gör inte att oppositionen står helt utan maktmedel. Ett sådant är återremissen. En minoritet i kommunfullmäktige kan skicka tillbaks en fråga till kommunstyrelsen om en tredjedel av ledamöterna röstar för det.
Linnea Öhman är MIljöpartiets gruppledare i Skellefteå.
Skellefteå kommunfullmäktige består av 65 ledamöter. Det innebär att det skulle krävas 22 röster för en återremiss. S & V är i och för sig stora men de har ändå inte fler än 33 platser i fullmäktige.
Oppositionen hade alltså kunnat stoppa brobygget just nu genom att rösta igenom en återremiss. Det var Moderaterna som drev den linjen. De ansåg att fördyringarna av bron är så allvarliga att alla tänkbara alternativ behöver undersökas ordentligt.
– Vi upplever att det underlag som nu ligger till grund för det här beslutet är ensidigt inriktat på att bron ska färdigställas, sade Andreas Löwenhöök (M).
Moderaterna fick inte sin vilja igenom och därför deltog de inte heller i omröstningen när själva brobeslutet skulle tas. Eftersom de inte hade någon motförslag blev det agerandet lite märkligt, men ändå begripligt eftersom de hade drivit återremissärendet så tydligt.
Markku Abrahamsson är Sverigedemokraternas gruppledare i Skellefteå.
De andra oppositionspartiernas agerande var desto svårare att förstå, men de kom ut ur denna debatt med skiftande värdighet. För Sverigedemokraterna och Miljöpartiet gick det relativt bra:
Linnea Öhman (MP) redogjorde sakligt för varför de röstat mot brobygget tidigare (de vill inte främja bilismen) men förklarade att de i detta läge bedömde att det skulle göra större skada att bromsa brobygget än att låta det ske.
Markku Abrahamsson (SD) höll låg profil i debatten, men gjorde ett inlägg där han förklarade att fördyringarna är S & V:s fel. Han menade att SD egentligen ville rösta nej till bron, även denna gång, men att det inte var möjligt eftersom fundamenten redan är på plats i älven.
Evelina Fahlesson (S) Lorents Burman (S) behövde inte känna sig särskilt pressade av oppositionen under kommunfullmäktige.
Sämst gick det för Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna. Det berodde på att de var väldigt aktiva i diskussionen. De kom med många olika anklagelser mot majoriteten, men eftersom de inte röstade för något förslag, framstod debattinläggen mest som gnäll och skäll. Lägst i denna gren gick Christina Soldan (L) som, i vad som lät som vredesmod, utbrast:
– Det är ni som har satt oss i den här skiten, ni får stå för det!
Det var inte ett ögonblick som kändes särskilt värdigt.
Christina Soldan är Liberalernas gruppledare i Skellefteå.
Jag kan på sätt och vis förstå frustrationen från oppositionen. Rimligen har flera av företrädarna dragit samma slutsats som vi redan har presenterat här på Norrans ledarsida. Karlgårdsbron är ett haveri, men nu finns inget annat alternativ än att bygga klart.
Alla som drar en sådan slutsats borde också ta sitt ansvar och rösta för det. Om man inte är beredd att göra det måste man som politiker lägga fram andra förslag. Moderaterna gjorde det, de krävde en återremiss. Det är så man driver politik. Inte genom att bara klaga.