1861. Mordplatsen i Västra Sjulsmark utmärkt på Laga Skifte kartan.
Nils Johannes Renström (1857-1886) var same från troligtvis Rans eller Grans sameby. Hans far var sjuklig och tillverkade skor. Han tillhörde den grupp samer som fick öknamnet ”fattiglappar”.
Som så många i deras situation så sökte sig familjen till kusten. De bosatte sig i Stämningsgården.
Johannes var utfattig men ett musikaliskt underbarn. Han var dåtidens främste spelman i norra Västerbotten och hans musik tolkas än idag och han har fått stor betydelse för folkmusiken i framför allt Burträskbygden.
Han kallades "Lappojken". Dels naturligtvis för att han var same men dessutom var han tydligen liten till växten.
Johannes försörjde sig genom att vandra omkring i bygderna och spela fiol vid olika tillställningar.
På en av sina vandringar fick han höra att änkan Sofia Säfström (1842-1925) från Västra Sjulsmark den sista november 1886 hade gift sig med Karl Anton Åberg (1855-1925) från Burträsk.
Johannes var i närheten av Västra Sjulsmark och skyndade dit. En vigsel skulle följas av en bröllopsfest och där skulle det behövas musik.
När han kom fram den 1 december så pågick festen. Två spelmän hade anlitats där den ena var Per Anton Lundqvist (1856-1939) från Bygdeå.
Bröllopsgästerna var missnöjda med dansmusiken som var orytmisk och inte gick att dansa till. Eftersom Bygdeå hör till södra Västerbotten och Umeåregionen, var Johannes alldeles okänd för kalasets gäster. Han fick löfte att hjälpa till med dansmusiken som tredje spelman.
Men Nils kunde spela och tog över dansmusiken totalt. Det tyckte Per Anton inte om. Spriten flödade och gruffet eskalerade när Lappojken enligt uppgift slet av strängarna på Lundqvists fiol. Då blev denne ursinnig och knuffade omkull Nils.
– Nu ska ja spark ihäl dä, lappdjävul, skrek han och började sparka.
Minnesstenen i Bygdeå.
Man trodde att Johannes bara var drucken och bar honom till väggsängen för att sova ruset av sig. Men han dog några timmar senare.
Därefter begravdes han i ”tysthet” på Bygdeå kyrkogård den 9 januari 1887. Det innebar att begravningen skedde utan ceremoni, utan klockringning, om möjligt efter mörkrets inbrott och på en avskild del av kyrkogården.
Det är en typ av begravningar som brukade användas för mördare och sådana som begått självmord. Men han var ett offer …
Att Johannes begravdes på detta vanhedrande sätt var förmodligen av etniska skäl. Rasismen mellan svenskar och samer var vid denna tid självklar och invand. Lägg dessutom till att han var både spelman och utfattig.
Det skrevs inte ett ord i tidningarna om detta dåd och inte heller om den efterföljande rättegången, vilket också är en form av rasism.
Johannes Renströms fiol med fodral
Per Anton Lundqvist dömdes till bara två års fängelse för mordet. Han gifte sig 1889 och blev hemmansägare i Sörfors.
Renström fick stor betydelse för folkmusiken i kustlandet och framför allt i Burträsk. Han hade en 14-årig elev från Ljusvattnet, Spel-Viktor Burman (1872-1946) som även han blev en mästare på fiol. Spel-Viktor spred sin musik och inspirerade en hel bygd att bli musikintresserad.
Burträsksvängen är Västerbottens främsta folkmusikarrangemang sommartid. Norra Sveriges enda folkmusikkurs för barn och ungdomar heter Burträskkursen.
Den 29 augusti 2019 restes en minnessten på Bygdeå kyrkogård och en minneskonsert hölls en månad senare på Nordanåteatern.
Stig Sandström/Lokalhistoriaskelleftea.se