Anonymiteten i NA är en självklarhet.
På Norrböle i en före detta frisersalong håller NA (Anonyma Narkomaner) sina möten. En grundsten i verksamheten är att deltagarna får vara anonyma, därför är intervjupersonernas namn ändrade till Jim och Sara.
Det är Jim som berättar sin historia. Om hur en tidig alkoholdebut kombinerat med en lustfylld nyfikenhet ledde till en gränslös tillvaro där det inte spelade någon roll om det var heroin eller kokain han bedövade sig med. Och om hur han till slut hittade nya sätt att förhålla sig till livet.
Han beskriver sin uppväxt som "helt vanlig".
– Egentligen var det en gulduppväxt, med jätteengagerade lärare och föräldrar i föreningslivet. Det var mycket rörelse med fotboll och skateboard. Vi var ett kompisgäng från medelklassen med duktiga människor runtom, men vi var inte bäst för varandra.
På vilket sätt?
– Vi var lite sökande, lite understimulerade, och vi triggade varandra. Vi var 13 år när vi började dricka alkohol och samma år testade vi cannabis. Två kompisar odlade cannabis under sängen när de var 13.
Det enda jag var rädd för var att göra andra besvikna
De beställde lagliga droger från internet under stort hemlighetsmakeri. De tyckte att de hade "knäckt lögnen" och blivit vilseledda av vuxenvärldens skrämselpropaganda.
– Det där med att du kan få en psykos direkt och tro att du är en kyckling resten av livet...de flesta får ju en schysst upplevelse av cannabis. Det enda jag var rädd för var att göra andra besvikna.
Mycket tack vare fotbollen blev det ingen rivstart i användandet för Jim. På gymnasiet festade han mer intensivt och upptäckte vad han kallar "magin i tradolan", men han kunde hålla sig till ett helganvändande.
– Det har varit genomgående i livet att jag upprätthållit skola och arbete i den mån jag klarat det. De gånger jag fått sparken har jag kunnat putsa upp mig och fixat nytt jobb dagen efter.
"Vilken drog det är spelar ingen roll, det är konsekvenserna som är avgörande", säger Jim om beroendet.
Efter studenten flyttade Jim runt en del i Sverige och Europa, och även om drogerna alltid fanns där blev det betydligt värre för hans kompisar som stannade kvar i Skellefteå. Många fastnade i ett allt djupare beroende av bland annat subutex.
– De var rätt nerkörda, satt undangömda i små lägenheter och knarkade. Varje gång jag kom på besök fick jag testa en ny drog.
Vi kunde inte se att vi själva var på exakt samma väg
En av hans nära barndomsvänner var riktigt illa däran och Jim med sitt stora hjärta bestämde sig för att hjälpa honom. Vännen fick bo hos honom ett par månader för att komma ifrån de tunga drogerna och hans mående förbättrades. Men så fort han flyttade hem började han om igen.
– Han dog i en metadonöverdos när han var 23.
Jim tystnar och blicken blir tom. Han minns hur han och kompisgänget hanterade sorgen.
– Vi bara grät och söp hela natten. Sedan fortsatte vi droga. Vi kunde inte se att vi själva var på exakt samma väg. Det var en låsning i huvudet som inte gick att luckra upp. Vi tyckte att han hade haft otur som fastnat i drogerna.
NA har ett tolvstegsprogram. "Om du följer programmet håller du dig drogfri", säger Sara.
Första gången Jim hörde talas om NA var efter att han flyttat tillbaka till Skellefteå. Drogerna fanns nära till hands och nu handlade det om dagligt användande av tunga droger som subutex och bensodiazepiner. Men han höll uppe fasaden in i det längsta.
– Farsan hade hört rykten och jag "erkände" att jag provat cannabis och kokain en gång. Men när jag bara några dagar senare hamnade på IVA förstod anhöriga hur det låg till.
Efter sjukhusvistelsen blev Jim skickad på behandling i Piteå och där var det ett krav att gå på NA-möten.
– Jag kom bra överens med alla men tänkte: fan dom kritiserar mina delningar. De sa: du minimerar, bortförklarar och hittar på. Till slut ramlade polletten ner. Jag insåg att jag kan rättfärdiga det med allt möjligt men i slutändan är det jag som är grunden till mina problem.
Även om vägen till drogfrihet varit allt utom spikrak och Jim säger sig ha gått på många nitar, ser han det som en framgång att ha klarat sig med livet i behåll. Han har både förlorat vänner och själv varit nära döden flera gånger. Nu har han varit drogfri i 18 månader och upplever att han mår bättre än någonsin.
– Jag har haft längre perioder av drogfrihet men då var livet inte kvalitativt som idag. Jag känner mig själv bättre och har lärt mig vad som funkar för mig utifrån ramverket som programmet har.
"Det är något med att en beroende hjälper en annan beroende", säger Sara.
Genom NA i Skellefteå har Jim träffat Sara. De vill båda vittna om vad programmet betytt för dem. De är överens om att de inte hade klarat av att bli drogfria utan stödet från NA.
– Det är något med att en beroende hjälper en annan beroende. Om någon har varit med om något tufft kan jag säga: jag vet, jag förstår dig, jag har varit där själv, och när någon säger det till mig tror jag på dom, säger Sara.
Vi vill säga: kom på ett möte, det är värt det
Hon fortsätter:
– Jag hade aldrig träffat någon som tagit sig ur beroendet, jag var ju bara med dom som höll på. Men att få se någon som blivit drogfri, och inse att om hon klarar det kanske jag också kan. Det är inspirerande.
Det är inget krav att vara drogfri för att få komma på möten - men det krävs en önskan om drogfrihet. I Skellefteå sker två möten i veckan och mötestiderna finns på NA:s hemsida.
– Vi vill säga: kom på ett möte, det är värt det. Det vi kan lova är frihet från aktivt beroende om du följer programmet, säger Sara.
"Vem som helst kan fastna i beroende", säger Sara.
De vill slå hål på eventuella fördomar om vilka som hamnar i beroende. Till mötena kommer män och kvinnor i blandade åldrar, från alla yrken och samhällsklasser. Och oavsett vem man är möts man av en välkomnande kram, kaffe och kärlek.
En viktig del i programmet är sponsorskapet.
– Det är en superfin grej. Jag kan ringa min sponsor när som helst, han har två barn och fullt upp men han svarar alltid om jag ringer. Det är helt magiskt att någon ger den tiden, säger Jim.
Det måste vara det hemskaste du kan vara med om som förälder
Jim uttrycker stor tacksamhet till NA men också till sina föräldrar och syskon.
– När mina föräldrar väl förstod hur allvarligt det var fattade de klokt nog att de skulle lyssna på professionella och ta deras råd, inte lyssna på mig. De ska ha en fjäder i hatten för att de varit programenliga och kunnat stänga dörren när något varit fel, säger han.
Han fortsätter:
– Jag har inga barn själv men det måste vara det hemskaste du kan vara med om som förälder att se ditt barn lida av beroende. Jag gottgör dem varje dag genom att leva drogfritt så att de kan bygga upp en trygghet inom sig. De ska inte behöva vara oroliga för mig.
FAKTA NA
En gemenskapsbaserad förening av tillfrisknande drogberoende. Varje vecka hålls drygt 400 möten på olika platser i landet. Beroende är välkomna som de är, utan anmälan, krav eller förpliktelser. Inget krav på drogfrihet, det räcker med en önskan om att bli drogfri.
Skellefteå har i nuläget två möten i veckan, mer info finns på NA:s hemsida nasverige.org
Hjälptelefonen är bemannad av medlemmar i Anonyma Narkomaner alla dagar. Telefonnumret är i första hand till för de som söker hjälp att ta sig ur missbruk: 0771-13 80 00