1843 Den första stadsplanen över Skellefteå. Här är även ursprungsbebyggelsen inritad i lila. Det gröna är det som sedan blev stadsparken. Staden planerade innehålla 27 kvarter i storlek 100x100 m åtskilda av 12 breda gator med trätrottoarer.
Anläggningen av parken påbörjades inte förrän år 1874. Orsaken till fördröjningen var att man beslöt att flytta hit en av de fyra årliga marknaderna från Nordanå. År 1862 flyttades också de övriga marknaderna hit. Under några år blev området ett marknadstorg och inte en stadsträdgård.
Vid allmänt sammanträde den 6 augusti 1860 beslöts att sätta igång bygget av ett stadshus. Norrlands största timrade hus var klart att användas 1862, men utvändigt återstod en del.
1864 Storgatan västerut med Landskyrkan i Storgatans förlängning vilket visar att redan då manipulerades foton. T.h. stadshuset som ännu inte brädfodrats. Mitt emot stadshuset, bakom huset vars tak skymtas, finns platsen för den marknadsplats som sedan blev stadspark.
I juni 1866 beslöts att på hösten året därpå så skulle plantering av träd ske i blivande stadsparken. Staketet runt planteringen skulle sedan bestrykas med grön oljefärg, men detta blev av först flera år senare.
1869. Marknad i Stadsparken. Den stora byggnaden är Stadshuset. På samma sida av Storgatan, t.v. om nuvarande Stationsgatan, är Sidenmarks som senare blev Ömans hörna. Mitt emot Sidenmarks är Clausénska huset.
År 1873 bildades Skellefteå stads försköningsgille. En del av marknadsplatsen överläts åt dem för anläggande av en stadsträdgård med Berzelii park i Stockholm som förebild. Förarbeten började och i oktober 1874 hade plantor och växter anlänt.
År 1875 överlät Planteringsgillet arbetet på staden. Det blev snabbt dyrt och revisorerna anmärkte 1877 på kostnaderna. Men det blev ingen åtgärd eftersom på hösten hade en person kompetent nog att leda arbetet oförmodat anlänt till Skellefteå från Råneå. Personen var sågverksarbetaren (!) Nils Johansson.
När frosten kom på höstarna var Johansson förtvivlad. När han avled fick inga blommor kastas i hans grav. Därtill älskade han blommorna för mycket.
År 1884 tog staden själv hand om sina planteringar och anställde för fem år Nils Johansson som trädgårdsmästare med en lön av 500 kronor per år. Johansson var ensam om allt arbete som utfördes. Allt vatten som behövdes bar han upp från älven och slog upp i stora tunnor nedgrävda i jorden. Från morgon till sena kvällen stod han i Zethræi park, som den ibland kallades efter lantmätaren som varit initiativtagare till parken.
När frosten kom på höstarna var Johansson förtvivlad. När han avled fick inga blommor kastas i hans grav. Därtill älskade han blommorna för mycket.
År 1886 beslutades att hela torget skulle användas som stadsträdgård och torghandeln flyttades till nuvarande Torget.
Stadshuset ca 1900 med tornspira och bredare entré. I förgrunden Johanna i Parken.
Då var det staket runt parken och grindarna låstes klockan 22.
År 1895 hade staden ordnat vatten från Falkträsket samt avlopp och dränering. För att fira detta så beställdes av J & C G Bolinders en fontänskulptur enligt ritning av V. Shausgaard.
I budget för 1899 var anslaget 3 850 kronor för uppsättning och arbete runt vattenstatyn. Statyn som kom att kallas Johanna i Parken invigdes tisdagen den 19 juli 1899.
Det är okänt varför statyn kallas Johanna. En hypotes är att det har att göra med stadsträdgårdsmästarens efternamn Johansson. Men många parker, exempelvis såningskvinnan i Brunnsparken i Göteborg, har skulpturer som kallas Johanna.
1899. Johanna är nyss uppförd. Då var det staket runt parken.
Staden hade ett allt större behov av offentliga lokaler och ett nytt stadshus började diskuteras redan på 1930-talet. Men vad skulle man göra med det gamla? Timmerbyggnaden 48x15 m med 19 fönsteraxlar i två våningar var kanske det största timmerhus som ditintills byggts i världen. Riksantikvarieämbetet hade uttalat som sin bestämda åsikt att byggnaden borde bevaras åt eftervärlden.
1945. Sedan omkring 1930 så har det planterats kaktusar i stadsträdgården. Den största är en 35-årig agave som vägde ca 60 kg. År 2015 planterades det 2 500 kaktusar.
År 1953 började man därför titta på möjligheten att flytta stadshuset 60 meter till stadsparkens sydöstra hörn med baksidan mot Trädgårdsgatan vilket var fullt möjligt. Men av någon anledning föll förslaget och huset revs år 1955. Ett nytt stadshus uppfördes tillsammans med ett stadshotell. Tornuret skänktes till Sankt Örjans kyrka i Skelleftehamn.
1957. T.v. Stadshotellet och därefter Stadshusrestaurangen och nya Stadshuset.
(Ragnar Gustaf Insulander/Skellefteå museum)
År 2003 hade Umeåkonstnären Knutte Wester en öppen ateljé på en nyöppnad flyktingförläggning i Boliden. Där fick han ofta besök av den lilla glädjespridande kosovoalbanen Gzim.
En vinterdag kom då åttaåriga Gzim till Knutte och sade att han hade något viktigt att berätta. Tillsammans gick de i väg till ett bänkbord vid en frusen sjö. Pojken satte sig på bordet med fötterna på bänken och berättade att han och hans familj skulle bli utvisade. Då kom tårarna. Liksom sjön var frusen, frös barnets drömmar till is. Minnet lämnade inte Wester.
”Gzim och den frusna sjön” (ibland ”Gråtande pojke på bänk”) finns i parkens sydöstra hörn.
År 2011 skildrade han händelsen i en skulptur. Som modell hade han en annan pojke än Gzim. Statyn gjordes i tre exemplar. Den första såldes till Västerås och placerades 2012 på Smedjegatan. Den tredje placerades 2018 i Täby Centrum.
På FN-dagen, den 24 oktober 2014, placerades den andra i Skellefteå stadsparks sydöstra hörn trots att Bolidenborna protesterade och menade att statyn skulle placeras där.
Parken nyinvigs samma år efter en nästan total ombyggnad. Ambitionen med den nya detaljplanen var att öppna för ett grönt stråk i centrum som skulle förbinda staden med älven och bli en naturlig mötesplats under hela året.
Kring Johanna lades ett stort skiffergolv i olika bredder med inspiration av den norrländska trasmattan. Stora planteringar av sommarblommor ger massiv färgprakt efter midsommar. Parken omgärdas på sidorna av lärkhäckar med träd från 1800-talet och av björkalléer.
Parken har nominerats till flera priser och tilldelades 2016 ett silver i European Garden Award.
Källor:
Lokala tidningar
Skellefteå 1845-1945 av Karl Fahlgren
Diverse webbsidor