Mathias flyttade till Bureå när han var 14 år.
Det är dov belysning i hotellets restaurangdel denna fredagseftermiddag när Mathias Friemann sätter sig ner vid ett av borden längst in i lokalen. Han är idag hotellchef för både Malmia Hotel vid torget och Comfort Hotel Skellefteå, även kallat Stadshotellet. Men vägen dit har varit långt ifrån spikrak.
– Förutom min fästmö är det ingen som har trott på mig. Det är bara hon som har trott att jag skulle kunna lyckas bli något, säger Mathias.
Men vi börjar med att backa bandet till 2009. Mathias bodde då i Brandbergen, en förort i Haninge söder om Stockholm, tillsammans med sin mamma, pappa och bror.
Han beskriver ett miljonprojekt med hundratals lägenheter fördelat på 37 höghus. Ett ekonomiskt utsatt område med kriminalitet och hög arbetslöshet.
– Jag älskade Brandbergen, men jag såg ingen framtid där och när mamma och pappa separerade valde jag att flytta till Bureå med min pappa som träffat en ny kvinna.
Mathias var då 14 år, och inte helt nöjd med sin nya bostadsort.
– Det var helt värdelöst för 14-åriga Mathias. Det gick ju inte ens bussar. Om jag missade bussen 11.40 på en söndag fick jag vänta till 17.40. I Stockholm gick det bussar var 15:e minut. Det var en stor kontrast, säger Mathias som inte heller trivdes särskilt bra i skolan.
– Jag hade 80 procent frånvaro, och de andra 20 procenten störde jag mest de andra eleverna.
När vårterminen skulle starta i nian hade han betyget IG, icke godkänt, i alla ämnen. Allt pekade mot att IV, individuella programmet, var hans enda alternativ till gymnasieutbildning.
– Men det vägrade jag. Jag kunde ju grejer, följde nyheterna, hade lärt mig engelska via dataspel och matte har jag lätt för. Jag tyckte ju bara att skolan var skittråkig, säger Mathias som bestämde sig för att förändra situationen.
Jag hade 80 procent frånvaro, och de andra 20 procenten störde jag mest de andra eleverna
Han fick sitta avskilt och studera i sin egen takt, och lyckades på så vis skrapa ihop nio G och två VG innan terminens slut.
– I engelska fick jag nästan MVG, men i bild och kemi gick det åt pipan, säger Mathias och ler.
Tre år senare gick han ut gymnasiet efter att ha studerat ett år på elprogrammet, ett år på svets och ett år där han hoppat in i olika klasser för att bara läsa högskoleförberedande kurser.
– Jag hade svårt att följa ett traditionellt program, men hittade min egen väg, säger han.
Under sin uppväxt spenderade Mathias mycket tid i pingisrummet på Bureskolan. “Jag hade 80 procent frånvaro, och de andra 20 procenten så störde jag mest de andra eleverna”, säger han.
När gymnasiet sedan var över lämnade han Skellefteå snabbast möjligt, utan någon som helst tanke på att återvända. Först gick flyttlasset till den grekiska ön Kreta där han jobbade under sommaren, och sedan tillbaka till Stockholm.
– Jag hade bestämt mig för att Skellefteå inte var någonting för mig, så jag åkte till morsan i Brandbergen och skrev in mig på Arbetsförmedlingen.
Mathias sökte många jobb och provade på allt från asfalteringsfirmor och kundtjänstföretag till att vara möbelmontör och “flyttgubbe”. Han gillade jobben där han fick arbeta med kroppen, men på grund av en medfödd defekt höll den inte ihop.
Han sökte många andra jobb också – men fick bara de mest fysiska som “ingen annan ville ha”.
– Det var helt värdelöst och jag blev så pass deprimerad att jag sökte vård. Sedan flyttade jag så småningom upp till Skellefteå igen. Inte för att det var kul här uppe, men där och då behövde jag ett nytt ställe som ändå inte var helt nytt.
Jag hade bestämt mig för att Skellefteå inte var någonting för mig.
Mathias Friemann
Flytten norrut visade sig vara ett bra beslut. Några år senare träffade han kvinnan, Alma, som numera är hans fästmö och mamma till deras barn – och strax innan pandemin bröt ut blev han barchef på Old Williams.
Det var ett bra jobb, bortsett från arbetstiderna. När deras son Maximiliam föddes i oktober 2021 behövde han så småningom söka sig vidare.
– Min sambo fick dra det största lasset hemma, och jag såg knappt min son. Jag behövde en förändring, säger Mathias som efter att ha varit barchef hade det betydligt lättare på arbetsmarknaden än tidigare.
Ett av erbjudandena han fick var som biträdande receptionschef på Stadshotellet i Skellefteå. Det var ett steg ner i lön, men betydligt bättre arbetstider.
Väl i receptionen insåg Mathias snabbt att det här var branschen för honom. Att möta människor, jobba med service och utveckla verksamheten var något han gillade – och var bra på.
– Från dag ett kände jag att jag hamnat rätt, säger han.
Mathias påpekar att den viktigaste tillgången ett hotell har är de anställda. “Jag är övertygad om att ett hotell bara är så bra som de som arbetar där. Att bygga starka team, skapa en trygg och inspirerande arbetsplats och hjälpa människor att utvecklas är kärnan i mitt ledarskap”, säger han.
Steget upp till hotellchef kom mindre än två år senare när hans dåvarande chef, Johan Carlsten, meddelade att han skulle ta tjänstledigt. Inte ens ett dygn efter att Mathias fått beskedet anmälde han sitt intresse till ledningen.
– Jag tänkte att jag inte hade en chans. Här kommer jag utan utbildning, från Brandbergen och aldrig långvarig på någon arbetsplats. Varför skulle jag få det här jobbet?, säger Mathias som ändå var hoppfull.
– Under min tid här hade jag visat framfötterna och gjort allt för att hjälpa alla hela tiden. Jag kände att det här kunde vara rätt för mig.
Jag var tvungen att kolla om det var 1 april. Jag trodde att det var ett skämt
En tid senare kom samtalet om att han hade fått jobbet som tillförordnad hotellchef, först och främst i sex månader under tidigare chefens tjänstledighet.
– Jag var tvungen att kolla om det var 1 april. Jag trodde att det var ett skämt, säger han och fortsätter:
– Det kändes stort. Som att dörrarna öppnades till de fina rummen. Det här var en chans som jag inte skulle sumpa.
Under tillförordnandet utökades ansvaret till att vara hotellchef även för Malmia Hotel, som har samma ägare, och när tidigare hotellchefen sa upp sig blev Mathias utnämnd till chef för båda hotellen.
– De tog bort “tf” från min titel i augusti förra året. Då var det verkligen på riktigt och inte bara en “vikarietjänst”. Det kändes helt galet faktiskt, säger Mathias.
Det kändes stort. Som att dörrarna öppnades till de fina rummen.
Mathias Friemann
Idag har Mathias, som inte ens fyllt 30 år än, varit hotellchef för de två hotellen i drygt ett år. Under året har han lärt sig otroligt mycket, och hunnit vara med om både upp- och nedgångar.
– Det har gått från att allt gick spikrakt uppåt till Northvolts neddragningar. Det är klart att det är en stor omställning att gå från väldigt stora intäkter till mindre, men det är samtidigt något vi får tackla och hitta nya vägar, säger Mathias.
Han har också varit med om nattklubben Cinco nedläggning. Mathias poängterar att de hade ett gott samarbete, men medger också att det finns fördelar med att inte ha en nattklubb i lokalerna.
– Vi har flera nyrenoverade rum ovanpå nattklubben som vi aldrig kunde använda på fredagar och lördagar. Nu kan vi kontrollera hotellet bättre, säger han.
Mathias Friemann blev först tillförordnad hotellchef på Stadshotellet i Skellefteå, och sedan även på Malmia Hotel, innan han fick tjänsten permanent. Under tiden som chef har han tacklat både med- och motgångar. “Att leda två hotell är en enorm utmaning, men det är också det mest inspirerande jag har gjort”, säger han.
Att han skulle bli hotellchef som 28-åring är något som han tidigare sett som helt osannolikt, med tanke på sin bakgrund.
– Det här är något som jag aldrig hade kunnat tänka mig i nian då jag mest stod i pingisrummet och spelade pingis. Jag tror faktiskt inte att någon hade kunnat tänka sig det då, säger Mathias som gärna vill skicka med en hälsning till andra som har en tuff uppväxt:
– Min resa visar att bakgrund inte spelar någon roll. Jag gick från att ha IG i allt till att leda två hotell. Kan jag göra det, kan vem som helst lyckas, säger han.
Mathias Friemann
Ålder: 29 år.
Familj: Fästmön Alma, 24 år, och sonen Maximilian, 4 år.
Uppväxt: Brandbergen/Bureå.
Bor: Bureå.
Yrke: Hotellchef.
Intressen utanför jobbet: Att lyssna på, och skapa, musik. Att vistas ute i naturen (när det är varmt ute), samt att resa och se nya platser.