Anastasiia Bigun ska snart ta studenten och vill studera vidare för att bli läkare. Nu har Migrationsverket beslutat att hon ska utvisas till Ukraina, där hon inte har någon släkt och där kriget förvandlat vardagen till ett helvete.
Anastasiia Bigun har stora drömmar. Sedan hennes familj flyttade till Sverige 2019 har hon lärt sig flytande svenska, skaffat sig vänner och bra betyg. Snart ska hon ta studenten från Strömbackas naturvetenskapliga program men Anastasiia längtar redan till att börja studera på universitet. Hon vill läsa medicin, hennes dröm är att bli specialistläkare. Hennes föräldrar och två småsyskon har beviljats permanenta uppehållstillstånd. Till nyligen såg framtiden ljus ut.
Sedan kom chockbeskedet. Anastasiia, som enda medlem i familjen, nekas fortsatt uppehållstillstånd. Nu ska hon utvisas till krigets Ukraina, där hon varken har familj eller vänner.
– Jag blev chockad. Jag kan fortfarande inte tro det. De tycker inte att mina skäl för att stanna är nog bra. Samtidigt fick alla andra i min familj brev som meddelar att de beviljats permanent uppehållstillstånd. Det är bara jag som inte får stanna. Hur kan de fatta ett sådant beslut? Alla andra får uppehållstillstånd men jag ska skickas tillbaka?
På fem år har Anastasiia lärt sig flytande svenska och läser nu på Strömbackaskolans naturvetenskapliga program.
Sedan över två år tillbaka har familjen väntat på att Migrationsverket ska handlägga Anastasiias ansökan om förlängt uppehållstillstånd, utan besked. När så Anastasiia fyllde 18 år i september och därmed räknas som vuxen tog det bara några veckor för Migrationsverket att besluta om nekat uppehållstillstånd och utvisning.
I Migrationsverkets beslut kan man läsa att Anastasiia inte anses ha något familjeliv i Sverige som skyddas av Europakonventionen och att hennes privatliv i Sverige inte anses som tillräcklig skäl för att få stanna. Migrationsverket avslår därför hennes ansökan och kräver att hon ska lämna Sverige. Detta trots att Anastasiia varken har släkt eller vänner kvar i Ukraina, något som gör henne än mer förtvivlad.
– Jag har inga anhöriga där eller någon som väntar på mig. Jag har inga kompisar kvar. Jag var bara 13 år när jag flyttade från Ukraina. Jag har inget liv där. Min familj bor ju här. Det är krig i Ukraina. Hur kan det vara rimligt att de ska skicka mig ensam till ett land där jag inte har någon alls som väntar på mig?
KÄMPAT FÖR ATT LÄRA SIG SPRÅKET
Vi backar bandet lite. Anastasiia och hennes familj kommer från Vinnytsia, cirka 25 mil sydväst om Ukrainas huvudstad Kyiv. Året är 2018. Anastasiias pappa Iiuri letar efter en bättre framtid för sig själv och sin familj. Han är händig och driven, duktig på att svetsa. Han arbetar periodvis i Polen och får genom bekanta några ströjobb i Sverige. Via en vän finner han vägarna till Piteå och genom sin nya granne får han tips om att söka jobb på Box Modul i Öjebyn. Han blir anställd och när det nu ordnat sig med jobb flyttar övriga familjen – Anastasiia, hennes mamma och två småsyskon – till Sverige.
När familjen kommer till Piteå i slutet på 2019 är Anastasiia 13 år. Detta är drygt två år innan den ryska invasionen av Ukraina och innan massflyktsdirektivet för ukrainare på flykt utfärdats i spåren av kriget. För Anastasiia börjar en svår tid där hon både ska lära sig svenska och hitta en väg in i ett för henne helt främmande land.
– Vi gick språkslussen i två månader och sen började jag gå i en svensk skola. Vi bor i Stockbäcken så jag började i Sjulnässkolan. Det var svårt, absolut. Jag kunde inte språket och det var svårt att hänga med i skolan och få kompisar. Jag skämdes väldigt mycket över att inte kunna svenska. Att jag bröt och inte kunde hitta orden snabbt. Det gjorde att jag drog mig undan. Nu har jag kommit över det och jag har fått många kompisar, säger Anastasiia.
Studierna är viktiga för Anastasiia och hon återkommer flera gånger till sin oro för att inte längre kunna läsa vidare på universitet.
I dag är familjen väl integrerad. Anastasiia och hennes syskon pratar perfekt svenska. Anastasiias mamma Alina skäms lite över sin ukrainska brytning, trots att både hon och maken Iurii pratar svenska obehindrat. Iurii har fast jobb på Box Modul och Alina jobbar som personlig assistent. Anastasiias lillasyster Kristina är duktig i musik och brodern Anatolii har tagit SM-guld i taekwondo. Anastasiia själv är aktiv inom dans och ägnar mycket tid åt sina studier. När hon pratar om oron inför Migrationsverkets beslut återkommer hon ständigt till rädslan hon känner för att inte få fortsätta studera.
– Jag gillar att plugga. Jag gillar att läsa och lära mig saker. Nu vet jag inte vad jag ska ta mig till. Vad händer med min framtid? Får jag ens ta studenten nu?
Anastasiia Bigun
RYSKA BOMBNINGAR MOT HEMSTADEN
Sedan två år tillbaka råder fullskaligt krig i Ukraina. Vid östfronten har ryssarna raserat stad efter stad när ständiga köttvågor av soldater, artillerigranater och glidbomber maler sönder ukrainarnas linjer. I övriga landet råder jämförelsevist lugn, men flera gånger i veckan rapporteras hur Ryssland via strategiskt bombflyg och uppskjutningsramper beskjuter ukrainska städer i väst med robotar, drönare och kryssningsmissiler.
24 personer dödades och över 90 skadades när ryska robotar slog ner på ett torg i Anastasiias hemstad Vinnytsia i juli 2022. (Arkivbild)
Anastasiias hemstad Vinnytsia uppmärksammades i hela världen när ryska robotar slog ner på ett av stadens torg i juli 2022. Bland de över 20 döda i attacken fanns flera barn, däribland fyraåriga Liza Dmitrieva. Anastasiia berättar om rädslan över att utvisas till ett land som dagligen påminns om att det befinner sig i krig.
– Det känns väldigt läskigt. Även om Vinnytsia inte ligger vid fronten sker det attacker mot alla ukrainska städer. Ryssarna skickar robotar mot våra städer varenda dag. Det är inte bara östra Ukraina som drabbas. Det är inte tryggt någonstans.
"Då måste jag flytta med henne. Vi skulle behöva separera. Vår familj skulle splittras."
Alina Markelova
Anastasiias mamma om utvisningsbeslutet
Piteå-tidningen träffar Anastasiias föräldrar Iurii och Alina i hemmet i Stockbäcken. Det råder bara sorg i huset.
– Det känns fruktansvärt dåligt. Vi trodde att Sverige är ett bra land för familjer. Det var därför vi ville flytta hit. Vi ville ha mindre korruption och en bättre situation för familjen. Nu har vi väntat i två år på besked, och så nekar man vår äldsta dotter. Alla andra har fått uppehållstillstånd utom hon. Varför? Varför ska hon tvingas åka när vi andra får stanna? säger Iurii.
Hemma i familjens hus i Stockbäcken är julprydnaderna framplockade, men efter Migrationsverkets besked råder bara oro för hur Anastasiias och familjens framtid nu ska se ut.
I huset i Stockbäcken finns många saker som vittnar om familjens integration i Sverige. Anastasiias lillebror är framgångsrik inom taekwando och har vunnit flera priser, däribland ett SM-guld.
Familjen har överklagat beslutet som nu ska testas i domstol innan det vinner laga kraft. Nu hoppas familjen att Migrationsverket ska fatta ett annat beslut. Annars överväger familjen att ansöka om uppehållstillstånd enligt massflyktsdirektivet som gäller ukrainska flyktingar efter den ryska invasionen. Ett sådant uppehållstillstånd är däremot tillfälligt och kan ställa till problem, både vad gäller Anastasiias möjligheter till fortsatta studier samt att utsikten för permanent uppehållstillstånd enligt direktivet anses vara smalt.
Alina kan inte hålla tillbaka gråten när Piteå-tidningens reporter frågar hur de ska göra om Migrationsverket beslutar att dottern ska utvisas.
– Då måste jag flytta med henne. Jag kan ju inte skicka min dotter dit ensam. Vi skulle behöva separera. Vår familj skulle splittras. Mina andra två barn skulle vara här och vi skulle inte kunna träffas. Det är en mardröm.
Anastasiia Bigun.
Nu väntar en orolig tid för familjen innan Migrationsdomstolen kommer med ett beslut. Anastasiia säger att situationen tär hårt på både henne och familjen.
– Jag är jätteledsen, jag har gråtit så mycket. Det här är jobbigt att prata om.
Vill du vara kvar här?
– Ja. Jag vill vara kvar. Jag ska göra allt för att få stanna i Sverige. Det här är ju mitt hem.
Anastasiia tillsammans med pappa Iurii Bigun och mamma Alina Markelova. "Det här är fruktansvärt. Jag hade aldrig trott att detta kunde hända. Vi trodde Sverige var ett bra land för familjer. Det var därför vi flyttade hit", säger Iuirii.
MIGRATIONSVERKET: "Reglerna är komplexa"
Hanna Geurtsen, talesperson för arbetstillstånd på Migrationsverket, säger att hon har förståelse för att beslutet väcker frågor men säger att reglerna för uppehållstillstånd är komplicerade.
– Vi kan ha förståelse för att det här beslutet framstår som helt orimligt givet att det handlar om en ung människa som levt tillsammans med sin familj i Sverige under relativt lång tid. Men reglerna som för vad som grundar rätten för uppehållstillstånd i Sverige är komplexa och vi gör vårt bästa för att tillämpa dem utifrån den vägledning och praxis som finns.
Hanna Geurtsen säger att hon förstår att de flesta 18-åringar är beroende av sina föräldrar men att det inte räcker som skäl för att få stanna i Sverige.
– För att få bo med sin familj i Sverige grundat på anknytningen till sin mamma och pappa, då krävs det som i lagen benämns som ”särskilt beroendeförhållande”. Alla förstår att en som just fyllt 18 år och som går på gymnasiet är beroende av sina föräldrar, men det beroendeförhållandet är inte tillräckligt att man ska få ett uppehållstillstånd.
Så ni ska skicka tillbaka en tjej som just fyllt 18 år, ensam, till ett land där hon inte har någon familj och som befinner sig i fullskaligt krig?
– Vi instämmer inte i det här med fullskaligt krig. Vi har inget generellt hinder mot att utvisa någon till Ukraina.
Ursäkta, instämmer ni inte i att det råder fullskaligt krig i Ukraina?
– Inte i utlänningslagens mening. Beslutet har dock inte vunnit laga kraft och vi har inte har prövat rätten till skydd enligt massflyktsdirektivet i detta ärende.
Hanna Geurtsen, talesperson för arbetstillstånd på Migrationsverket.