Ryggen smärtade och benen värkte – men munnen kunde inte sluta att le efter rysaren i Halmstad.
Linköping VC är bäst i Sverige, tog sitt första SM-guld på damsidan och Emmy Andersson var en av de stora hjältarna.
Av dem som oftast startar i Blågult är hon den enda som till vardags fortfarande spelar i Sverige. Efter fem år i Halmstad var hon införsäsongen sugen på ett proffsäventyr i en större liga, men planerna gick inte i lås.
Då blev det Linköping.
Då blev det SM-guld.
– Att komma tillbaka till min gamla hemmaplan där jag redan har tagit två SM-guld och få ta ett till...det är så stort. Jag har inte fattat det än. Jag lovar att jag kommer att sitta och böla på bussen hem, sa Emmy Andersson.
Går det att ranogordna gulden?
– Vi det första var jag inte så bidragande. Det andra tog jag med det bästa gäng tjejer som jag någonsin träffat. Så det finns nära hjärtat. Och nu...att ha fått den här rollen i det här laget och dra det från start till slut. Det betyder mycket för mig. Det har ändå svajat då och då och har varit en mental påfrestning.
För Corren berättade hon att i slutet av tredje finalen åkte på en ryggskada.
Att inte spela nu?
Aldrig aktuellt.
– Jag påverkades inte jättemycket i spelet, sa hon.
Stjärnan log när hon såg hur nedresta supportrar jublade över guldet och firade sina hjältar.
– Jag visste att det skulle komma supportar men det här draget...hade jag inte hört alla på uppvärmningen hade jag varit mer nervös. Ibland var jag så trött att jag knappt orkade flytta mina ben, men nu var det som om någon annan flyttade dem åt mig.
– Kroppen återhämtar sig inte riktigt om huvudet är trött. Jag tror inte att man förstår om man inte är mitt inne i bubblan.
Nu väntar samling med landslaget om några veckor och vad som händer efter det är osäkert, men Corren kan avslöja att Emmy Andersson räknar med att lämna mästarlaget.
– Ja, jag måste utomlands om jag ska hålla motivationen uppe. Får jag något bra kommer jag att ta det. Det har varit målet hela tiden. Jag vill ge det en chans, sa hon.
Vad händer i morgon?
– Jag vet inte. Jag hade planerat till idag. Från och med i morgon måste jag ta tag i livet. Ska jag bo kvar i lägenheten? Ska jag flytta över sommaren? Kommer jag med i landslaget?
Emmy Andersson är en av dem som lett LVC-laget till guld. Passaren Taylor Bruns en annan.
– Vad som händer nu? Nu ska vi öppna de här flaskorna med champagne. Vad som händer med framtiden tar vi sen, sa hon.