De har följts åt hela vägen. Från riksidrottsgymnasiet i Falköping till Hylte/Halmstad i elitserien har de gått samma vägar.
I dag är storasyster 22 år och lillasyster 20. Och när bruttotruppen för landslaget presenterades inför sommaren var de båda med.
– Det är det bästa någonsin, säger Hilda och skrattar.
– Det betyder jättemycket, det är ju första gången jag får vara med och det är en trygghet.
Systrarnas karriärer är slående lika. Det skiljer två år mellan dem, och förutom att båda spenderade tre år i Falköping under gymnasiestudierna gick de båda till Hylte/Halmstad som första seniorklubb. Efter det har Hilda tagit sin karriär utomlands – så långt har inte Emmy kommit än.
– Det har väl alltid varit målet, sedan är det roligt att Hilda har gjort det först och att jag har fått följa efter. Det är bara jättekul alltihop.
Hur nära är ni varandra?
– Vi är bästa vänner och har varit det i 20 år sedan jag föddes, säger Emmy och skrattar.
– Vi förstår varandra väldigt bra, och så lever vi väldigt lika liv och kan stötta varandra på flera sätt.
Skellefteås systerduo är inte det enda syskonparet i det svenska landslaget. För längst fram i ledet står storstjärnorna Isabelle och Anna Haak, som följts åt i karriären – hela vägen till de stora titlar som de nu vinner på var sitt håll.
– Vi har delat det här i så många år och spelat med varandra, mot varandra – det är kul att vi har fått uppleva så många känslor tillsammans som man ofta inte får uppleva med sina syskon, säger ”Bella” och får medhåll av sin storasyster:
– Hur häftigt är det inte att ens egen syster har samma livsstil och spelar samma sport. Det är ett ganska ovanligt jobb att ha, så det är häftigt att vi verkligen har varandra. Vi kan ju ringa varandra de konstigaste tiderna för att snacka och kan verkligen gå igenom allt tillsammans.
Systerskapet mellan de båda har blivit tydligt de senaste åren när de lett landslaget tillsammans på planen. Anna Haak lyfter att hon och Isabelle började spela i landslaget samtidigt – 17 och 14 år gamla.
– Vi hade varandra när vi klev in för första gången, vi var borta från familjen för första gången tillsammans. Det har varit jättehäftigt att växa upp med sin syster hela vägen, säger Anna.
Har ni alltid varit så nära varandra som ni är nu?
– Vi har alltid varit nära. Det är klart att man gnabbas lite mer när man är små, men ju mer vi växt upp desto närmare har vi blivit. Det skiljer ju också bara tre år, så vi har delat väldigt mycket i uppväxten och det har blivit en väldigt fin relation, berättar lillasyster Isabelle.
I slutet av förra sommaren drabbades Isabelle Haak av utmattningssyndrom till följd av långa säsonger i klubblaget, som följdes med landslagssäsongen på sommaren. I samband med det har hon berättat om hur mycket storasystern har betytt för henne, för att de kan prata om allt.
– Eftersom vi delar alla upplevelser är det lätt att vara öppna med hur vi känner och dela allt med varandra, förklarar hon för Norran.
– Det är otroligt lätt att relatera till varandra. Jag tror att mer eller mindre alla atleter har det svårt med sin mentala hälsa vid någon punkt i karriären, det går upp och ned och man kan hjälpa varandra ur det och dela med oss av hur vi själva känt. Jag tror att man kommer starkare ur det, lägger Anna till.
Att finnas för varandra är något systrarna Gustafsson också återkommer till. När de inte träffas så mycket under säsongen tar de vara på tiden nu.
Hur mycket umgås ni? Typ hela tiden?
– Typ ungefär, säger Hilda och skattar innan hon fortsätter:
– På slutet har vi inte fått dela rum eftersom vi har samma position, om någon blir sjuk är det bättre att vi sprider ut oss. Men så fort vi har fritid mellan måltider och så gillar vi att spela spel, titta på serier och så.
Vad är favoritaktiviteten?
– Yatzy, konstaterar Emmy.
Under Final four, finalkonceptet i Golden league, på hemmaplan i Ängelholm var Emmy Gustafsson inte en del av matchtruppen, men fanns på plats för att stötta laget och sin syster.
När besvikelsen efter semifinalförlusten blev stor fanns hon där.
Vad betyder det för dig, Hilda?
– Det känna jättebra, hon är en trygghet för mig.
Är ni en trygghet för varandra?
– Ja. Även om vi vinner så känns det bra att få dela de stunderna med varandra.