Det blir ”Västerbottens Dolda Talanger” som får bära Byabrännan-titeln under 2025/26. Bakre raden från vänster: Jonas Sundqvist, Anton Åberg, Isak Ceder, Denniz Elci, Albin Nyström, Isak Morén. Främre raden från vänster: Jenny Öhman, Lukas Bohman, Simon Marklund, Elina Forsgren, Linn Albertsson.
Konceptet Byabrännan, där Lövångerbygdens byar möttes i ädel brännbollskamp, lanserades 1985. Efter 1992 års upplaga föll turneringen i en törnrosasömn som skulle vara tre decennier.
På 2020-talet hade de som var barn 1992 vuxit upp och återuppväckte därmed turneringen.
Enligt traditionen ska vinnaren arrangera nästa upplaga, men sedan 2024 är det Lövånger-Uttersjöbäcken AIK som står som värd på Näsåkern.
– Vi körde fast i det lite grann, att vinnaren skulle anordna och då föll det ofta på det. Nu blir det lättare att anmäla sig till ett färdigt arrangemang och det blir vi stolta över, säger Anna Persson i LUAIK:s sportsektion och dessutom samlande kraft i Bissjöns lag.
– Roligt för klubben att ungdomar som gått skola här kommer tillbaka som unga vuxna och vill spela brännboll på Näsåkern, att vi kan anordna något annat än bara fotboll, tillägger hon.
Det är under sommarens hittills mest behagliga sol som de tolv gruppspelsmatcherna, fördelat på två fyralagsgrupper, spelas.
Efter att lagen tampats med träffprocent, lyrstatistik och risken för spelarbrist är det Gammelbyn och Västerbottens Dolda Talanger som möts i finalen.
Detta efter viss dramatik, då Gammelbyn förlorade matchen mot Lövvattnet (36-36, Lövvattnet vann via regeln ”avslutat som utelag vid oavgjort”), men fick sedan hjälp av Bissjön.
I finalen plockar båda lagen lyror som mogen frukt, men när man kan jämföra båda lagens insats som ”innelag” står det klart att ”Talangerna” slår längre slag på färre försök.
Den temposkillnaden blir avgörande och när matchen avslutas med att Gammelbyn blir utebrända är saken biff: 50-32.
Gammelbyn, även kända som ”Go, Karhu, go!” hade tagit sitt koncept längst. Här Amanda Fredriksson och Jossan Idenfors.
– Vi trodde nästan det var jämnare, så vi blev lite förvånade, säger Elina Forsgren när segern kunde firas.
Talangerna visade ett väloljat spel i finalen. Leveransen från en nästan garanterad lyra till brännarens famn gick snabbt och felfritt.
– I en gruppspelmatch var vi lite halvloja och missade slag, men i finalen satt det mesta och då gick det hela vägen, konstaterar Isak Morén.
Nu får den vunna titeln marinera i ett år och lagnamnet ska lödas in i vandringstrofén i form av ett stort brännbollsträ.
– Vi börjar försäsongen redan i kväll, sen kör vi på därifrån, lovar Isak Morén.
– Verkligen! Vi firar i kväll och så laddar vi om, tillägger Elina Forsgren.
Stort ansvar på sista slagman. Risk för utebränning när nästan hela laget springer från första bas.
Torbjörn Vallgren med rätt fighting face på brännplattan för Vebomarks lag.