I två år har Ingela bott i Oslo. Det är där som hon tillsammans med teamet Holmenkollen Biathlon tränar, och just nu genomförs omkring 20 timmar per vecka.
– Det är en väldigt inspirerande grupp, med fem killar och fem tjejer, som jag tränar med. En perfekt sparring och miljö och jag är jättenöjd med träningsmöjligheterna här.
Den gångna vintern visade hon återigen toppklass i IBU-cupen – den direkt under världcupen. Hon följde upp tredjeplatsen i totalen från säsongen dessförinnan med att sluta femma.
– På det stora hela är jag väldigt nöjd med det jag åstadkom förra säsongen. Jag har aldrig känt mig så stark tidigare och jag vet att det jag presterade under många av tävlingarna hade räckt väldigt långt även i världcupen.
Det blev dock bara en start i världscupen under säsongen.
– Det är givetvis lite frustrerande att inte få ut det man vill när man väl får chansen. För det är ju då man vill prestera som bäst, säger Ingela.
Är det en extra stress och press när du väl får chansen i världcupen?
– Ja, givetvis är det så att det blir en extra press att vilja prestera när man står utanför landslaget. För det gäller ju att ta vara på den chansen man får. Och där finns det en grej att jobba på, att bli bättre på att hantera det.
Att det endast blev en start i världscupen har dock en förklaring.
– För andra året i följd blev jag sjuk strax innan jul och totalt missade jag tre veckor, säger Ingela, som dock lokaliserat problemet:
– Jag har allergier och är väldigt känslig mot heltäckningsmattor. Och två i år följd har vi varit på ett läger innan jul uppe i alperna i Italien/Österrike och då bott på samma hotell. Där har det varit heltäckningsmattor och jag har blivit sjuk på samma sätt båda åren. Så det måste vara det. Åker vi dit igen blir det att ta med plast och plasta in, berättar Ingela.
Vad har du för mål med nästa säsong?
– Jag har satt upp specifika mål inom skyttet och skidåkningen som jag vill uppnå för att bli bättre. Sen är mitt stora mål VM nästa år, och det är långt ifrån en omöjlighet. För även om det är väldigt tuff konkurrens på damsidan i Sverige är det idag omöjligt att säga vilka som kommer stå på startlinjen i första världcupstävlingen och vilka som får åka VM. Det är väldigt små marginaler, säger Ingela och fortsätter:
– Och med det som mål, och då jag klarade av att hålla en väldigt hög nivå förra säsongen, så är det enkelt att motivera sig. Jag känner mig väldigt taggad.
Att hon inte kom med i landlaget är inget som svider.
– Förra säsongen fick jag frågan att vara med i utvecklingslandslaget men tackade nej eftersom jag trivs så pass bra här i Oslo och i träningsmiljön här. Det har nog lett till att jag inte fick frågan detta år.
I och med coronapandemin blir det inga läger utomlands för Ingela och hennes team.
– Jag kan tycka det är skönt faktiskt. Vi reser så pass mycket under vintern och vi har som sagt så pass bra träning här på hemmaplan.
På grund av corona är det oklart om det blir någon resa hem till Arvidsjaur i sommar.
– Senast jag var hemma var under julen. Och eftersom gränsen mellan Sverige och Norge är stängd så måste jag sitta i karantän tio dagar när jag reser tillbaka. Det känns inte värt det. Men vi får se vad som händer framöver. Förhoppningsvis kan jag i alla fall åka hem en gång i sommar, avlutar Ingela.