Andreas Karlsson flyttade från Kiruna till Skellefteå för sju år sedan.
PT träffar Andreas Karlsson i hans hem inte långt från ishallen i Skellefteå. Han och sambon Johanna har tre barn – dottern Lea snart 11 år och sönerna Elvis 9 och Elton, bara tre månader.
Karlsson är född och uppväxt i Kiruna och flyttade till Skellefteå för sju år sedan.
Hur länge spelade du själv ishockey?
– Jag slutade väldigt tidigt då jag var 16 år på grund av en ryggskada. Sedan var jag ungdomsledare under många år, bland annat var jag assisterande till Lasse Lindgren för Norrbottens TV-pucklag 2012.
Familjen lämnade sedan Kiruna på grund av ishockeyn.
– Jag fick jobb som J18-tränare i Skellefteå AIK. Först skrev jag ett treårskontrakt och sedan förlängde jag med fyra år så det har blivit sju år totalt här nere, berättar Andreas som även varit ansvarig för hockeygymnasiet.
Hur har dessa år varit?
– Jättegivande. Jag har lärt mig jättemycket och fått jobba med flera olika människor. Vi har ju ett nära samarbete mellan lagen och givetvis har man fått titta mycket på a-lagets verksamhet.
Karlssons roll har varit att utveckla spelare för att slussa dem vidare och till slut kanske få en plats i klubbens SHL-lag.
– Jag har ju haft väldigt många duktiga spelare, inget snack om det. Jag har följt killarna från barn till vuxna och fått se vilken utveckling de har fått. Förhoppningsvis har jag bidragit på ett bra sätt, man blir glad när de når a-laget, det är det som är vår medalj.
Själva resultaten har inte varit viktigast i hans arbete som juniortränare.
– Så är det. Samtidigt är man en tävlingsmänniska, självklart vill man vinna och lyckas. I år blev det inget SM-slutspel men ifjol tog vi brons, det var förstås jättekul.
Sonen Elvis spelar ishockey i Skellefteå AIK.
– Jag brukar vara med på hans träningar så ofta jag kunnat, det är ju en tjusning i den åldern.
Nu tar Andreas Karlsson steget in i ett seniorlag för första gången. Det blir en skillnad.
– i juniorlaget har alla ungefär samma mål, de vill ta sig uppåt och nå a-laget. I division 1 är det många som har jobb och familj och man måste må bra som människa för att göra saker bra. Så det är viktigt att alla de bitarna klaffar.
Det blir många mil i bil för Andreas Karlsson, men han ser inte det som något problem. "Nej, på ett sätt kan det vara skönt att pendla och släppa tankarna i bilden efter åt".
Tanken då Piteå hörde av sig?
– Jättekul, jag känner mig sugen att testa utmaningen med seniorhockey.
Andreas Karlssons namn dök upp i snacket ganska tidigt men inte förrän nu är det klart.
– Jag har inte haft någon panik men nu när det är klart känns det jätteskönt. Jag har ju funderat på andra alternativ men slår man ihop hela paketet med hockey och familj känns Piteå jättebra.
Familjen brukar förresten tillbringa somrarna i Piteå.
– Vi har en husvagn och har stått med den på Fåröns camping i ungefär tio års tid. Så vi tänker vara där i sommar också.
Från Karlssons hem är det 78 kilometer till hans nya arbetsplats, LF Arena.
– Jag ser inte pendlingen som något problem. Det tar bara 45 minuter och en fördel med att pendla är att du hinner släppa tankarna i bilen så att du är ledig när du väl är hemma. Annars brukar man alltid ha nåt kvar i skallen när man kommer hem.
Han ser fram emot att ta hand om laget – men truppen är långt ifrån färdigbyggd.
– Det är jättesvårt veta vilket lag vi får. Med tanke på det har vi inte pratat om någon målsättning än. Jag har skrivit ett tvåårskontrakt, det känns bra att få göra det över tid. Mycket handlar om att tro på och följa din process med tålamod.