I mitten av februari fick Lukas Vesterlund beskedet han vÀntat, lÀngtat och drömt om. Han skulle fÄ sitt första proffskontrakt. MÄnaden efter skulle SM-slutspelet inledas, ett guldtörstande SkellefteÄ AIK var pÄ jakt.
Men efter ett byte var allt förstört för 20-Äringen.
I vanliga fall brukar man bara behöva nypa sig i armen för att vakna upp ur en dröm. För Lukas Vesterlund krĂ€vdes en hĂ„rd propp, en stenhĂ„rd sarg och en massa oflyt för att vakna upp ur den levande drömmen â och sjunka rakt ned i sjukhussĂ€ngen.
â Det var sĂ„klart tufft och jĂ€ttetrĂ„kigt. Man har kĂ€mpat pĂ„ och man spelar i tvĂ„ lag (AIK:s A-lag och J20) som gĂ„tt till slutspel, sedan kan man inte vara med och kriga den sista biten, berĂ€ttar Vesterlund om tacklingen som slutade i ett brutet vadben och en spricka i skenbenet.
Det var inget fult som skedde. Det var en tackling i den första kvartsfinalen mot Linköping dÀr AIK-junioren föll, brakade in i sargen och vred foten. En helt vanlig situation som fick en ovanlig konsekvens.
â Jag tog mig in i omklĂ€dningsrummet dĂ€r jag gick pĂ„ foten och tĂ€nkte att jag skulle kunna spela. Det var inte sĂ„ jĂ€kla ont, men i sjukrummet började Niklas WerkmĂ€ster och Mattias Hallberg kolla och jag sĂ„g pĂ„ Niklas direkt att det var illa.
Vesterlund lÀmnade arenan, nerverna och adrenalinet och for till akuten för en helt annan stÀmning.
â Jag kĂ€nde bara: "fan". Men det fanns inget jag kunde göra annorlunda.
Det hÀnde pÄ en fredag. NÀr match tvÄ skulle spelas pÄ söndagen lÄg Lukas Vesterlund pÄ sjukhussÀngen, nyvaken frÄn operation, och följde sitt lag ta en andra raka förlÀngningsseger.
â Jag lĂ„g pĂ„ sjukan och kollade pĂ„ telefonen. Det var lite annorlunda, men man blev glad att det gick bra för laget. Det var mĂ„nga av de Ă€ldre i laget som frĂ„gade hur jag mĂ„dde och hörde av sig, det hjĂ€lpte mig mycket.
Hur var resterande delar av J20 och A-lagets slutspel för dig?
â I början var det vĂ€ldigt stillsamt, men efter nĂ„gon vecka kunde jag börja komma till arenan. Det blev en lĂ€ttnad.
Och fÄ se tvÄ SM-guld?
â Det var jĂ€ttestarkt. Jag var nog lika nervös som spelarna nĂ€r man satt pĂ„ lĂ€ktaren.
I berÀttelsen om Lukas Vesterlunds tid i SkellefteÄ AIK finns en större berÀttelse om hockeytalanger som flyttar till nya stÀder, till nya hallar för att spela i nya klubbar. Allt Àr inte spikrakt, och skadan var inte den första motgÄngen Vesterlund drabbades av sedan han kom till AIK.
Medan han tog tuggor av sin snickersglass i sommarvĂ€rmen berĂ€ttade han om hur han hamnade i AIK, hur juniortiden var â och vad framtiden har att utvisa.
För den storvÀxte 20-Äringen startade karriÀren i den lokala klubben AIK HÀrnösand, men nÀr han nÀrmade sig tonÄren bytte han klubb till TimrÄ, som han pendlade de 35-40 minuterna dag in, dag ut. Inför gymnasiet sökte han sig till SkellefteÄ AIK, en klubb han i yngre Är varit och besökt pÄ hockeyskolan.
â Jag pendlade till TimrĂ„ i ungefĂ€r tvĂ„ sĂ€songer, men nĂ€r jag skulle börja söka hockeygymnasium var SkellefteĂ„ förstaalternativet.
Varför?
â Jag var hĂ€r pĂ„ hockeyskola tvĂ„ eller tre somrar som liten och det var en klubb man följt sedan dess. Det kĂ€ndes som att möjligheterna fanns hĂ€r och nĂ€r jag fick veta att jag skulle komma in var det inget att tveka pĂ„: Det kĂ€ndes bara rĂ€tt.
NÀr valet gjordes, nÀr vÀskan packades och nÀr flyttlÄdorna anlÀnde till SkellefteÄ kÀndes allt bra. Men efter nÄgra mÄnader förÀndrades allt.
Coronavirusets spridning blev större och större, aggressivare och kraftigare. Restriktioner infördes, skolan stÀngdes ned, hockeysÀsongen avbröts och trÀningar förbjöds.
â Jag tĂ€nkte: "har man flyttat fyra timmar norrut för att lĂ€sa skola pĂ„ distans och inte fĂ„ trĂ€na med laget". Jag tror vi hann spela nio matcher den sĂ€songen.
Hur kÀndes det?
â Det var sĂ„ klart trĂ„kigt, man hade ju flyttat upp för att spela hockey, inte för att plugga pĂ„ distans.
Men det fanns tvÄ saker som var rÀddare i grabbens coronanöd: Torsplan och Alexander Hellnemo.
â Man kunde gĂ„ och Ă„ka lite pĂ„ Torsplan med kompisgĂ€nget, berĂ€ttar Vesterlund innan han kommer in pĂ„ vĂ€nnen som satt i exakt samma bĂ„t.
MÄlvakten Alexander Hellnemo hade Àven han flyttat upp under samma period och fick lÀgenhet i samma trappuppgÄng som Vesterlund. NÀr samhÀllet blev svagare blev deras relation starkare. De var ensamma i en ny stad, men de hade varandra.
â Han bodde under mig och flyttade nĂ€stintill in hos mig sĂ„ vi kunde roa varandra pĂ„ det sĂ€ttet.
SÄ smÄningom började samhÀllet ÄtergÄ till det normala. Skolorna öppnade, restriktionerna avtog.
Och sedan sÀsongen 2021/2022 har Vesterlund skrinnat snabbt, tacklats hÄrt och trÀnat massor för att flytta fram sina positioner i J18, J20 och SHL.
I oktober 2022 kom SHL-debuten hemma mot TimrÄ.
â Det var jĂ€ttekul att fĂ„ den möjligheten.
Utöver de 50 sekunder pÄ SHL-rinken fick han chansen i ytterligare en match. DÄ mot Oskarshamn, dÀr han drog pÄ sig en utvisning i sitt första byte.
De som minns det Àr de som har hjÀrnkoll pÄ sitt SkellefteÄ AIK. För gemene man (eller kvinna) var det först den gÄngna sÀsongen som Lukas Vesterlunds namn började betyda mer Àn 15 bokstÀver. Det var den gÄngna sÀsongen som han visade upp sig pÄ riktigt.
Den första A-lagsmatchen för sĂ€songen spelades borta mot HC Innsbruck â dĂ€r han lyckades göra mĂ„l. Sedan blev chanserna med seniorerna fler och fler. Han tog för sig mer och mer.
â Jag gick in i sĂ€songen med tankarna att ta för mig sĂ„ mycket som möjligt och visa framfötterna.
Första proffsmĂ„let â hur var det?
â Det var roligt. Jag minns att jag var 13:e men fick ett byte och ett öppet mĂ„l. Det var roligt och mĂ„nga som gladdes Ă„t mig.
Det var den matchen, den kvĂ€llen i vĂ€stra Ăsterrike som Vesterlund började knĂ€cka A-lagskoden.
â Det kĂ€ndes som att det var dĂ€r jag fick en liten chans och jag lyckades visa upp mig. Efter det blev jag mer trygg och vĂ„gade mer.
Vad var det för direktiv du fick av trÀnarstaben nÀr du kom upp?
â De sa Ă„t mig att anvĂ€nda min skridskoĂ„kning och storlek och det Ă€r nĂ„got jag kĂ€nner mig trygg med. Att det uppskattas att spelar fysiskt Ă€r bara kul.
Hur har det varit att spela den hockeyn mot mÀn istÀllet för pojkar?
â Det funkar nĂ€stan lite bĂ€ttre mot de Ă€ldre och rutinerade. De blir rĂ€tt frustrerade nĂ€r det kommer en "liten" junior och smĂ€ller pĂ„. Det Ă€r jĂ€tteroligt och det Ă€r nĂ„got jag fĂ„r energi av.
I grundseriens nĂ€st sista omgĂ„ng, nĂ€r laddningen och förberedelserna inför slutspelet pĂ„börjats, tog Vesterlund Ă„terigen chansen. Han ville visa upp sig inför sĂ€songens viktigaste mĂ„nad. Ăven om mĂ„let var lĂ„ngt ifrĂ„n ett Van Gogh-mĂ€sterverk sĂ„ var det ett mĂ„l, en markering att han Ă€r i SHL för att stanna.
â Det var sĂ„klart jĂ€ttekul, verkligen.
Men sen kom skadan.
NÀr Norran tog en glass med den storvÀxte forwarden Àr han fortfarande igÄng med sin rehab. I sju veckor hade han gips, och frÄn att han tog av det för ungefÀr en och en halv mÄnad sedan har han inte fÄtt belasta foten. Under Thomson trophy fick han bara cykla. Löpningen fÄr vÀnta.
Ăven om han inte kunde göra försĂ€songen som alla andra gjorde han den med ett leende pĂ„ lĂ€pparna. Han har blivit en professionell hockeyspelare. Flytten till SkellefteĂ„ gav honom det han drömde om.
â Det var en enorm glĂ€dje. Att fĂ„ stanna kvar hĂ€r kĂ€nns helt overkligt, sĂ€ger 20-Ă„ringen om samtalet nĂ€r han erbjöds ett A-lagskontrakt.
â Jag kom hit med tanken att ge allt för att bli kvar hĂ€r, men det var inget jag hade rĂ€knat med.
Vad Àr tankarna inför kommande sÀsong?
â Jag hoppas vara tillbaka fullt till nĂ€r sĂ€songen drar igĂ„ng. Det har kĂ€nts bra pĂ„ försĂ€songen och det Ă€r roligt att vara med och fajtas pĂ„ samma villkor som alla andra. Jag ska kriga för de extra minuterna pĂ„ isen.