Per Persson (trea) Malin och Billy Lidén (fyra) fick ta emot priser vid täclingarna i USA. Malin Lindberg bidrog också till framgångarna för Norsjös team.
Miniracing, eller slotracing som det officiellt heter, har en lång och stolt tradition i Norsjö. Mycket tack vare Per Persson, som varit djupt engagerad som tävlande, ledare och banbyggare sedan 1970-talet.
Han var en av tre deltagare från Norsjö när det första världsmästerskapet arrangerades i Sverige 1978, en historia som upprepades i år när VM avgjordes utanför New York.
Det blev också några framgångsrika tävlingsdagar som kröntes med ett VM-brons för Per Persson och en fjärdeplats för Billy Lidén i en av klasserna, och där även Malin Lindberg gjorde bra ifrån sig som enda deltagande kvinna.
Själv vill dock Per tona ned sin egen insats. Precis som i Formel 1 och all annan motorsport är det teamen och inte förarna som når framgång, menar han.
Efter flera dagars intensivt tävlande är inte heller resultatlistorna det enda tecknet på hur bra det har gått.
– Vi kom hem med hela bilar. Inget har gått sönder. Annars får man räkna med att bilarna ser ut som skrynkliga plastbitar efteråt, säger Billy.
Då gäller det att reparera och meka. Överhuvudtaget är miniracing en materialsport, där utrustningen betyder mycket och det är en stor fördel att vara en duktig mekaniker.
Billy Lidén och Malin Lindberg vid verkstadsbordet i klubbens lokaler i Lantmannahuset i Norsjö. Att meka är en stor del av miniracingen.
– Mycket handlar om att förbereda sig och hitta rätt i djungeln av material, säger Billy.
Men visst krävs det annat av förarna också. Inte minst att vara fokuserad och uthållig.
Miniracing är en extremt snabb motorsport, där de små vingbilarna kommer upp i hastigheter på 120 kilometer i timmen.
Med åtta bilar i startfältet är det inte lätt att hålla koll på sin egen i alla lägen.
Hur fixar man det?
– Det gör man inte. Man hinner inte med alla gånger, ibland tappar man bort sig själv. Då försöker man också hjälpas åt, man pratar med varandra, säger Billy.
Malin konstaterar att det är extra svårt då bilarna har ganska lika färger. Men hon har ett specialknep:
– Jag känner igen min bil på ljudet.
Samtidigt framhåller Per att miniracing är en sport för alla åldrar. Det märks också när entusiasterna i Norsjö samlas i klubblokalen för att köra och meka.
De små vingbilarna kommer upp i hastigheter på hela 120 kilometer i timmen.
Deltagarantalet har gått lite upp och ner, men under senvåren har det legat på omkring 15–20 personer, både vuxna och barn.
Bara att hålla liv i verksamheten får ses som en framgång, med tanke på hur utvecklingen har sett ut genom åren.
I dag har Norsjö nämligen den enda aktiva miniracingklubben i Västerbotten.
– Målet är få barnen att hitta hit, berättar Per.
Ett annat mål är att fortsätta arrangera tävlingar. Bland annat ska Norsjö stå som värd för SM i oktober.
Fram till dess får Per, Malin och Billy fortsätta nöta på i klubbens lokaler. Och så lever de förstås på USA-resan ett tag.
Det var en upplevelse att få mäta sina krafter med tävlande från 13 länder från olika delar av världen. Dessutom hade de ett par lediga dagar, då de bland annat besökte New York.
Malin Lindberg, Per Persson och Billy Lidén tävlade i två klasser var under de sex dagarna som VM pågick.
De berättar att de ville vara ute i tid och bokade resan redan för ett år sedan.
Då hade de ingen aning om hur USA skulle förändras med Trumps intåg till makten. Det har blivit särskilt märkbart för Per, som har varit mycket utomlands genom miniracingen och som därigenom även har skaffat sig vänner i USA.
Han berättar att han har omkring hundra Facebookvänner i USA, varav hälften demokrater och hälften republikaner.
Där märks polariseringen tydligt.
– De är inte vänner. Ibland resonerar de så konstigt att man som svensk inte tror att det är sant, säger Per.