”Luleå gjorde allt rätt – AIK allt fel”

När vi satt och väntade på att någon skulle koppla greppet klev ett lag fram – och ett försvann. Luleås 5–1-seger var en effekt av när slutspelshockey utförs till punkt och pricka. Luleå gjorde allt rätt – AIK allt fel.

Luleå vann alla matcher som gick att vinna den här lördagseftermiddagen.

Luleå vann alla matcher som gick att vinna den här lördagseftermiddagen.

Foto: Ola Westerberg

Krönika2021-04-17 20:03
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Alla vet att det är små marginaler i hockey. I första perioden i denna femte match, vid ställningen 2–2 i serien, hade Luleå marginalerna på sin sida. Två mål som AIK hade kunnat undvika samtidigt som Pär Lindholm fick ett mål underkänt. 

Slutspel handlar däremot om att hela tiden optimera sina chanser att stå som segrare i varje match. Där har AIK fallerat samtidigt som Luleå gör allt i sin makt. I varje match, period, byte och närkamp. 

Det är också därför man nu har matchboll. Spelmässigt har Skellefteå visat upp den högsta nivån. Tittar vi däremot på de många andra viktiga bitar, som exempelvis det fysiska och menatala spelet, leder Luleå med hästlängder. 


I den andra perioden tappad AIK matchen helt. Det får inte hända i ett läge när matchserien står och väger. 

Det tog även 36 minuter, och krävdes 0–4 på tavlan, då kom till sist förändringarna i formationerna. 

"Olympic Line" (Möller, Lindholm, Lindström) fick då chansen, även landslagskedjan när Frödén matchades med Wingerli och Berggren. Och när nykomponerade trion Nowick, Johnson och Karlsson gjorde sitt första byte hittade den sistnämnde rätt direkt. 

Det skulle dock visa sig vara för sent. Luleås 4–0 blev en för brant svartgul bergvägg att klättra.

Men ledningen hade inte behövt vara så pass stor om tränarteamet agerat tidigare. En timeout och en chans att samla ihop sina styrkor hade mest troligt räckt. 

Istället valde man att mala på vilket gav resultatet att ett stressat och vilset AIK gav bort allt i mellanakten. 
 

Tränarteamet vet att man har en guldgruva i bakfickan med "Olympic Line" och landslagskedjan. En guldgruvan som man fram till i en kvartsfinalsserie valt att inte prova på allvar. 

Men tänk om bakfickan är bättre än kostymen du redan bär? Och att inte gå på festen med sin bästa outfit känns onödigt.

Även om coachningen lämnade en del att önska var det inte här AIK förlorade matchen. För Luleå fick tillställningen exakt dit man ville. 

Svaret är att norrbottningarna visat sig bättre på att spela klassisk slutspelshockey. Att helt enkelt spela på gränsen, och ibland över den men på ett sätt som tillåts den här tiden på året.

För i slutspel finns det inget utrymme att åka omkring och be om ursäkt.
 

För Skellefteås del handlar det om att fokusera på rätt saker. Att inte backa undan men samtidigt hitta en väg att spela sitt vägvinnande spel. Klarar man av det finns chansen till en vändning. 

Det är först till fyra som gäller och för första gången är Luleå nu favoriter. Kanske är det just det som talar för AIK?