Fyran mot femma i serien.
1–1 i matcher.
Kvartsfinalsserien mellan de två nordligast lagen i SHL är precis så där härligt jämn och nervkittlande som vi på förhand kunde hoppas.
Att Luleå hittade en väg att vinna måndagens batalj var livsviktigt för norrbottningarna. En förlust hade nog inneburit en för brant uppförsbacke mot ett Skellefteå som maler på med fyra starka enheter.
Nu är istället allt helt öppet. Och med en stekhet Joel Lassinantti mellan stolparna, samtidigt som AIK:s skottprecision har betydligt mer att önska, har Luleå nu ett gyllene läge att koppla en grupp när serien vänder till björnarnas hemmaborg.
Det kommer dock att krävas ett ordentligt björngap om Luleå till sist ska ta hem serien. För även om allt är vidöppet känns kapaciteten något högre i AIK.
Om första mötet var en rostig svartgul historia var den andra en som gav ineffektiviteten ett ansikte. För tittar vi på kolumnen med skott som missade målburen hade AIK 23 och Luleå 8. Lägg därtill att en hel del avslut fastnade på Luleben (fråga bara Joakim Lindström) så ger det en klar bild över något som måste förbättras hos västerbottningarna.
Frågar ni mig borde man även våga röra om lite i grytan. Exempelvis i powerplay, som man inte lyckats få bukt på under hela säsongen. Där skulle ett skifte av spelare kunna skapa den där energin som just nu saknas. Ett exempel kan vara att slänga in Niclas Burström i en enhet igen, samt låta Berggren och Frödén få ännu mer istid i spelformen.
Även i fem mot fem-spelet kan jag ibland sakna den där fingertoppskänslan. För även om jag hyllat det sätt som AIK:s tränarteam vågat lita och tro på kontinuiteten i sina fyra formationer så anser jag att det, lite då och då i matcherna, är värt att kasta om lite.
Det behöver inte vara stora förändringar som mer skapar kaos än förbättringar. Det jag menar är att exempelvis byta plats på Oscar Möller och Tuomas Kiiskinen för att ge "Olympic Line" (Lindholm, Lindström, Möller) några byten ihop för att därefter gå tillbaka till ordinarie uppställningar. Eller varför inte slänga in Frödén med Wingerli och Berggren under några minuter.
Den typen av injektion, som kan ge snabb effekt där och då, kan jag sakna.
Men tittar man med den bredare penseln är det AIK:s bredd som i slutändan ska ta laget vidare.
På andra sidan står dock en pånyttfödd björn, som efter måndagskvällens vrål verkar hungrigare än tidigare under detta kalenderår.
Rond 3 kan bli en nyckelmatch. Må bästa lag vinna.