Det är svårt att hålla en nyanserad diskussion kring bedömningarna. Det tendera att eskalera och bli en kloak av spydiga kommentarer och hot. Därför har till och med jag börjat välja bort att lyfta ämnet även när jag anser att det är befogat skriva om. Anledningen är att det lätt får synergieffekter av mått som är avskyvärt. När man får en inblick i hur det fungerar bakom kulisserna har jag en stor beundran för hur domarna kan hantera alla situationer. Pressen och kritiken kommer från i princip alla håll.
Men...
Nu är det slutspel i Sveriges mest utvecklade och proffsiga liga. Då är kravbilden på allt, inklusive bedömningarna hög. Ändå blir det problematiskt nästan hela tiden. Det är märkligt hur detta blir en ständig faktor och under andra semifinalmatchen mellan Rögle och AIK blev det nytt fokus på ämnet.
Fast redan i kvartsfinalserien väcktes uppmärksamhet då Johan Nordlöf, med förflutet i AIK:s J20 togs ut att döma. Hur svårt kan det vara att bara döda alla diskussioner och låta någon annan döma?
Varje domslut hamnar under luppen och antingen riskerar det bli beskyllningar om jäv eller om motsatsen, det vill säga att domaren blir beskylld för att bli övertydlig att det inte handlar om jäv. En lose-lose situation med andra ord.
Med det sagt kan vi ta oss vidare till Niclas Burströms bortdömda mål i fredags och Leon Bristedts mål i lördags.
Två liknande situationer, som ger två olika utfall. Regler är svåra att göra kristallklara. Bedömningsmomentet finns ju där, men borde förstås inte vara så otroligt svårt att hålla en rak linje. Både målen skulle ha godkänts eller dömts bort. Jag vill ha mer mål och skulle gärna ha godkänt båda. Det blir ett löjets skimmer över hela tillställningen när det blir olika bedömningar för fullt snarlika incidenter.
Det stjäl energi från matchen och flyttar fokuspunkten dit den helst inte ska vara. Problemet med de här bedömningarna är att det blir oundvikligt tryck på domarna.
AIK är riktigt illa ute efter att ha förlorat dubbelt i den här förkortade semifinalen. Lördagens förlust ser jag som riktigt ödesdiger. Rögle är ett för starkt lag för att tappa tre raka matcher, oavsett omständighet.
AIK gjorde en bättre match än i fredags, men när powerplay fortfarande inte ger utdelning krymper marginalerna. Laget hade skapat sig ett bra läge och visade styrka efter Rögles psykologiska första mål. Den stora chansen kom vid powerplay ett par minuter in i tredje perioden och där hade AIK behövt ta ledningen.
Rögles segermål visade på alla sätt hur starkt laget är. Även defensivt visade Rögle styrka. AIK jagade avslut, men nästan alla skott gick på täckande gröna spelare. Joakim Lindström hade fyra skott på täckande spelare under en sekvens. I slutet fick AIK i väg ett skott som gick på mål. Det säger en del om hur mycket Röglespelarna är beredda att offra.
Laget har även en fysisk tyngd som ligger på en mycket högre nivå än Luleå. Dennis Everberg ser bitvis ostoppbar ut tillsammans med backen Eric Gelinas.
Rögle har varit det bättre laget sett över två matcher, men de har haft marginalerna med sig. För resultat de har fått med sig är större än vad skillnaden har varit på isen.
AIK kommer behöva gräva djupt den här gången. Djupare än vad laget behövde göra mot Luleå. Det är förutsättningarna när serien fortsätter i Skellefteå Kraft arena.