Det var mycket som talade för att detta skulle bli säsongen då Skellefteå AIK skulle få ett lag fullt av stjärnor och lokala hjältar.
Pär Lindholm hade vänt hem och hade fyra år kvar på sitt färska kontrakt. Målvaktssidan var SHL:s bästa samtidigt som drömmen att Oscar Lindberg skulle återvända kändes mer sann än någonsin tidigare.
En månad senare är läget helt annat.
Först stod det klart att Pär Lindholm nyttjar sin KHL-klasul. Strax därefter kom nästa smäll i den svartgula magen då Arvid Söderblom lite från ingenstans skrev på ett kontrakt med Chicago i NHL.
När man dessutom tappar Andreas Wingerli är läget än mer prekärt för AIK och GM Erik Forssell.
Detta innebär alltså att lagets två bästa centrar försvunnit. Spelare med ytterst bred kompetens men som dessutom är uppväxt i Västerbotten och har ett bultande hjärta för klubben.
Lägg därtill att även poängkungen Jonatan Berggren och bäste målskytten Jesper Frödén lämnat så är det lätt att förstå att Forssell har ett stort jobb framför sig.
I samma veva har allt detta förvandlat en relativt sömnig silly season för AIK:s del till den mest spännande sedan 2014, då i stort sett alla offensiva spjutspetsar lämnade efter klubbens andra raka SM-guld.
Den enda av toppspelarna som blev kvar den gången var: Ja, just det, Erik Forssell.
Nu är det han, sju år senare, som ska försöka göra det som Lasse Johansson och klubben där och då lyckades med. Helt enkelt att ersätta stjärnorna med nya, som i sin tur ska klara av att hantera den pressen som följer.
Om jag ska fortsätta jämföra med 2014 så har AIK, precis som då och trots de tunga tappen, en stabil grund att stå på.
För i Gustaf Lindvall har man en toppmålvakt i ligan. Backsidan är sedan tidigare klar och ser väldigt spännande ut även om tappen av Arvid Lundberg och Niclas Burström kommer att märkas, särskilt till en början.
Det är offensivt som mycket behöver ske kommande månader. Visserligen finns Joakim Lindström och Oscar Möller kvar samtidigt som Melker Karlsson valt att krita på för en ny säsong.
Men bakom dem är det tunt sett till offensiv spets.
Som jag ser det måste AIK värva tre forwards av hög klass där minst en, helst två, ska kunna spela i centerrollen.
Efter uthyrningen av Pär Lindholm, NHL-pengarna från Wingerli samt den lön som försvunnit, finns det dessutom pengar för att värva stort.
Tappen har dessutom öppnat en ännu större dörr för Martin Lundberg. För även om han inte är en spetsspelare står han för en hel del som AIK saknar i form av tyng och tacklingskraft. Lägg därtill att han har ett hjärta för klubben.
Så i mina ögon vore Lundberg ett perfekt komplement till två riktiga stora värvningar av toppspelare av högsta SHL-klass.