Efter två hyfsade insatser, men med obefintlig utdelning, fanns ändå en del mörker i horisonten när AIK skrinnade in i Coop arena. AIK-tränarna har som i mantra pratat sig varma om att sin plan, så till den grad att utrymme för något annat än plan A inte kändes möjlig. Inga säkerhetslinor eller något att falla tillbaka eller framåt med.
Ett högt spel.
Jag gav AIK en period. Under den perioden hann mörkret ta allt större plats. Det var plötsligt inte AIK som var spelförande. Luleå var på väg att ta över. Muzik gjorde 1–0 och i periodpaus kunde summeras att det var närmare 2–0 än kvittering.
Mörkret blev än mer totalt när AIK drabbades av utvisning i andra perioden. Dessutom i en sekvens när det nästan total saknades tendenser till vändning.
Luleå hade fått allt dit de ville. Då...
* Andreas Wingerli kvitterade i boxplay. Oscar Möller, lagkaptenen och härföraren, gjorde 2–1 precis efter AIK hade städat av spel tre mot fem och sedan över en minut i fyra mot fem.
* Sedan tryckte Joakim Lindström in 3–1 efter att Tuomas Kiiskinen föredömligt jobbat fram en puck och vändning.
Från i princip ingenting och fyra mållösa perioder med en jobbigt lutande trend, vände allt. I stunden fanns ingen som helst rättvisa eller logik. Men även i hockeyn finns en fördröjd effekt ibland. Den här gången kom den däremot från precis ingenstans.
AIK var upptryckta i en ringhörna och riktigt illa ute. Inför tredje perioden var korten fullständigt omkastade. Mycket av det som var kallt, hade plötsligt börjat glöda. Sånär som på powerplay då. Men i den läge AIK hade hamnat i, fanns nu mer att glädja sig än åt än att sörja. Överlevnadsläget var på väg att aktiveras. Så illa var det.
Istället är det Luleå som har mycket att fundera över. Hyllade Lassinatti byttes till och med ut. Framtiden får utvisa om mittenperioden rent av knäckte Norrbottningarna. När matchserien nu vänder tillbaka till Skellefteå är det mycket som är ljust för AIK.
Det som hände i andra perioden kan mycket väl ha kastat om korten för hela serien. Powerplay är fortfarande undermåligt och när serien nu börjar närma sig en slutfas skulle det inte skada med lite coachning som är ”här och nu”.
Fast efter det läge AIK var – är det nog lättare att trycka på de glädjande biterna.
Det går fort i hockey. Det är kanske därför det är så roligt. 2–2. Det här blir riktigt roligt i minst två matcher till.