När Norran träffade Jan ”X:et” Erixon under sensommaren satt han hemma i stugan och tog det lugnt. Den legendariske AIK-profilen är rankad fyra på listan över viktigaste ledare under 2000-talet i AIK.
Han hamnar på fjärde plats på listan över 2000-talets viktigaste ledare i AIK. Tillsammans med Lasse Marklund har Erixon haft en direkt avgörande betydelse för det juniorunder som fick genomslag under 00-talet och – som fortfarande pågår.
Erixon valde dock att lämna klubben för några år sedan och har dragit sig tillbaka från hockeyn. Däremot följer han AIK, sin son Tim Erixon och även mycket annan hockey från TV-soffan.
– Jag har haft lite struligt med nacken och det har gjort att det har varit svårt kunna vara ledare. Därför lämnade jag hockeyn, berättar den stora AIK-profilen.
Erixon fyllde 59 år under våren och har haft en händelserik karriär. Han slog igenom tidigt. Redan som 18-åring var han ordinarie i elitserien och Skellefteå AIK. Året var 1980 och då fick han även uppleva att få vinna JVM. Det första av totalt två guld som juniorkronorna har från mästerskapet genom historien.
Som spelare är han mest känd för sina tio säsonger i New York Rangers i NHL. Det var en tid då bara de bästa svenskarna var på plats i Nordamerika och Erixon gjorde sig ett stort namn i ligan som defensiv center.
– Du måste ha tur och få rätt ledare, som vill ha dig och ser dig som du är. Jag köpte den höga kravbilden och fick en roll i en checkingline.
Kampen om en plats var tuff och Erixon minns hur hård konkurrensen faktiskt var.
– Det var fruktansvärt bra spelare i AHL på den tiden, som kom upp på campen. Då funderade man: ”Hur ska det här gå?”.
Erixon tog plats i Rangers och gjorde sig känd för sin höga arbetsmoral.
Du har mött de största, så den klassiska frågan: Vem var bäst, Gretzky eller Lemieux?
– De är två extremt bra spelare. Jag mötte Lemieux fler gånger eftersom han spelade i samma division som mig. Lemieuxs fördel var att han hade en enorm räckvidd. Jag kunde tycka att jag hade honom och så höll han ändå pucken långt från mig. Så han var nog jobbigare att möta.
Erixon är än idag känd för ett av sina möten med Gretzky, då han stoppade den störste genom tiderna på ett otroligt imponerande sätt.
Vad minns du av den matchen i dag?
– Inget speciellt egentligen. Jag är ju egentligen någon som tittar framåt. Det som har varit, har varit. Men jag minns ju att han blev riktigt sur, fast det skulle man själv också ha varit. Skulle Gretzky eller Lemieux varit bakom mig och gett mig crosscheckingar hade jag också blivit arg.
Hur ser du på din legacy som defensiv center?
– Det är lite roligt att jag har blivit ihågkommen lite som en skugga, men jag fick även en defensiv roll i förstakedjan emellanåt. Så då var det två offensiva spelare och sedan täckte jag upp hemåt.
Det saknas inte roliga minnen från karriären och tuffa kamper mot dåtidens bästa spelare i världens bästa liga.
– Jag minns när vi mötte Chicago en gång och jag matchades mot Denis Savard och fick vara inne på nästan varenda tekning. Åkte Savard och bytte, bytte jag. Byttes han in, ja då kom en spelare och så fick jag hoppa in. Sedan fick jag vara med och stänga nästan fem minuter i sträck mot Pittsburgh och Lemieux vid ett tillfälle. Coachen tyckte att det var bra att jag spelade mycket även om det kanske blev lite väl. Det var ju så, men jag klagade inte, säger Erixon och skrattar gott.
Det blev totalt tio säsonger i NHL och New York Rangers för den hårt arbetande centern.
1994 flyttade Erixon och familjen hem till Sverige och Skellefteå. Tio tuffa NHL-år hade satt sina spår, och det blev bara 20 matcher i sin comeback i AIK under säsong 93/94. Därefter avslutade han spelarkarriären
– Jag var hemma med barnen och höll på med hästar. Sen började jag vara med och hjälpa till i Tims lag.
Under lång tid handlade det om ideellt arbete, men i början av 2000-talet kunde dåvarande sportchefen, Peo Larsson, vara med och hjälpa till att göra ett jobb av uppdraget.
Erixon och Lasse Marklund påbörjade ett arbete som lade grunden till den enorma framgång som har präglats AIK under de tio senaste åren.
– Ska jag värdera det jag har gjort som spelare eller som ledare är jag mycket mer stolt över det jag har gjort som ledare. Jag tror jag har haft en större impact som ledare, säger Erixon och fortsätter:
– Det kanske är lite kaxigt, men jag tror inte att Skellefteå hade varit där de är så pass snabbt om inte jag och Lasse hade dragit igång det vi gjorde.
Vägen fram har inte varit spikrak. Den höga dosen av aktiviteter och de stora förändringarna gjorde att Erixons och Marklunds arbete kantades av en hel del syrlig kritik.
– Vi ändrade ju på någonting. Det gick ju rykten att vi pryglade barnen. Det vi gjorde var ju att ändra träningsmängden och så.
Inspirationen hämtades från flera håll.
– Vi tog till oss lite från Finland, USA och gjorde vår egen grej.
Precis som när det gäller den hårda disciplin som Erixon hade kring fysträningen under sin egen karriär, hade han även när det gällde att jobba hårt med strukturen och träningen för ungdoms- och juniorverksamheten. Men mitt i ambitionen att hitta bra format handlade det ännu mer om att ha roligt.
– Det har aldrig handlat om att tvinga fram något. Med den grupp vi följde var det nästan så att de bara ville träna ännu mer, ju mer vi tränade.
Erixon påpekar också att inget går att ta för givet
– Vi vet hur lång tid det tog att bygga upp allt. Det gäller att inte klappa sig för bröstet för det går snabbare att rasera något än att bygga upp.
Tomas Rundqvist tillsammans med Jan Erixon efter en match med Tre Kronor 1982
Han blickar tillbaka på sin tid som ledare i AIK med stor glädje.
– Det går inte att ha ett roligare jobb. Tyvärr satte ryggen stopp för att kunna jobba med J20.
Erixon har faktiskt även varit påtänkt för a-laget.
– Jag fick förfrågan att få en roll i a-laget, men det var samtidigt som Tim var på väg upp så det var inte nära. Sedan ville jag inte byta bort att jobba med alla talanger. Jag brinner verkligen för att utveckla talanger. Jag är även tacksam att jag fick jobba med backar. Det är ju bara åtta stycken och man blir ju en ganska tight grupp.
Under pandemin har Erixon fått hålla sig från hallen. Ishockey är fortfarande ett av hans livs stora intressen.
– Det har varit trist med corona, för jag gillar verkligen att vara på hallen och kunna sitta på läktaren och döma: ”Vad håller de på med?” Få vara lite läktarcoach, säger fyran på Norrans ledarlista och ler.