Skellefteå AIK tog en tung skalp, 4–1 mot Frölunda i Scandinavium, vilket bevisar att bitarna mer och mer faller på plats efter en tyngre tid med sex raka förluster.
Det svänger snabbt. Särskilt i årets tokjämna SHL-tabell där det blivit tydligt att alla verkligen kan slå alla.
För Skellefteå AIK:s del har det varit höga toppar och djupa dalar. Just nu står man uppe på berget igen och kan då samtidigt ta sig tid att titta ner på sitt pussel, vars bitar mer tydligt börjat hitta rätt plats.
Den första är att Linus Söderström – efter lite skade- och sjukdomssturl – återigen bevisat vilken kanonvärvning han är. Får han bara hålla sig hel ser jag en blivande förstamålvakt när det vankas slutspel till våren.
Det andra är Andreas Wingerlis byte från forward till att spela center ingen. Det har gett AIK och Lyckselesonen ett lyft – så pass att det inte finns någon anledning att flytta på 25-åringen när Linus Lindström är tillbaka.
När ett nyförvärv är på plats, som mycket pekar på kan bli Adam Mascherin, ser jag framför mig en tredjekedja med Wingerli mellan Filip Sandberg och Max Lindholm vilket i samma veva bildar en tung fjärdekedja med Linus Lindström, Tom Kühnhackl och Albin sundsvik. Det skapar samtidigt konkurrens då Simon Robertsson och Elias Stenman hittat formen på slutet.
Nästa viktiga pussel stavas givetvis Jonathan Pudas.
För i samma veva som han är SHL:s vassaste poängplockare så har han en glöd och ilska i ögonen som ibland kan vinna matcher på egen hand. En "Kiruna-tjurighet" som helt enkel smittar av sig – och som Joel Lundqvist och hela Scandinavium fick smaka på denna lördagseftermiddag.
Det är dock enkelt att återkommande prata om de offensiva stjärnorna. För bakom dessa finns ytterst viktiga spelare som i en match som denna spelade en avgörande roll.
Jag tänker främst på Tom Kühnhackl, Petter Granberg, Arvid Lundberg och unge Simon Robertsson som, precis som många andra, gjorde jobbet i det tysta i form av skottäckningar, brytningar och defensiv smartness. Den är pusselbitar som är minst lika viktiga som de som glimmar mer i den andra sidan av isen.
Sist men inte minst är det häftigt att se på Oscar Möllers spelglädje.
Fyrbarnspappan som kväll efter kväll flyger fram och just nu kanske spelar sin bästa hockey i karriären. Personligen gläds jag lite extra när Möller återigen få skina lite mera offensivt, efter några säsonger där han haft en mer utpräglad tvåvägsroll.
För att avsluta där jag började så går det ytterst snabbt i denna liga.
Så för AIK:s del handlar det om att dag efter dag fokusera på rätt saker för att inte hamna i den där gropen igen där man enkelt börjar tulla på viktiga defensiva detaljer.
För här och nu göra man mycket rätt. Då är AIK också ett lag för toppen.
Det ska därför bli mycket intressant att se om man fortsätter uppe på berget eller trillar ner igen.