27–8 i skott och 3–0. Det gick att läsa på resultattavlan när halva matchen var spelad. AIK har börjat hitta sina gamla hjulspår. Laget spelar ännu inte sin bästa hockey, men trenden pekar uppåt och betalningen i form av poäng hjälper till att bygga självförtroende. Innan dubbelmötet med Leksand hade det mörknat betänkligt när det gäller möjligheten att nå någon av de två topplaceringarna.
Nu har AIK allt i egna händer när det gäller andraplatsen. Vilken fight det skulle kunna bli på tisdag – uppe i Norrbotten.
Ohlssons drag att våga vägra separera på Karlsson, Johnson och Hugg var en av nycklarna inför matchen. AIK:s mest pålitliga formation hittade tillbaka banade väg för torsdagskvällens framgångar, även om de ofrivilligt tvingades separeras i slutet av andra perioden.
Första målet för AIK var ytterligare något som kommer att vara given som highlight från formations fantastiska säsong. Hela trion var inblandad, men formationens jämnaste spelare Rickard Hugg, slg passet som öppnade upp hela målet.
Fjärdeformationen med Sandberg, Sundsvik och hårt jobbande Hawryluk rev upp stora sår i Leksands defensiva zon. De två andra formationerna började kugga i, även om förstaformationen inte riktigt drog åt samma håll. Stefan Loibl var lite malplacerad och det gjorde att den formationen inte skapade så mycket i de två första perioderna.
Jonathan Johnsons skada i slutat av den andra perioden kom olyckligt och Ohlsson valde att flytta in Loible på Johnsons plats. Han skickade sedan in Simon Robertsson tillsammans med Melker Karlsson och Joakim LIndström.
AIK spelade i första hand för att försvara sin ledning, men Johnsons skada är förstås enormt ovälkommen sett till hur bra han har varit den här säsongen. Det är förstås ett enorm avbräck om AIK måste avvara både Jonathan Pudas och Jonathan Johnson i slutskedet. Det är AIk:s två bästa poängplockare den här säsongen.
AIK:s prestation i all ära, men Leksand såg ut som en halvt haveri. Med tillskottet Marek Hrivik såg laget på pappret ut att kunna bli en utmanare, men i princip allt har gått i motsatt riktning. Hrivik såg allt annat än rivig ut och om inget väcker laget – är det färdigspelat innan kvartsfinalen den här säsongen. Kanske Björn Hellkvist krävande ledarskap redan har bränt ljuset i båda ändar?