Som 15-åring tog Stockholmskillen Viggo Nordlund beslutet.
Han hade träffat olika klubbar, tänkt, funderat, analyserat, diskuterat, bollat fram, bollat tillbaka.
Från ung ålder hade han fattat att det var hockeyn han ville leva på, det var hockeyn han skulle leva på.
Som en del i satsningen var det dags att ta beslut var han skulle gå hockeygymnasium, och i vilken klubb han skulle spela.
– Jag stod och valde mellan några olika klubbar, men Skellefteå kändes ganska snabbt som det rätta valet och under alla tre år känner jag att jag utvecklats, berättar Viggo Nordlund när Norran träffar honom efter ett hårt försäsongspass.
Han har just tömt sig till bristningsgränsen. Lyft skrot, sprungit, hoppat, cyklat framför fystränaren Elias Ståhl och lagkamrater som hejat på.
"Kom igen Viggo".
Undertecknad var tvungen att fråga.
Är det här mycket värre än ett fyspass med juniorlaget?
– Det går inte att jämföra, pustar Nordlund efter att ha klarat av sina 40 frivändningar.
Och ja, han fick ta en dusch och käka en banan innan intervjun.
Vi sätter oss inne i Skellefteå Kraft arena, stökar av det pliktskyldiga kallpratet om passet, jag ställer någon extra fråga om "hur tungt det var". Varför vet jag inte, men på något sätt är det fint att se så vältränade personer se lika slitna ut som än själv (även om de gör det efter ett två timmar långt monsterpass, och man själv gör det efter att ha lunkat några kilometer).
Redan som 15-åring valde forwarden att flytta till Skellefteå. Han lämnade då moderklubben Värmdö, Stockholm och tunnelbanan för AIK, Norrland och promenader mellan plugget, lägenheten och Skellefteå Kraft arena.
– Det var en omväxling, man fick klara sig själv; städa, tvätta, laga mat, men man lärde sig ganska fort att ta hand om sig själv. Jag tror det var väldigt bra för mig: Att få bli självständig och utvecklas som människa.
Tre säsonger senare har han blivit vuxen, SHL-debuterat och fått prova på SM-slutspel.
Det var under den gångna säsongen som drömmen gick i uppfyllelse: A-lagsdebuten.
– Jag hade hoppats få chansen i A-laget och det fick jag. Jag är jätteglad för det och det känns som jag tog vara på chanserna jag fick. Det var en jättebra säsong, tycker jag.
Det dröjde inte längre än till lagets andra träning för säsongen innan Viggo Nordlund fick vara med, ett tydligt kvitto på att han fanns i tränartrojkans tankar. De hade uppmärksammat den irrationella yttern från storstan.
Men när säsongen drog igång var det med spel i J20 som gällde.
Och redan i den första matchen började det gå troll. Skellefteå AIK fick powerplay, men Viggo Nordlund var just på väg att byta skenor. Han kunde inte hoppa in och det visade sig bli en ganska bra symbol för säsongsinledningen. Det stämde inte.
På de första tio matcherna hade AIK:s J20 bara tagit poäng i två och 18-åringen hittade inte det flyt han hade ett halvår tidigare när han blev utnämnd till J20-slutspelets MVP.
– Det var en tung start för både laget och mig själv. Jag kände inte att det gick som jag ville i J20. Men efter jul tycker jag att jag hittade tillbaka till mitt spel. Då kändes det riktigt bra.
Vad var det som inte stämde i början?
– Jag vet inte, det är svårt... Puckarna studsade inte rätt, man kanske inte hittade kemi, det finns många saker som spelar in. Jag tror bara det var en tuff start och jag fick det inte att fungera.
Kände du någon stress?
– Det är klart det är lite tufft, men tränarna och ledarna runtomkring gjorde ett bra jobb för att vi inte skulle stressa upp oss. Vi tog det i vår takt och det kom ju till slut.
Även om spelet i J20 inte gick som han hade hoppats så fick hann regelbundet träna med A-laget och just innan jul kom SHL-debuten.
– Jag minns inte så mycket, haha. Men jag kom ihåg att jag var nervös och lite skakis innan första bytet. Men sedan släppte det och då var det bara in och köra.
Inför J20:s säsongspremiär sade tränaren Fredrik Kariander: "I Skellefteå AIK ska ni våga spela, Viggo; vi tränare kommer sätta andan i halsen när du gör en dragning på blå, men det är så du ska spela".
Uppe i A-laget har det varit en balansgång. Ska han gå för en tunnel i mittzon mot Sveriges bästa lag?
– Det tog några matcher att hitta i vilka lägen jag kunde utmana och när man behövde spela lite enklare, men jag tycker jag hittade en bra balans där jag vågade göra en dribbling på backen i de lägena där det kändes lugnt.
Vad fick du för respons av tränarna?
– De var väldigt tydliga med att jag skulle våga spela efter mina styrkor och när man känner att man får deras förtroende att använda sina styrkor blir det enklare.
Inne i den för sommaren nedsläckta hallen skiner Viggo Nordlund upp. Han har just fått frågan om han har något minne från säsongen som sticker ut.
Och det har han. Två.
– Ja. Färjestad borta, när jag gjorde min första poäng, då vågade jag utmana och lyckades. Det är en sån match man kommer komma ihåg.
Det andra var att få skrinna ut på isen både på hemma- och bortaplan i ett SM-slutspel. Fulla läktare, välmålade tifon, drag.
– Det var jättekul: Mycket publik och ett jäkla drag. Det var verkligen en speciell upplevelse.
Trots att vädret inte visar det så har spelarna (vid publiceringsdatumet) gått på sommarledigt, och det blir inte Skellefteå som Nordlund kommer återvända till i höst.
Talangen ska i stället ta sin trunk och flytta till Småland.
Ett utlån till Oskarshamn väntar.
– Utlåningen grundar sig i speltid som känns väldigt viktig. För min spelstil tror jag det kan vara rätt bra att gå till allsvenskan och få spela där och kanske få en större roll. Jag vill börja använda mina styrkor mer i seniorhockeyn för att sedan ta med mig det hit och göra samma sak i SHL framöver.
Hur inleddes processen att du skulle lånas ut?
– Det är ett gemensamt beslut, men jag ville bli utlånad. Sedan är det Skellefteå och Oskarshamn som gjorde upp om det, berättar Viggo Nordlund.
Å ena sidan kanske speltiden blir större, men å andra sidan är träningsmiljön i en SHL-klubb bättre, hur gick den avvägningen?
– SHL är sin nivå, och allsvenskan är en annan, men jag känner att jag har det egna drivet att utvecklas och då tror jag inte det spelar så stor roll var man är. Jag kommer lägga den tiden som behövs för att utvecklas.
I klubben finns Nordlunds tidigare lagkamrat i J20, Lukas Vesterlund.
– Jag har snackat lite med tränarna och Lukas Vesterlund är där, så det är skönt att man känner någon sedan tidigare.
Hur känns det inför den (temporära) flytten?
– Det ska bli kul att träffa nya människor, se en ny stad och en ny klubb.
Nyligen togs en första landslagstrupp ut inför vinterns stundande JVM. Tiden dit är lång, vägen dit längre. Men Viggo Nordlund finns med i den första truppen, liksom vännen Valter Lindberg.
– Det är målet för säsongen: Att slå sig in i JVM-laget.
Hur hade det varit att få spela JVM med Valter?
– Det vore jättekul. Vi har bott ihop sedan han kom med i landslaget och skulle vi få spela ihop skulle det vara jätteroligt. Jag hoppas det blir så.
Säsongen som stundar blir Viggo Nordlunds första där han utgår från en seniortrupp. Han är fortsatt junior, men det är nu han brutit upp den dörr han förra säsongen fick in en fot i.
Hur ser du på framtiden?
– Jag är i en liten inkörningsperiod till seniorhockeyn, men jag ser fram emot de tre åren jag skrivit på för. Målet är att ta en plats här i Skellefteå och se vad som händer sen.
Hur gick tankarna gällande kontraktslängden?
– Tryggheten, att veta att man skulle vara här i tre år till, var väldigt viktigt för mig. När jag flyttade hit kändes det bra direkt, och att få tre år till i den här miljön känns som ett bra val.
Om du kollar tillbaka tre år i backspegeln, har det då blivit som du drömde om när du flyttade?
– Man hade målet att ta sig upp till A-laget och när jag kollade på olika klubbar var det en av anledningarna att jag ville flytta upp hit för att de ger unga spelare chansen. Jag är väldigt glad att jag tog beslutet att flytta upp hit, avslutar Viggo Nordlund och beger sig hem för att vila.
Och äta "carbs", som Elias Ståhl uppmanade spelarna efter fyspasset.