Vid en första anblick på det berömda papperet är det på många sätt ett frågetecken hur Brynäs kan ligga i botten av SHL med Malmö.
Gävlelaget borde ligga en bra bit högre upp i tabellen. Som laget klev ut på isen under den här lördagen var det lätt att spekulera i om det inte har varit ett och annat ”krismöte”. För något tycktes ha samlat ihop laget, som såg betydligt hungrigare ut än de har gjort tidigare under säsongen.
Den fysiska prägeln och knuffarna framför mål väckte en tanke på att laget var ute att på alla sätt visa att man vill mer än tabellen visar.
Den attityden är efterfrågad i AIK också, som i årets upplaga präglas av en hög ambition och mjuka handleder.
Laget präglas också av oerhört ojämn prestation i matcherna. Tillställningen mot Brynäs kom inte att visa på något undantag.
AIK:s högstanivå glädjer och sex mål framåt borde förstås ha gett ett bättre öde mot tabelljumbon. Evigt unge Joakim Lindström är lika bra som alltid och noterade tre poäng på sin födelsedag.
Han är nu den 18:e bästa spelaren genom tiderna i SHL sett till antal poäng. Totalt sett tillhör han en av de bästa i ligan genom alla tider.
Oscar Möllers framspelning till Jonathan Johnsons första mål var av bästa snitt. Lagkaptenen klev fram när det som bäst behövdes och levererade passningen som ledde till 4–2 i boxplay.
Skyttekungen Jesper Frödén levererade också i vanlig ordning och gjorde två mål.
Stjärnorna offensivt gjorde minst det man kan förvänta sig. Jonathan Berggren fanns förstås också med i protokollet i form av en assist.
Mellan målen finns desto mer att önska. Gustaf Lindvall hade en sällsynt tuff dag i målet. Första och tredje målet skulle han ha tagit. Även om Andreas Wingerli stod för en indianare och friställde Patrik Berglund vid tredje målet.
AIK hittar ett sätt att tappa poäng. För när laget kunde öka till 4–2 och samtidigt kan reda ut fem minuter i boxplay, borde det gå att stänga matchen.
Men inte den här gången heller. Det går nästan att hitta ett mönster i hur fenomenet uppträder. Ironiskt nog, syntes det första gången när AIK mötte Brynäs förra tillfället. Den gången gled tre välförtjänta poäng helt ur näven och slutade med noll poäng.
Ett utspelat Brynäs kunde lite turligt slå in en sen segerpuck en gråmulen dag tidigt i oktober. Samma öde utspelade sig hemma tre veckor senare när Rögle fick med sig tre poäng från Skellefteå. Med mindre än två minuter kvar slog skåningarna in 5–4.
Jumbon Malmö har tagit fem av sex poäng i mötena med Skellefteå. När matcherna väger ”hittar AIK ett sätt att förlora”, som även flera spelare har uttryckt det.
Utmaningen ligger i att hitta medel att höja lagets lägstanivå i matcherna. En del är att spela mer fysiskt. AIK tycks ha köpt illusionen att i hög grad bara spela mot pucken med klubban. Men den där utlovade nolltoleransen försvann mellan omgång fem och tio. Nu ser det ut som det alltid har gjort förutom att spelarna i högre grad tvekar att tackla. För övrigt en utveckling som med all säkerhet tar svensk hockey bakåt i utvecklingen ur ett internationellt perspektiv.
***
Joakim Lindström gjorde tre poäng ”när han åkte runt och fyllde år”. Wikegård får fila om sitt citat, som annars syftar till motsatsen.