Simon Robertsson är hemma i Skellefteå igen. Han har opererat axeln, men hoppas vara tillbaka för fullt till campen i höst.
Det är soligt och sommar i luften. Jetleggen har lagt sig. Simon Robertsson är hemma i föräldrahemmet och är sugen på att börja varva upp träningen.
– Jag har får börja lyfta lite vikter nu, säger han och ler.
Rehabilitering har varit en alltför stor del av vardagen senaste året för Robertsson. Efter en makalös fjolårssäsong, där han var med Brynäs tidigt i hockeyallsvenska slutspelet och sedan var med och tog SM-guld med AIK, har årets säsong bjudit på lite annat.
Förra året skrev han kontrakt med klubben som draftade honom, St Louis Blues. Under hösten reste han över och äventyret i Nordamerika började på bästa sätt.
– Innan rookiecampen började bodde jag med några yngre från laget i Airbnb. Vi tränade och spelade golf. När allt sedan startade kände vi varandra bra och hade bra kemi. Det kändes bra.
Forwarden fick också chansen att bekanta sig med staden, som är känd för många saker. En av de mest utmärkande delarna är att USA:s värsta kvarter, East St Louis, finns där. I fjol var det 20 mord, vilket var en minskning. Som värst var det 37 mord på ett år i stadsdelen, där det bor under 20 000 personer.
– Jag upplevde aldrig något riktigt dåligt där i St Louis. Vi hade det ganska bra.
Han träffade både Oskar Sundqvist och Philip Broberg under tiden det var camper.
– Vi var och hälsade hemma hos Sundqvist i hans hus. Vi var ett gäng som var där ett par gånger och umgicks.
Den första tiden blev lyckad även på isen.
– Både rookiecampen och trainingcampen gick riktigt bra. Sedan blev jag skadad.
Simon Robertsson tränar med NHL-gruppen i Skellefteå under sommaren.
Olyckan var fram. Robertsson var fri, fick en putt i ryggen, och åkte in i sargen. Han slog i bakhuvudet hårt och drabbades av hjärnskakning. Symptomen framträdde däremot inte omedelbart.
– Det var otur. Jag märkte först ingenting, men efter ett par övningar efteråt tappade jag synen. Jag kunde inte se ordentligt. Det var riktigt obehagligt.
Hjärnskakning höll Robertsson borta från träning och spel i två veckor.
Därefter väntade spel i Blues farmarlag, Springfield Thunderbirds.
AHL-livet är känt för mycket, men framförallt för den tuffa livsstilen som på många sätt är bortom den lyx och flärd som omgärdar NHL.
– Det är speciellt. Det kan ju vara tre matcher i rad, från fredag till söndag. Så var det även när vi spelade med juniorerna, men det här är tuffare. Däremot var det inte så farligt med resorna. De lag vi spelade mest mot, Providence, Hartford och Bridgeport, låg ju inte alls långt från Springfield. De lagen mötte vi tolv gånger, så det var ju ungefär halva säsongens matcher.
Livet i Springfield var både upp och ned, men han var i gott sällskap. Dels hade sambon Uma följt med i USA och dels var det många svenskar i laget. Marcus Sylvegård lämnade mitt under säsong, men i övrigt fanns Samuel Johannesson, Otto Stenberg och Leo Lööf där.
– Jag hängde även en del med Kaskimäki och Dvorsky. Vi hade sex-sju spelare som bodde på ungefär samma ställe, så det var bra.
Sportsligt blev första tiden i AHL jobbig. Ljumskarna strulade fram och tillbaka.
– När jag väl kom tillbaka sista gången, var alla inne i säsongen och själv kändes det som om jag knappt kunde åka skridskor. Sen gick det riktigt bra när jag väl kom i gång. Då fick jag göra lite poäng och det kändes bra.
Hur trivdes du på liten rink?
– Riktigt bra. Det passade mig bra och det fysiska spelet kändes bra.
Fick du spela powerplay?
– Jo, jag fick prova på lite då och då. Det kändes som att om jag inte spelade i powerplay, fick jag istället spela i boxplay.
Totalt blev det 26 matcher för Robertsson med totalt 13 poäng.
En skada i axeln satte stopp för säsongen.
– Jag har haft en skada tidigare i samma axel. Det var en riktig skitsituation som ställde till det. Kanske hade det gått att rehabilitera, men jag kände att jag inte kunde spela. Så då bestämde jag mig för att operera. Det var en bra tidpunkt eftersom att om allt går som det ska, är jag tillbaka för fullt till säsongsstart.
Förra säsongen var häftig, medan den här säsongen hade många utmaningar med skador.
Operationen genomfördes i början av mars och den första fasen av rehabilitering genomförd.
– Det känns bra och jag ser fram att träna med högre belastning. Det har varit många repetitioner under den här perioder.
Robertsson tränar med flera av de andra NHL-spelarna som tillbringar somrarna här i Skellefteå.
– Jag var med redan förra sommaren och tyckte att det var riktigt bra. Jag kände mig verkligen förberedd när jag åkte över.
Under sommaren kommer han tillsammans med sin sambo att leta ett eget boende.
– Ja, vi ska vi kolla runt lite. Det vore trevligt att ha något eget boende när vi väl är hemma, säger Robertsson.
FAKTA
Simon Robertsson
Född: 2003
Klubb: St Louis Blues (NHL), Springfield Falcons (AHL)
Stats 24/25: 26 matcher, 13 poäng (6+7)
Aktuell: Hemma efter första säsongen i Nordamerika. Har opererat ena axeln och förbereder sig i Skellefteå under sommaren.