Max Lindholm lämnar Skelleteå AIK efter tre säsonger, ett SM-guld och oförglömliga minnen.
Vid lunchtid på torsdagen bekräftade Skellefteå AIK och Frölunda HC den illa dolda hemligheten att guldforwarden Max Lindholm valt att bryta sitt kontrakt i norr för att flytta söderut den kommande säsongen.
Strax efter det att nyheten gått ut slog Max Lindholm ut från första tee på en av Stockholms många golfbanor för en runda som varade ända fram till 15:00 då Norran till slut fick tag på 27-åringen över telefon.
Givetvis är den stora frågan varför en kontrakterad spelare väljer att bryta ett avtal med ett lag som alltid tävlar om guldet, men vi kommer dit och börjar i stället med att låta Max summera sina år i Skellefteå.
– Det är tre magiska år jag fått i Skellefteå. Från att ha fallit på målsnöret år ett, till att bli mästare år två och sedan det här tredje året som blev rätt tufft. Det är mina bästa år i karriären i alla fall, och all turbulens den här säsongen tar jag ju också med mig viktiga lärdomar från, säger han och fortsätter med att hylla sin klubb som vi nu kan kalla "förra klubb":
– Den idén Skellefteå har, allt tålamod spelare får och all tid man ger alla spelare att bli sitt bästa jag sticker verkligen ut. Det är ingen slump att jag, Jesper Frödén, Jonathan Johnson och Linus Karlsson, bara för att nämna några, lyckats så bra i just Skellefteå. Där är Skellefteå överlägsna i SHL, när det kommer till att ta in spelare underifrån och utveckla.
Du tokhyllar Skellefteå men väljer ändå att lämna; det måste ha varit ett tufft beslut att lämna en förening som du håller så högt?
– Ja, men verkligen. Det är inget snack om den saken, det är bara att kolla på de som leder laget; Oscar Lindberg, Jonathan Pudas, Pär Lindholm och Rickard Hugg. Så länge de är i Skellefteå AIK kommer de alltid ha stora chanser att vinna guld. Det har varit ett jättejobbigt beslut att ta för mig men i slutändan blev det nog bäst ändå att jag tog det här beslutet.
Du nämner turbulensen den här säsongen, berätta lite mer; hur har säsongen varit?
– Det har varit rörigt för de flesta i laget utanför isen, sen blev det ju extra turbulent när vi även hade dåliga resultat på isen. Det var ju inte förrän sista tolv matcherna vi började spela som ett topplag för de första 40 omgångarna var det faktiskt riktigt dåligt. Vi vann kanske matcher här och där men vi var alla väldigt eniga att även när vi vann så spelade vi riktigt dålig ishockey.
27-åringen berättar att det trots all turbulens under den nyligen avslutade säsongen aldrig varit ledsna miner i omklädningsrummet.
Trots alla motgångar på isen och den turbulens som fanns utanför med sparkningen av tränaren Robert Ohlsson som crescendot menar dock Max att det aldrig under säsongen ledde till osämja eller sprickor inne i omklädningsrummet – mycket tack vare de ledande spelarna som med sin rutin såg till att hålla laget ovanför ytan, berättar han.
– Jag tycker vi haft bra stämning genom hela säsongen. Jag upplever att när man har de här ledande spelare som jag nämnt så sprider de ett sånt lugn även när det går i motvind. De som inte är lika erfarna kan luta sig mot de där gubbarna då och ha som lugnar ned dem.
Efter att vi tagit oss igenom summeringen av åren i Skellefteå och säsongen som just avslutats når intervjun fram till veckorna som också blev de sista 27-åringen gjorde med den svartgula eller gulsvarta matchtröjan på sig.
Vad tänker du om ert slutspel i vår?
– Jag tänker att vi inte var riktigt lika bra mot Brynäs som vi var mot Färjestad. Vi spelade riktigt bra mot Färjestad från match två och framåt, men det kom aldrig i gång mot Brynäs. De var bra på att göra oss dåliga också och det gjorde det svårt för oss att spela vår bästa ishockey.
Som åskådare upplevdes det som att ni vad ni än gjorde aldrig lyckades få Brynäs ur balans, något ni gjorde väldigt bra mot Färjestad. Upplevde ni även det så?
– Det var ganska uppenbart att Brynäs hade pratat om att inte låta oss komma dem under skinnet. De visste att vi är ett lag som är bäst när vi kan få motståndarna ur balans, de gav inte oss den extra energin och då kom vi aldrig riktigt in i matchserien, säger han och fortsätter sedan med att peka ut var matchserien avgjordes:
– När vi summerar semifinalserien är vi ändå eniga om att det avgjordes i fjärde matchen; den gjorde sån extrem skillnad för matchserien, vi gav ju bort matchen genom att släppa in två riktigt billiga mål i tredje perioden då. Jag är helt övertygad om att matchserien hade vänt över till vår fördel om vi hade tagit serien till 2–2 där.
När vi båda lyfte på luren för att ta detta snack över telefonen visste vi båda vad intervjun ändå skulle komma att handla om och drygt halvvägs in i samtalet når vi till den punkten med frågan många nog vill ha svar på.
Varför vill du lämna Skellefteå AIK?
– Som jag varit inne på tidigare och kanske snuddat på under säsongen så har det absolut inget med det hockeymässiga, men jag tror att när det inte riktigt klickar utanför i det sociala så upplever jag att det går ett tag men i längden blir det ohållbart. Jag upplevde själv att det var rätt för både min och Skellefteås skull att göra så här. De kommer ha det bättre av att ta in spelare som har energin även utanför som trivs bra i staden. För mig också blir det nog bättre att hitta en bättre tillvaro utanför isen, säger han och fortsätter:
– Det är viktigt att poängtera att alla i klubben är magiska så det har noll med det att göra, allt från tränarna till spelarna och även de på kansliet. Det är högsta klass överallt; det har enbart med mig själv att göra. Allt är på mig att det inte har fungerat utanför. Jag har börjat känna det lite i år att det fungerar en stund men att det som sagt blev ohållbart.
Vad är det som gör att du inte trivs i staden Skellefteå, då?
– Det är svårt att säga. Det är ganska stor skillnad från var jag kommer ifrån, jag har bott nästan hela mitt liv i Stockholm men det har varit långt från familj och även långt från det mesta. Det är ju en del som spelar in.
Upplever du att de känslomässiga utmaningarna utanför isen gjort att du inte kunnat prestera som du vill på isen?
– Jag har kunnat vara glad när jag är på hallen men hockeyn har kanske varit allt jag haft i Skellefteå och det kanske är det jag måste komma ifrån för att utvecklas mer som spelare. I år, speciellt mot slutet av säsongen, har det kanske hämmat mig lite och jag har inte upplevt att jag hjälpt laget den här säsongen. Jag tror det handlat en del om hur jag haft det utanför isen.
Max Lindholm och Linus Högberg i semifinalen 2024 – nu blir de lagkamrater igen.
Nästan samtidigt som Skellefteå AIK gick ut med nyheten att Max Lindholm lämnar gick Frölunda HC ut med nyheten att han skrivit på för två år i klubben. Anledningen till att det blev just Frölunda stavas till den största delen Linus Högberg.
Backen, med en halv säsong i Skellefteå bakom sig, återfinns i klubben sedan ett par år tillbaka men i Max Lindholms liv så länge han kan minnas.
Max och Linus, Linus och Max. Älta-pojkarna som gjorde allt tillsammans under sina tidiga år och som sedan fortsatt så genom hela livet.
– Linus spelar ju in jättemycket i valet av kubb, han kommer från samma ställe som mig i Stockholm och vi har vuxit upp tillsammans. Vi är med varandra typ hela somrarna och det har alltid varit så, det ska bli väldigt kul att få bo i samma stad som honom igen och bara ha honom närmre än vintrarna de senaste åren. Jag pratade med några andra klubbar i SHL men Göteborg kändes bäst för mig; ett ställe där jag har min bästa vän och där jag vet vad det är för ledarteam.
Tror du det kommer bli konstigt att möta Skellefteå AIK i höst?
– Det kommer bli väldigt speciellt. Jag har ju ett par vänner som jag kommit nära i laget, tänker kanske främst på Måns Forsfjäll, som jag kommit nära där uppe. Det kommer bli en speciell match för det är så många i laget jag tycker om.
Torsdagen den 24 april stängdes kapitlet Max Lindholm i Skellefteå AIK:s historieböcker. Under sina tre år i klubben har han varit med och förändrat den svartgula historian på många sätt men när man blickar tillbaka på de säsonger han gjort i klubben är det ett datum och en prestation han aldrig kommer glömmas för.
Den 30 april 2024 var datumet och Skellefteå Kraft arena platsen när finalserien mot Rögle hade nått match fem. Med chansen att säkra guldet hade Andreas Johnson skjutit AIK till en 1–0 ledning och när tredje perioden närmade sig sitt slut tryckte gästerna på för en kvittering.
Då, med matchuret på prick 1:00, täckte Max Lindholm ett skott varpå pucken gick ut i mittzonen där han vann åkningen mot Röglebacken Michael Kapla och med 0:55 på matchklockan skickade Ältasonen in målet som fick arenan att nå sin absolut högsta ljudtopp i historien. 2–0 var ett faktum i matchen och guldet var säkrat.
"Då var det bara att åka det snabbaste jag kunde och så brett som möjligt så han inte kunde åka runt mig" säger Max om sekunderna som ledde fram till målet.
– Jag tror ärligt att jag tittat på det klippet minst 200 gånger. En situation och en stund i livet jag aldrig kommer glömma, och som jag är extremt glad över. Det är nog den mest euforiska stunden i mitt liv, säger han när den sekvensen kommer på tal.
Om du blickar tillbaka till där och då, på isen, vad tänkte du i just de sekunderna där?
– Jag minns tydligt att jag åkte upp mot Kapla och gjorde som vi har pratat om och spelade "stick on puck". Jag var helt säker på att han skulle lägga den i rundeln men han skjuter mig i magen och så känner jag att pucken studsar förbi. Jag minns att jag tänkte att "shit, nu är jag fri" så då var det bara att åka det snabbaste jag kunde och så brett som möjligt så han inte kunde åka runt mig.
Sen såg du pucken gå i mål, vad hände inom dig då?
– Det var som en blackout, det var 50 sekunder kvar men samtidigt kände vi att det var klart. Det är den sjukaste stunden i livet.
Det historiska målet sett från kameran inne i målburen.
Du inser att ditt namn, tack vare det målet, alltid kommer vara etsat i historien här uppe va?
– Verkligen, det är sjukt coolt och jag kommer även titta tillbaka på det målet i hela livet.
Filip Sandberg och Pär Lindholm jublar ikapp med Max Lindholm efter hans historiska guldmål.
Här skulle intervjun ta sitt slut, men innan vi lägger på vill Max avsluta med en hälsning till alla supportrar som genom åren stöttat honom i Skellefteå:
– Jag är så extremt tacksam för allt de gjort för mig, stöttat mig och alltid varit jäkligt trevliga när de sprungit på mig när jag varit på affären. Jag har inte stött på en enda otrevlig person i den staden, så det är jag väldigt tacksam för.