Vädret visar sig från sin bästa sida, även om kvicksilvret nästan flaggar för långkalsonger på. Marklund har ganska nyligt färdigställt sin bostad, en bit från det populära Boviksbadet. Vackert vårvinterväder gör resan ut till Marklunds hem till en upplevelse. Ute på isen springer en flock rådjur.
Få personer är mer hockey än 58-årige Lars Marklund. Så kommer det sannolikt och ofrånkomligt vara hela hans liv ut oavsett vad som händer framöver.
Marklunds hus ligger nästan utstuderat strategiskt i en form av ”hockeynäste”. Gamle radarpartnern Jan X:et Erixon har stugan ett stenkast därifrån, liksom Tim Erixon och Oscar Lindberg. Några slagskott bort har förre ordförande Pär Nordlunds stuga.
När Norran kliver innanför dörren är det nattens NHL på TV.
– Jag brukar titta igenom sammandragen från nattens matcher. De är nio minuter per match, berättar Lasse.
Det har gått någon vecka sedan det blev offentligt att parterna, Lasse och Skellefteå AIK, går skilda väger efter makalösa 45 år.
– 22 år som spelare och 23 år som ledare, summerar Lasse:
– De har omorganiserat och letar nya vägar. Jag förstår att det är så och respekterar att det är så. Det är så det fungerar. Ibland måste det genomföras förändringar.
Han säger det utan sorg eller sentimentalitet. Snarare med lyster och en nyfikenhet om vad som väntar runt hörnet. Att det har blivit så många år i Skellefteå AIK har egentligen en väldigt enkel förklaring.
– Jag har trivts så otroligt bra att det aldrig har känts aktuellt att göra något annat. Det har varit fantastiskt roligt att åka till jobbet varje dag.
Du måste ju ha haft anbud från många håll?
– Det har varit en del. Leksand ville först värva mig som sportchef, sen som tränare. Sen ringde Färjestad. Då funderade jag verkligen, för Färjestad är ju Färjestad. Det blev Pennerborn där istället. Sedan pratade jag med Oskarshamn. Där blev det Filander. Jag blev även erbjuden ett tvåårskontrakt av AIK tillsammans med Tommy Samuelsson, men valde att tack nej.
Marklund har varit på ungdoms- och juniorsidan och sedan i början av 00-talet, ett uppdrag han tog efter tre år som sportchef. Han räknas som en av huvudfigurerna bakom de fantastiska framgångarna när det handlar om spelarutveckling av egna spelare.
– Jag vill påpeka att det är många som har en del i de här framgångarna. Det är många som har varit med och dessutom har ju styrelsen och de styrande visat ett otroligt stort stöd efter vägen. Utan allt det hade det här inte varit möjligt.
Han berättar sin historia, som överraskande nog började på en gräsrotsnivå långt från de specificerade visionerna och målsättningarna som i dag finns väldokumenterade som vägvisare.
– Från början handlade det egentligen bara om att vi ville skapa möjliga förutsättningar för de unga att kunna ta sig hela vägen till NHL. När man var ute och spelade var det ju vad de pratade om och drömde om. Då var ju tanken att man skulle hjälpa dem, men det fanns absolut ingen tanke på vad det skulle utveckla sig till.
De rödkindade barnen som åkte på isen är födda 1991 och just den årskullen blir då startskottet för en ny väg fram. När historien berättas i dag av Marklund är det fascinerande hur spontant allt ändå var från början.
– Vi jobbade med skridskoteknik. Kan du inte åka skridskor är det svårt att spela hockey. Vi jobbade stenhårt med det och smålagsspel. Det var inte mer märkvärdigt än så, berättar Marklund.
– Sen var det träningsmängd. Där måste du lägga en hel del tid. Jag och Janne (Erixon) tränade ju mycket mer än vad 91:orna gjorde. Det var ju på grund av att vi höll på med så mycket spontanidrott.
Verksamheten i AIK förändrades och mycket av det som gjordes var obruten mark. Något som kunde uppfattas som kontroversiellt.
– De var försökskaniner. De fick utstå mycket skit, precis som vad vi fick. Men det var nästan ingen som slutade. Vi kunde nästan köra hur hårt vi ville med och ändå ville de bara ha mer. Vi hade alltid en boll eller puck med oss. Det var ju alltid spel. Och i lek och spel blir det alltid kamp.
2001 gick Lasse Marklund in som ungdomsansvarig. Han var med och byggde upp den omtalade try-outen. Det började samma år som Marklund blev ansvarig.
– Då låg det på min lott att ta ut ett A2-lag, när de 15 år. Jag hade ju ingen koll, så då satte jag upp att vi skulle köra dubbla pass under veckan. Sen vid helgen funderade jag över vilken fysisk status de hade? Det var så det började med fystesterna. Så jag skapade ett testbatteri som till viss del lever kvar i dag.
Testerna visade på ett överraskande resultat.
– Jag blev chockad över dålig fysisk status det var. Det fanns A-pojkar som inte ens kunde göra en armhävning. Jag undrade vad vi har hållit på med. Det var inte så konstigt att vi inte fick upp några spelare till a-laget.
Try-out är ett omdiskuterat inslag och en vattendelare i debatten. Marklund är väl medveten om det och de jobbiga sidorna var tuffa att hantera.
– Det har funnits olika sätt vi har jobbat på genom åren. Sedan är det ju så att oavsett hur du ska meddela någon något tråkigt, finns det inget bra sätt att berätta det på. Och det är inte roligt att säga till en spelare i den åldern att han inte får vara med.
Framgångarna och produktionen av egna spelare är svår, för att inte säga omöjlig, att ifrågasätta. AIK jämförs med Modoundret från 90-talet, där det fostrades NHL-spelare på löpande band. Något ingen trodde kunde hända igen.
– Mängdmässigt är det ungefär lika. Modo hade några som blev toppar, annars skiljer det inte så mycket. Vi har ju haft en bredd med tanke på att det har kommit så många, säger Marklund och fortsätter:
– Det är fantastiskt hur många som har blivit draftade och tagit sig till Nordamerika, även om inte alla har spelat i NHL. Från lilla Skellefteå.
Totalt 18 spelare från ungdomslagen i AIK har blivit draftade från årgång 1990 till 2000. Det är nästan i snitt två spelare per år.
Vad som är ännu större är att klubben uppnådde den offensiva målsättningen att minst fem av tio spelare, hälften, ska komma från egna led i a-laget.
Ett mål som passerade i samband med SM-guldet 2014. Det var också något som gav eko hela vägen till Nordamerika.
– Jag och Wallson blev inbjuden till Chicagos camp 2014 med Stan Bowman, GM. Att få sitta med honom och att han ställde frågor om Skellefteå AIK, det var riktigt stort. De hade riktigt bra koll.
Året efter blev Marklund inbjuden till amerikanska hockeyförbundet i Colorado för att berätta om utvecklingen i AIK.
– Vi var på deras OS-anläggning. Då blev vi presenterade som världens bästa talangfabrik. Det var lite gamla NHL-coacher och spelare som var där och lyssnade på föredraget.
Han är på många sätt ihågkommen som en spelare, men det är som ledare Lars Marklund verkligen har gjort skillnad. Framtiden däremot, är inte utstakad.
– Det ska bli spännande att se. Jag ska börja med att ta det lugnt får vi se vad som dyker upp. Jag är öppen för allt. Kanske jag hittar något på Northvolt.