Både SHL och vårt samhälle genomsyras av politisk korrekthet och präktighet. SHL, Nordens rikaste liga, har jobbat hårt för att visa upp en ren och polerad yta.
Ligan vill slå genom bruset som en stor spelare för gott i samhället och bomullstussmjuka värdegrunder.
Under den släta och vita ytan finns en betydligt skitigare verklighet, där de ”fina” värdegrunderna är inlåsta längst in i källarutrymmet. AIK:s koncernredovisning är en bisarr läsning. Klubben redovisar en vinst på 11,5 miljoner kronor efter ett år som jag med flera trodde handlade om överlevnad.
I augusti 2020 sa Pea Israelsson till Aftonbladet så här: ”I slutet av april ligger Skellefteå AIK i respirator och styr inte själv vårt framtida öde.”
Mindre än två pandemiår senare redovisar klubben en vinst som bara har överträffats en gång i klubbens 80-åriga historia. Coronastöden är tydligt redovisade. Med korttidsarbeten inkluderat har klubben fått 12,9 miljoner kronor i stöd den här säsongen.
Så om ni undrar varför vi har världens högsta skatter har ni ett svaren här. Nu har vi också fått en fingervisning varför dieseln kostar 27 kronor litern, nio kronor mer än i grannländerna. Cashen måste in till staten efter det, minst sagt, frikostiga bidragsutdelandet. Sittande regering skyller alla höjningar och skatter på Putin, men istället borde de tillsätta en granskare av alla coronostöd. AIK är ju långt ifrån ensamt om att har fått stora stöd för att ”överleva”.
Att SHL-lagen har fått det gått ställt under pandemin är det flera källor som har vittnat om till undertecknad. Budgivningar har nått nivåer som inte borde äga rum om klubbarna hade varit i ”kris” på riktigt.
Det här stinker, vad sa ni att ni hade för värdegrund? Och var är etiken och moralen, som normalt är ett stort samtalsämne.
Noterbart är också att posten ”övriga intäkter” är ovanligt stor, 11 miljoner är redovisat. Många har varit angelägna att hjälpa och stötta klubben under den här svåra tiden. För runt i stort sett varje klubb finns ett gäng ekonomiskt oberoende personer som hjälper till. Många klubbar skulle i praktiken aldrig gå i konkurs just därför att det är så många som är beredd att stötta.
Som den samhällsspelare som SHL-klubbarna anser sig vara skaver det förstås att se sånt här. Ännu mer mörkrädd blir man när man då funderar över hur det ser ut med alla andra stora bolag?
Vårdköerna är längre än någonsin, skolan har inga resurser och vägunderhållet ligger efter, trots en av världens högsta skatter. Nu har vi fått ett svar på var alla skattepengar försvinner.