Under 2023 har ingen spelare gjort fler mål i SHL än Tom Kühnhackl som noterats för sex fullträffar, dubbelt så många som på hela förra säsongen.
Som ung var Tom Kühnhackl en offensiv ytterforward som öste in poäng - men han var helt värdelös i egen zon, enligt egen utsago. Den offensiva produktionen märks också i statistiken från tiden i OHL-laget Windsor Spitfires. Kühnhackl gjorde 68 poäng på 63 matcher under den första säsongen i den kanadensiska juniorligan och säsongen efter blev det 29 poäng på 34 matcher.
När det sedan var dags för spel på seniornivå väntade spel i Wilkes-Barre/Scranton Penguins i AHL, farmarlag till Pittsburgh Penguins och under de två första säsongerna tvingades också tysken ner till ECHL, vilket är farmarligans farmarliga.
– Jag hade opererat min axel och helt plötsligt var jag i ECHL, och det är inte där du vill vara..., säger Kühnhackl och berättar om ett samtal med NHL-ikonen Bill Guerin, som då var assisterande GM i organisationen:
– Han såg några träningar och matcher och kom fram till mig och sa att jag hade egenskaperna som krävdes, men för att spela i NHL behövde jag bli bättre på spelet i egen zon. I NHL finns det otroligt många spelare som är skickliga med pucken, men inte lika många är redo att offra sin kropp när Alexander Ovechkin avlossar ett slagskott.
Samtalet med Guerin blev början på resan mot att bli en annan typ av forward för Kühnhackl.
– Det var en tuff övergång. När jag var yngre var jag hopplös i egen zon och jag tappade hela tiden bort min spelare, men tack vare Bill så lärde jag mig det och kunde förändra mitt spel. Nackdelen var väl att jag litegrann tappade mitt offensiva spel, men lärdomarna var många och jag är väldigt tacksam för det i dag.
Under tiden i NHL, där det blev spel i både Pittsburgh Penguins och New York Islanders, fick 30-åringen lyfta Stanley Cup-pokalen vid två tillfällen.
– Då var jag en rollspelare i fjärdekedjan, men tittar du på vilka forwards vi hade under åren i Pittsburgh så var det inte lätt att ta en plats i någon av toppkedjorna. Jag hade en väldigt tydlig roll där min kedja skulle spela bra defensivt och offra oss för laget i numerärt underläge.
Du har fler offensiva zonstarter i AIK nu?
– Ja, definitivt. Men får du starta med en tekning i egen zon är det för att tränarna litar på dig, och det är något som jag alltid lagt en stor stolthet i.
Inför förra säsongen tog Kühnhackl beslutet att flytta tillbaka över Atlanten för att representera Skellefteå AIK. Valet att spela i Sverige kom efter samtal med bland annat svenske NHL-spelaren Patric Hörnqvist, som var Kühnhackls lagkamrat i Pittsburgh.
– Han berättade för mig att SHL är en väldigt tuff liga som kräver det bästa av dig varje kväll. Det spelar ingen roll vilket lag du möter, det räcker inte med något annat än 100 procent av din förmåga om du vill vinna, säger Kühnhackl, som har spelat en VM-turnering och ett OS med Tyskland.
Och detta var något som lockade dig?
– Absolut. Jag var redo för en ny utmaning och ett nytt kapitel i mitt liv. Nu, med facit i hand, är jag väldigt glad att jag tog chansen.
Kühnhackl beskriver första tiden i SHL och Skellefteå AIK som mer prövande än vad han hade förväntat sig.
– Verkligen. Det var mycket tuffare än jag trodde att anpassa sig till spelet i Sverige – och det tog längre tid än jag hade förväntat mig. Du har hela tiden så lite tid med pucken och alla lag är intensiva i sin forecheck, men nu tycker jag att jag har lyckats anpassa mig, säger han och fortsätter:
– Det är inte så att du har mycket tid med pucken i NHL, men där handlade det egentligen bara för mig om att få pucken djupt ner i offensiv zon och sedan åka efter för att fullfölja en tackling. I AIK vill de att jag ska vara mer av en offensiv spelare som hanterar pucken på ett annat sätt.
Vad var det som gjorde att du valde just AIK förra sommaren?
– Den här klubben har en historia av att vara framgångsrik och har också vunnit mästerskapet. Det är en stor anledning till att jag kom hit; att få vara med och hjälpa laget att vinna igen.
Hur viktigt är det för dig att vinna?
– Det är därför som du spelar. Ingen håller med på hockey för att komma femma eller sexa, du vill vinna och det är den ultimata belöningen för allt arbete du lägger ner.
Efter tre mål och tio assist på 46 matcher under första säsongen i norra Västerbotten började det cirkulera rykten om att Kühnhackl var på väg att bryta kontraktet i somras för att flytta hem till Tyskland.
Det var aldrig på tapeten, berättar huvudpersonen.
– Nej, när jag skriver på ett kontrakt så kommer jag att fullfölja det. Det är sån jag är som person, säger han och fortsätter:
– Det gick inte så bra för mig förra säsongen och laget åkte ut tidigt i slutspelet, och jag har också hört att många trodde att jag skulle lämna för spel i Tyskland. Men jag ville stanna här och ära mitt kontrakt och nu handlar det om att göra det bättre den här säsongen.
30-åringen har spelat 232 matcher i NHL och under tiden i Nordamerika fick tysken lyfta Stanley Cup-pokalen två gånger.
Att han ser sig själv avsluta karriären i hemlandet gör 30-åringen dock ingen hemlighet av.
– Jag har alltid tänkt och sagt att jag vill avsluta min karriär i Tyskland, men jag har fortfarande många år kvar som spelare och det är några år dit.
Är det något särskilt lag du vill spela i?
– Jag vill avsluta karriären i min hemstad Landshut, som spelar i andraligan just nu. Förhoppningsvis kan de stanna där eller till och med ta sig upp i DEL.
Efter 35 omgångar av SHL har Kühnhackl med marginal passerat fjolårets poängskörd, och sedan nyår är han en av ligans mest produktiva spelare.
– Det känns såklart väldigt bra att kunna hjälpa laget och jag har verkligen hittat rätt med mitt offensiva spel nu. Det har fungerat väldigt bra ihop med "Winge" (Andreas Wingerli) och "Maxan" (Max Lindholm). Vi har lyckats skapa mycket chanser och dessutom har puckarna börjat att trilla in för oss.
Kedjan sattes ihop när Linus Lindström skadade sig i bortasegern mot Luleå i slutet på oktober. Det blev slutet på en sex matcher lång förlustsvit – och inledningen på en 16 matcher lång vinstrad.
Trots detta har laget aldrig varit i serieledning, utan hela tiden har Växjö lyckats försvara topplaceringen i tabellen.
– Det är galet. Jag har aldrig varit med om något liknande, säger Kühnhackl och skrattar.
I Växjö återfinns också ligans andre tysk, Tobias Rieder. Även han är från Landshut och trots att han är ett år yngre än Kühnhackl har de känt varandra i nästan hela livet.
– Jag och Tobias har känt varandra i över 20 år. Vi gick i samma skola, spelade i samma lag och han var best man på mitt bröllop förra året. På somrarna umgås vi mycket och jag är glad att det går så bra för honom.
Men du ligger före honom i poängligan?
– Haha, ja. Det händer inte så ofta!
Vad ser du för förklaring bakom din poängsuccé?
– Jag kan egentligen inte förklara det. Några av målen som vi har gjort på slutet har vi gjort innan på träning, och jag tror mycket på det; att tränar du bra och gör rätt saker där så kan du ta med dig dem till matcherna också.
Poängen har visserligen trillat in på slutet för tysken, men i början på säsongen var utdelningen inte densamma.
– Jag hade mycket lägen då också, men pucken ville inte in. Jag missade några frilägen och hade tre skott i målramen på kort tid. Då tänkte jag bara att "jaha, nu blir det en ny sån säsong”, säger han och skrattar.
Efter julfirandet har Tom Kühnhackl stått för sju mål och fyra assist på åtta matcher i SHL – bara poängkungarna Robert Rosén och Patrik Karlkvist är bättre med tolv poäng vardera.
Efter segersviten, som stannade vid 16 matcher och tangerade Färjestads BK:s rekord i elitserien/SHL, har AIK varvat vinster med förluster, men fortsatt ligger laget på andra plats i tabellen.
Vad ser du för likheter mellan AIK i år och andra vinnande lag du spelat i?
– Trots att vi har haft många skador och fått ändra om en hel del i laget så har vi spelare som gör jobbet, oavsett om det är spel fem mot fem, powerplay eller boxplay. Alla vet vad som krävs och vi är ett pålitligt lag som gör jobbet varje kväll, säger han och fortsätter:
– I bland när det inte går vår väg, som bortamatchen mot Växjö till exempel, så har vi ändå lyckats få med oss en seger. Vi hade egentligen inte en chans den kvällen, men "Limpe" (Linus Söderström) stod på huvudet i målet och våra unga killar Axel (Sandin-Pellikka) och Simon (Robertsson) fixade segern med sina straffar.
Under sin andra säsong i norra Västerbotten har också tysken ändrat slipningen på sina skridskor: från ett skåldjup på 15 millimeter till 25 millimeter.
– Det är tack vare Oscar Möller och det har gjort en enorm skillnad. Det är tydligen vanligt att spelare som kommer från NHL har en låg siffra, men med högre får du bättre glid och nu när jag vant mig skulle jag nog inte kunna gå tillbaka.
Tom Kühnhackl har ett utgående kontrakt och ännu är inte något beslut taget om kommande säsong. Däremot är han ärlig med att han vill avsluta sin karriär i Tyskland. ”Men det är några år dit”, berättar 30-åringen.
En av fördelarna med att vara tillbaka i Europa är, förutom att dela tidsskillnad med sin familj, släkt och vänner, det svenska lösviktsgodiset. Innan intervjun är kedjekamraten Max Lindholm väldigt noga med att poängtera att tysken är en riktig "gottegris".
– Haha, du har fått reda på det alltså. Vi tränar mycket och då måste man få unna sig lite, säger han och ler brett.
Det är lösviktgodis som är din grej?
– Ja! Jag gillar sura godisar och plockar allt som är surt och sött och fyller påsen. Sedan älskar jag choklad också, säger han och betonar, med ett skratt, att det inte är några stora påsar som han fyller.
På bussen, i samband med lagets bortaresor, är det dock inte lösviktgodis som är favoriten.
– Då föredrar jag en Marabou-rulle med schweizernöt. Då kan jag ha telefonen eller iPaden i den andra handen och bara ha det bra!
Avslutningsvis, du har redan blivit något av en kultspelare i klubben. Är det något du har märkt av?
– Ja, jag har fått mycket meddelanden på sociala medier av supportrarna och när jag går på stan för att fika eller äta lunch är det många som kommer fram och säger hej. Det är trevligt och det är alltid kul att höra att fansen uppskattar det man gör, säger han och avslutar:
– Men när jag är på isen tänker jag bara på att hjälpa laget och förhoppningsvis kan vi fortsätta så här, även om det är mycket jobb kvar innan vi kan känna oss nöjda.
Efter en och en halv säsong i Skellefteå AIK har Tom Kühnhackl vuxit ut till en publikfavorit i Skellefteå Kraft arena, och tysken känner fansens kärlek. ”Alltid kul att höra att folk uppskattar det man gör”, berättar Kühnhackl.