Foto: Ola Westerberg
Jonathan Johnson, som precis som sin bror är född i Gävle men uppvuxen i Göteborg, lämnade Örnsköldsvik för Skellefteå sommaren 2020, för att drygt tre år senare få sällskap av sin lillebror.
Nu är planen att även föräldrarna i familjen Johnson ska lämna Göteborg för att bosätta sig i Skellefteå. En återkomst till Västerbotten för mamma Anna, som kommer från Sorsele, ser därmed ut att bli verklighet.
– Det är väl på gång, men sedan får vi se när det blir av, berättar Jonathan.
De håller på och letar bostad just nu?
– Ja, för de får nog inte bo hos oss så länge, säger han och ler.
Jonathan är noga med att poängtera att han aldrig varit ensam i Skellefteå, då han hela tiden haft sin egen familj med sig, men Skellefteå AIK:s landslagsmeriterade center är också ärlig med att lyfta fram hur glad han är över att få närmare till sin bror och sina föräldrar.
– Det är klart att det skulle vara jättekul om de flyttade upp. Vi har ju inte träffats jätteofta tidigare år, så nog har vi lite tid att ta igen. Samtidigt har de varje år varit hit och hälsat på, och alltid funnits där om vi behövt hjälp eller om det varit något. Men nu kanske man får ännu mer hjälp snart...
Det lär inte bli svårare att få barnvakt om de flyttar hit?
– Haha nej, det blir det nog inte.
Lillebror Andreas har inte ens bott i Skellefteå ett år, men redan hunnit med att spela två finaler – och vunnit ett SM-guld tillsammans med sin bror.
– I början var det verkligen pang på med att spela matcher och träna, och det fanns inte så mycket tid att tänka efter. Men nu under sommaren har jag haft tid att komma in i grejerna och fått smaka på hela Skellefteå-äventyret. Sedan är det fint här på somrarna också och det är väl egentligen först nu som det har sjunkit in att jag bor här på riktigt.
När bröderna återförenades under förra säsongen visste Jonathan precis vilken spelare och person som anslöt till klubben, och han gläds över det genomslag "Ante" direkt fick i sitt nya lag.
– Det var skitkul att han passade så bra in i laget och att han så snabbt blev omtyckt av spelare, tränare och supportrar. På isen är det nog svårt att göra det bättre än vad han gjorde, oavsett om man kommer hit utifrån eller varit i laget sedan innan.
"Ante", hur ser du på ditt intåg i Skellefteå AIK förra säsongen? Det känns som att bitarna föll på plats direkt?
– Det var bara att haka på hela processen. Det gick snabbt att hitta rätt med spelarna, tränarna och hela föreningen. Det fanns en sammansvetsad grupp här och det var bara för mig att se hur jag kunde bidra på mitt sätt, både på och utanför isen.
Du valde att lämna NHL för att återförenas med din bror. Blev det som du hoppats?
– Absolut blev det så att många boxar tickades i. Man vet inte alltid på förhand om allt kommer fungera, men just nu gör det det och jag är glad att det blev så här. Jag ville ha ett lyft i hockeyn, men också i livet utanför, när jag valde Skellefteå och jag trivs jättebra här.
På isen fungerar samarbetet mellan bröderna klanderfritt, men även utanför isen har de hittat en fungerande rollfördelning efter träningarna.
– Vi brukar ha en deal, jag och brorsan. Antingen så är jag med och hämtar barnen på förskolan, eller så kommer jag till dem och hälsar på och leker med barnen. Då får brorsan laga mat eller städa, och barnen får leka av sig samtidigt som deras energi smittar av sig på mig. Alla blir vinnare, säger "Ante" och skrattar.
Ja, hur är det att dela hemstad med brorsan?
– Det är klart att det är en lyx att ha nära och kära i samma stad. Vi har inte bott nära varandra på jättelänge och även om det är uppehåll under sommaren så har han ju kört sin sommarträning här, vilket har gjort att vi tidigare bara sågs någon vecka per år.
Storebror har, precis som lillebror, avtal med AIK, över säsongen 2026/27, vilket betyder att bröderna blir kvar i Skellefteå nästan tre år till. Minst.
Och än är storebror inte less på lillebror.
Hade du blivit som du hoppades?
– Ja, det kan man lugnt säga.
Det blev så bra som du trodde?
– Ja.
Du har inte ångrat dig? Du ska inte skicka honom tillbaka till USA?
– Inte än i alla fall..., säger Jonathan och skrattar.