”Något som ligger kvar är den där finaltorsken med 10–0. Den svider fortfarande. Men sådana bitar kittlar mig”, säger han efter VM-finalförlusten 2023.
Följdeffekterna har varit många efter att det svenska landslaget degraderades till VM:s andradivision. En bojkott av Damkronorna, en ny plats i finrummet efter pandemin och ett vunnet OS-kval så sent som i februari har kommit som en våg.
Framgångarna i VM har fortfarande uteblivit efter tre raka uttåg i kvartsfinalen. Men drömmen om att bli en stornation, att ta medaljer, är starkare än någonsin.
– Det blir jättekul alltså. Det kittlar mycket med VM nu, det är en jättegod känsla att åka i väg, säger Andreas Karlsson.
Det har gått tre år sedan Andreas Karlsson klev in i rollen som förbundskapten. Sju säsonger i Skellefteå AIK:s ungdomsorganisation följt av några säsonger i Piteå HC som tränare för hockeyettan-laget ledde till att blicken riktades mot U18-landslaget.
Hade du jobbat något alls med damhockey då?
– Nej, konstaterar han snabbt.
Men jobbet som förbundskapten lockade. Att utveckla spelare, och att genom det utveckla svensk damhockey, kittlade.
– Det är ju samma sport, det är ju hockey. Det var jag också tydlig med när jag pratade med min nuvarande chef, att det kanske är på damsidan men det är hockey. Och det finns en stor utvecklingspotential på damsidan, det var mycket det jag kände, att här finns något att göra. Jag fick en jäkla energi just av att vi kan ta steg.
Karlsson hade gott om erfarenhet från att utveckla unga spelare, och i såväl jobbsyfte och med intresse tittade han på gott om hockey. Men han hade en blind fläck.
– Innan jag började jobba med damsidan kan jag säga att jag inte hade sett fler än fem matcher. Jag såg OS-silvermatchen 2006, men inte så många matcher. Det sa jag också till tjejerna första gången jag träffade dem, att jag ser jättemycket hockey men har inte sett er spela. Det har ingenting att göra med att jag inte tycker att det är kul, utan att det inte riktigt gick ihop med mitt jobb då.
”Innan jag började jobba med damsidan kan jag säga att jag inte hade sett fler än fem matcher”, säger Andreas Karlsson – men OS-silvret 2006 är en av matcherna han kommer ihåg.
Inför säsongen 2022/2023 hade U18-landslaget senast tagit en VM-medalj säsongen 2017/2018 med ett silver. Men Andreas Karlsson ville tillbaka dit.
– Första året med U18 började vi träna jättehårt på den första samlingen. Tjejerna var inte alls vana med den mentaliteten, att vi körde på och hade fulla träningar fast det var match dagen efter. Många av tjejerna sa att de aldrig tränat så hårt i sitt liv. Men jag sa att det är inte nu vi ska vara bäst, det var vår första samling. Dagen efter mötte vi Slovakien och vann med 8–0, och någonstans där gick det kanske upp att ”han är kanske inte helt dum i huvudet”, säger Karlsson och skrattar.
Januaris VM blev en stor framgång. Sverige slutade visserligen på en tredjeplats i gruppspelet, men väl i slutspelet klev laget fram. En kvartsfinalseger mot Slovakien ledde till en semifinal där USA stod för motståndet. Det såg tufft ut när USA tog ledningen i den första perioden – men ett effektivt powerplay gjorde att Sverige vände på ställningen i mittenakten och fick spela VM-final på hemmaplan i Östersund.
– Det gjorde ju inte att man fick sämre motivation, säger Andreas Karlsson med ett leende.
I finalen tog det däremot stopp. Ett slutkört Sverige orkade inte ställas mot Kanada i finalen och förlorade matchen stort.
– Något som ligger kvar är den där finaltorsken med 10–0. Den sviter fortfarande. Men sådana bitar kittlar mig, för att vi ska jaga ikapp dem.
I januari 2025 förlorade Sverige bronsmatchen. Vägen upp mot toppen är brokig, konstaterar Andreas Karlsson. Men samtidigt slår han fast:
– Det har ingen betydelse hur bra U18-landslaget är om vi inte blir bra med seniorlandslaget. När jag jobbade i Skellefteå AIK var det en vinst varje gång vi fick upp en spelare i A-laget. Om jag kan få spelare att bli så duktiga att de hotar mot seniorlaget, då har vi någonstans lyckats.
2023 tog U18-landslaget ett historiskt andra VM-silver, det under Andreas Karlssons första år.
Nu väntar senior-VM. Skellefteå har inget bidrag i själva spelartruppen, men i två veckors tid ingår Andreas Karlsson i ledarstaben för Damkronorna.
Hur stor chans skulle du säga att Sverige har på medalj i år?
– I gruppspelet kommer vi säkert vara lite mer spelförande mot många lag. Men om vi väl är i en kvartsfinal och får en ordentlig fullträff med alla klyschorna – stabilt målvaktsspel, special teams funkar och allt det där – då har vi absolut möjlighet att slå oss förbi en kvartsfinal, och gör man det kan allt hända.
Damhockeyns utveckling har varit ett stort samtalsämne de senaste åren, och för tre säsonger infördes svenska regler att det är tillåtet med tacklingar som ett pilotprojekt.
– Det var det bästa som kunde hända då. Nu har vi fått upp en högre intensitet – det är mer tävling och ett nytt kampmoment. Något jag såg tidigt var att man tävlade nästan hela vägen, men inte hela vägen in mot motspelaren. Men med tacklingarna har vi fått in det, och jag hoppas att det ska bli internationella regler. Det tror jag skulle gynna jättemycket.
Du har jobbat med landslaget i tre år, hur ser du på utvecklingen?
– Vi tar steg, tycker jag. Vi ser att vi börjar ta steg i den fysiska nivån och när vi kan ta steg där kan vi öka träningsmängden. Sedan är det ju så att man ofta tar ett steg och sedan halkar tillbaka lite, säger han och lägger till:
– Man vill ju att det ska gå mycket fortare, jag vill att vi ska ta oss lite längre. Men jag förstår också att vi behöver jobba med tålamod och jag ser att om vi gör bra saker kommer det att ge effekt.
För även om medaljen inte kommer i år är målet tydligt.
– Vi ska vara där uppe och slåss om medaljer fullt ut. Det finns ingen annan målsättning.