Long Island University ligger 30 minuter från New York City och den första terminen på college har varit lyckad, både sett till studier och hockey.
– Jag var beredd på att ha mycket hemlängtan och första veckan var jobbig, men efter det har det gått bra. Både skolan och hockeyn har fungerat bra, till och med bättre än förväntat, säger Skelleftetjejen.
Att återgå till att kombinera hockey med studier har inte varit några problem, även om språket har varit en utmaning.
– Vi går i skolan 8-12 och sedan får vi träna. Det är ganska stor skillnad mot när jag började jobba klockan sex på morgonen i Luleå förra säsongen. Jag är inte alls lika slut nu när vi ska träna, säger hon och fortsätter:
– Språket har ju varit den stora grejen, för jag gillar att plugga och proven har inte varit supersvåra. Men skolan vill ändå att man ska lägga mycket tid på studierna.
Vad pluggar du?
– Jag pluggar marknadsföring inom business och även lite idrottsorganisation, även det mer inriktat mot business. Jag hade gärna pluggat inom fysiologi, men den utbildningen är svår att använda sig av när man kommer tillbaka till Sverige, säger Holm.
– Sedan måste man ha lite olika kurser och då valde jag geografi för att jag trodde att det skulle vara enkelt. Men det är det som har varit kämpigast, haha.
Hur har det varit att bo i USA då?
– Det har varit en omställning då alla i USA är väldigt sociala, så man får träna på att komma ur sitt skal, säger hon och skrattar, innan hon fortsätter:
– Jag har också haft turen att få ett eget rum, de flesta andra bor två och två, och då brukar jag ibland gå tillbaka på mitt rum och bara chilla.
På isen har Holm fått en smakstart på säsongen i NCAA med sitt Long Island University. Efter 13 matcher, och nio vinster, har 20-åringen 94,4 i räddningsprocent och 1,67 insläppta mål per match. Siffror som imponerar.
– Det har gått bra och det är kul att få en lite annan roll. Jag har fått spela mycket och laget behöver att jag ska spela bra för att vi ska kunna vinna matcher mot bättre motstånd. Så det har varit en kul roll att axla.
Förra säsongen blev det 13 matcher totalt, och allt som oftast fick Holm öppna båsdörren i de svenska mästarna. Med den ökade speltiden känner också 20-åringen att hon blivit en bättre målvakt.
– Jag har alltid varit bra på träning, men nu är jag en bättre match-målvakt. Nu går in jag in i matcherna och litar på mig själv, mycket för att jag vet att laget behöver att jag spelar bra. Det gör att jag kliver in på isen med en helt annan känsla.
Hur står sig ditt lag mot andra lag på college?
– Vårt lag är ganska nystartat, det är programmets tredje år och vi vann precis vår första match utanför vår "conference". Vi har mött både Yale och Maine som är etablerade lag och gjort det relativt bra. Det är också de matcherna som är roligast att spela när man får 40-50 skott på sig. Det är svårt att göra något med tio skott mot Göteborg HC, säger hon och ler.
Vilken nivå håller ligan?
– Jag har försökt att tänka på det där, men det är svårt att säga. Det är väldig blandad kvalité men jag skulle säga att mitt lag kanske är lika bra som de sämre lagen i SDHL. Svenskorna i vårt lag är bland de bästa i laget och de håller god SDHL-klass, och sedan möter vi ju landslagsspelare från USA.
Med ett utifrånperspektiv kan flytten från de svenska mästarna till skolhockeyn i USA vara något oväntad för en målvakt som var på väg att etablera sig i Damkronorna och på sikt som en etta i ett topplag i SDHL.
Hur gick tankarna när du flyttade? Var det för hockeyn eller skolan?
– Mest för hockeyn men också för upplevelsen i sig. Att få en betald utbildning i ett land där det egentligen kostar jättemycket är bra såklart, men jag har nog ändå tänkt plugga när jag kommer hem till Sverige.
Som damhockeyspelare finns det inte heller lika mycket möjligheter och möjliga destinationer om man vill testa något annat än spel i SDHL.
– Vissa spelare har börjat åka till Schweiz och det verkar ju lite coolt, säger hon och fortsätter:
– Jag velade väldigt länge, men jag tänkte att nu fick jag den här chansen och att SDHL finns ju kvar. Den här chansen får jag kanske bara en gång i livet och jag är väldigt glad att jag tog den.