Love Härenstam, AIK:s målvakt, efter slutsignalen.
Förlusten i onsdags var på pappret bara en förlust.
Men de stora siffrorna satte sina spår i Skellefteå AIK.
Djurgården var en klass för sig i match ett och i rond två, med en matchpuck att slå in, kunde ingen eller inget stoppa stockholmarna.
Sju minuter in i den första perioden fick Djurgården med sig en utvisning – och minuten senare, efter ett hårt tryck, kunde hemmalaget kapitalisera.
När 2–0 kom, drygt tre minuter senare krympte AIK lika mycket som Djurgården växte.
Pokalen började putsas i Katakomberna, Djurgårdarna kunde känna doften av Pommac (eller vad ungdomar nu får dricka vid guldfiranden).
Innan paus hann även 3–0 göras och om inte det var över då så var det i alla fall det efter mellanakten.
3–0 blev 6–0 och en vändning gick från orimlig till omöjlig.
Den tredje perioden blev en 20 minuter lång transportsträcka. För många spelare på isen var det den sista perioden, de sista bytena de någonsin kommer göra i Skellefteå AIK-tröjan.
Theo Landström har gjort en mycket stark säsong.
För de slutade det inte med ett guld, men med en makalös vändning av en säsong som länge var blytung, dödsdömd.
FAKTA
Djurgårdens IF-Skellefteå AIK 7–0 (3–0, 3–0, 1–0)
Målen: 1–0 (08.13) Max Lind (Stockselius, Björck), 2–0 (11.39) Isak Forslund (Nord), 3–0 (15.32) Wilson Björck, 4–0 (23.11) Marcus Nordmark (Jakobsson), 5–0 (25.33) Måns Pettersson (Björck), 6–0 (36.22) Eric Nilsson (Wersäll, Redstedt), 7–0 (57.59) Arvid Drott (Björck)
Skott: 45–22
Utvisningsminuter: 16–6 (2–2, 8–2, 6–2)
Deppigt i AIK-lägret.