I september förra året kom beskedet att Fredrik Lindgren lägger av. En makalös karriär, med 18 säsonger i Skellefteå AIK och över 1 000 A-lagsmatcher på kontot, var då över.
När Norran satte sig ned med backikonen berättar han om hur tufft det till en början var att tvingas stå på sidan.
– Jag minns när jag och sonen Noel åkte på AIK:s första isträning. Hade det inte varit för att han var där så hade jag åkt därifrån.
Alla minns nog att Lindgren ville fortsätta spela men fick nobben av AIK. Och att han själv inte fick lägga av på egna premisser har gjort att skilsmässan från hockeyn tagit hårdare.
– Det var jobbigare än vad jag trodde faktiskt. Men jag har haft lite hjälp och jag har haft kontakt med en idrottspsykolog. Han berättade för mig att det på något sätt behöver gå ett år för att gå igenom högtider. Och varje steg har varit jobbigt, som exempelvis SHL-premiären. Men det gick ändå bättre än första isträningen, som rent ut sagt var ett helvete.
– Sedan så har jag varit på plats en hel del under säsongen och sett matcher, och det har varit rätt skoj att kunna förena nytta med nöje. Att kunna sitta i en loge och ta en pilsner, det hade man ju inte provat på förut, fortsätter Lindgren och skrattar.
I mars fick dock säsongen ett abrupt slut när coronapandemin lamslog en hel idrottsvärld.
– Ska jag vara ärligt så var jag nog ganska glad att det inte blev ett slutspel, för det hade varit jobbigt. För det är ju den största höjdpunkten på året. Sedan så lider man givetvis med grabbarna att allt ställdes in, men för mig personligen var det skönt.
Bortsett separationsångesten har 39-åringen passat på att njuta av det civila livet. Han jobbar numera på New Wave Profile i Skellefteå och trivs med de nya ramarna i livet.
– Nu har jag haft möjligheten att lägga mycket mer tid på familjen, som jag försummat en del tidigare. Även på äldsta grabben Noels hockey där jag idag fått chansen att hjälpa till med fysträningen, som min fru Maria och två andra håller i, vilket är jätteskoj. Sedan så trivs jag också otroligt bra på mitt nya jobb, framförallt är det roligaste att jag får träffa mycket folk i vardagen, säger Lindgren.
Vad är största skillnaden att ha ett civilt jobb kontra att vara proffs?
– Nu får jag kanske skit av Gustav på jobbet, men det kan jag ta. Men som hockeyspelare blev man synad varje dag vilket gjorde så att man inte kunde ha en dålig dag på jobbet. I det civila finns det större utrymme för att vara lite trött och hängig en dag. Det påverkar inte på samma sätt.
Arvidsjaursonen spelade A-lagshockey under tre decennier. Det var väldigt nära att det blev ett fjärde.
Men än lever chansen för den milstolpen kvar. Lindgren har nämligen inte stängt dörren för att knyta på sig skridskorna på nytt.
– Lejon hörde av sig och vi har fört en liten diskussion. Jag känner att jag levt med hockeyn stora delar av mitt liv, och nu när jag haft ett uppehåll ett år så känner jag att suget finns där, säger han och fortsätter:
– Sen är det ju så att jag har ett jobb och en familj och det måste gå pussla ihop allt. Men finns tiden så kanske det blir så att jag kommer träna och spela någon match med Lejon i hockeyettan. Men inget är bestämt så vi får avvakta och se hur det blir.