Timrå IK hyllades stort tidigare under säsongen efter draget att plocka målvakten i det så omdiskuterade tre mot tre-spelet som vi tvingas, eller får, bevittna i fem minuter efter oavgjorda hockeymatcher. Hockeysverige pratade om vikten av att få med sig extrapoängen som i slutändan kan komma att bli säsongsdefinierande.
När Skellefteå AIK går in i sluttampen på SHL och slåss om seriesegern med Växjö, och en möjlig hemmaplansfördel i en finalserie om det blir Jörgen Jönssons gäng som står på andra sidan, gör man det utan den spelare som visat sig vara allra bäst på att göra mål på straffar.
AIK valde att låna ut Simon Robertsson till Västerås i hockeyallsvenskan i hopp om att ökad speltid skulle ge skarpskytten en uppåtgående formkurva inför slutspelet – men också inför kommande säsong.
Ett beslut som säkerligen tagits på goda grunder, men som också kan sätta käppar i hjulet för AIK i jakten på ett fjärde SM-guld.
I 2–1-ledning på tisdagskvällen tilldömdes AIK en straff, en straff som Rickard Hugg inte lyckades förvalta, och hade AIK lyckats överlista Anders Lindbäck den gången vågar jag nästan lova att tre poäng hade säkrats.
Så blev det alltså inte. För Robertsson, som mycket troligt hade varit den som fått förtroendet – och som mycket väl också kan ha lyckats hitta nätet, satt på ett hotellrum i Västerås. Eller möjligen i en sparsamt möblerad lägenhet som det hockeyallsvenska krislaget tillfälligt lånat ut till honom.
AIK vann 16(!) raka SHL-matcher mellan slutet på oktober och början på januari, men lyckades trots det inte passera topplaget Växjö i tabellen.
Det gjorde man till slut nu i lördags efter vinsten mot Rögle, men nu är laget återigen tvåa i ligan (om än med en match mindre spelad).
Hade läget i tabellen sett annorlunda ut om Simon Robertsson varit en del av laguppställningen mot Brynäs?
Jag tror det.