Situationen där Wingerlis hjälm åker i isen efter att Rissanen slitit av den.
Ja och nej.
Att Skellefteå inom loppet av åtta dagar bara plockar en av tolv möjliga poäng mot kvartetten Rögle, Malmö, Oskarshamn och Örebro är inte bara en gigantisk missräkning - det är faktiskt på tok för svagt. Med all respekt för ligan och lagen Skellefteå mött går det ändå konstatera att fler poäng än så måste inkasseras för att kunna vara ett topplag. Malmö borta och Oskarshamn hemma är matcher som ska innebära sex poäng samtidigt som matcherna mot Rögle och Örebro ska ge åtminstone tre poäng.
Så givetvis finns det anledning att oroas när poängen uteblivit trots möten med flera lag Skellefteå borde ha bakom sig.
Oron hade dock varit mer befogad om det utöver förlusterna även levererats svaga insatser. Men hemma mot Rögle var Skellefteå bättre, borta mot Malmö var laget dåligt men ändå bättre, hemma mot Oskarshamn hade man matchen i sin ägo men fick inte utdelning och nu borta mot Örebro var de svartgula bättre 40 av 60 minuter.
Det är lätt att förstå att supportrar känner en resande oro genom kroppen när förlusterna radas upp så här, men där kommer den stora bilden in och den är viktig att se. Den stora bilden visar också att Skellefteå spelmässigt varit med och faktiskt kunnat vinna samtliga matcher så här långt under hösten.
Ta in det så förstår ni att om Skellefteå fortsätter så här kommer laget att vinna fler matcher än de förlorar. Nu går det mesta emot men snart vänder det och stolpe ut blir stolpe in. En av tolv poäng blir elva av tolv.
Något motsägelsefullt men ändock lika sant så kan inte Skellefteå heller fortsätta så här. Det är inte hållbart att spela så mycket ute vid sargen och temposvagt i powerplay. Oftare än sällan har spelare i Skellefteå chansen att slänga pucken mot mål när medspelare parkerat där framför men passar i sidled eller längs rundeln i stället.
Samtidigt ställs de mot motstånd som när de kommer in offensivt kastar pucken mot mål och skapar situationer som leder fram till mål. Ibland är det som att Skellefteå ska passa in pucken i mål i stället för att skjuta den och det tänket måste bort.
Tränarna måste de kommande veckorna trycka i spelarna att pucken ska begravas djupt i nät inte nätt på medspelares klubba. Det finns inga tvivel att om Skellefteå AIK med ett aggressivare pucktänk har i absoluta toppen att göra.
Avslutningsvis; spelare kritiseras för matchavgörande misstag, när de passar hellre än skjuter och tar onödiga utvisningar.
Därför måste kvällens domarpar också kritiseras för hur de i slutet av matchen missar en så solklar tvåminutare på Rasmus Rissanen som när Skellefteå AIK har ett farligt anfall sliter hjälmen av Andreas Wingerli framför ögonen på en av domarna för kvällen.
Det är för mig en av många matchavgörande misstag i dag. En utvisning där hade gett Skellefteå ett powerplay med färre än tre minuter kvar av tredje perioden och ett bättre läge än så kan ett lag inte få. Men domarna var inte ensamma om att göra sådana misstag i kväll och fler än dem bör fundera över hur de agerade ute på isen.