Några solstrålar och uppiggande d-vitamin projicerades inte genom TV-rutan när AIK gästade Hovet. Den här måndagen präglades också egentligen av helt andra saker. Viktigare saker. Covid-19 smittan har sedan en tid tillbaka tagit greppet om hela landet igen och inga åtgärder hittills tycks stoppa kurvorna.
Nu skruvas tumskruvarna åt ytterligare. Närmaste tiden är det TV:n vi kommer behöva förlita oss på i väntan på bättre i tider och vaccinet som ska bli början till slutet för covid-19.
Det är frustrerande. Det är hemskt. Det har gått mer än ett halvår sedan smittan började ta plats i vårt samhälle och vi lär få förbereda oss på att det kommer att ta en lång bit av 2021 också innan vi kan återgå till en mer öppen vardag. Det som inte dödar blir du starkare av, även om priset är högt den här gången.
Tänker man på det sättet spelar prestationen på Hovet inte alltför stor roll. Ska insatsen beskrivas var det som ett genomsnitt av himmel och helvete upphöjt ett grått väder med plusgrader som ändå inte ger någon värme.
Med andra ord: en ganska grå match. En typisk novembermatch, där det i slutändan inte var alltför orimligt att det oavgjort – eller 2–2 som det alltid tycks bli i den här sortens matcher.
Detaljerna då? Unge Adam Wilsby får väl stå för både himmel och helvete. Det sistnämnda var lite mer representerat den här kvällen, där Wilsby fick se hur snabbt ett ögonsblicksmisstag leder till ett baklängesmål.
0–2 för AIK sved nog lika mycket. Sebastian Strandberg fick vara lika ensam framför mål när slog in returen som den ”Gamle” var på havet i den berömda boken.
Första perioden ramade in AIK:s akilleshäl med att åka på för enkla baklängesmål. De har kommit i sådan grad att det går att se system i att de uppträder i nästan varje match.
Den låga lägstanivån kompenseras dock av en hög högstanivå. För det kan inte ha varit osannolikt att fler än en bytte kanal i Skellefteå och började vänta på kvällens Aktuellt istället för att se upplösningen på Hovet.
Förändringen i tredje perioden var totalt. Det var inte långt ifrån att AIK kunde fullborda en vändning, men laget har haft svårt att få betalt för sin offensiv.
Framåt har jag efterlyst en murbräcka, någon som kan kliva in framför mål i alla fall i någon formation. Någon som med regelbundenhet kan göra det till en vana att skapa lite kaos för att hitta ytterligare en dimension i AIK:s anfall.
Nog behövs det fortfarande, men storlek och ett rykte är underställt handlingskraft. Andreas Wingerli visade på alla sätt vilja när han skickade bort Djurgårdsbacken framför mål och gjorde sig stor framför Mantas Armalis i DIF-kassen.
AIK:s lille kämpe visade vägen på ett sånt sätt att han nästan förtjänade en assist på målet.
Djurgården samlade ihop sig och knep extrapoängen. AIK reser hem med tre av sex poäng på den här bortaturnén. På torsdag är ”returmatch” hemma i Skellefteå om inte det inte blir fler restriktioner. Som läget har utvecklat sig kan inget var heligt. Till SHL:s fördel är ju annars att hela ligan verkar ha genomgått smittan och ha antikroppar. Det problematiska är dock att antikropparna inte verkar ge några garantier för att inte bli smittad igen.
***
Det måste finnas tydligare incitament att spela offensivt i SHL. AIK vinner skott med 17–2 och dominerar totalt ändå hittade domarna ingen utvisning. Det är ändå lite märkligt när det nu råder nolltollerans för spelförstörande moment.
***
Jacob Olofsson ryktas vara på väg bort i form av utlåning. Den skickliga spelaren skulle må bra av att få en större roll och mer istid ett tag, så det är rimligt.
***
Inget nytt om Melker Karlsson. Men i teorin kan han vara pusselbiten som får AIK:s offensiv att tippa över åt rätt håll i utdelning sett till offensiv tid. Möller, Karlsson och Joakim Lindström tillbaka ihop igen vore oerhört kul att se hur de fungerar anno 20/21.
***
Arvid Söderblom har imponerat stort stå här långt. Var AIK:s bästa spelare sett över hela matchen.