Linus Söderström kommer från en tuff helg där marginalerna inte varit på hans sida. Men 28-åringen har alla möjligheter att vända tillbaka semifinalen till AIK:s sida.
”Det var mycket som ändå var bra”.
Så kan man sammanfatta västerbottningarnas analys efter 120 minuter hockey i Gävle.
Tre mål framåt i söndagens match räckte inte. Mycket på grund av AIK:s tafatta 130 sekunder i mitten av den första perioden - dryga två minuter effektiv speltid där de gulsvarta var lite som ivriga och smått yra höns.
Samtidigt är Brynäs ligans bästa lag på att utnyttja den typen av övertag när de bjuds på. Både på grund av en hög grad skicklighet, men också en stor smula medstuds.
Det brukar heta att en bra målvakt har stolparna på sin sida. Detsamma gäller lag och utespelare som över tid gjort sig förtjänt av stolpe in istället för snedträffar och andra negativa mirakel som står i vägen.
Så är det just nu för Brynäs. Medan AIK prickar stolpen och ribban, och får en halvträff på pucken när målet gapar tomt, så står stjärnorna helt rätt när Gävles gossar lyckas med allt från galna lobbmål till drömträffar, och att med enkelhet raka in gummitrissan i tom målbur.
För AIK:s del måste det kännas ytterst surt att man på söndagskvällen flög hem med 0–2 i matcher.
För med en lite bättre prestation i fredagens sömniga tillställning och ett mognare agerande, som hade stoppat blödningen efter Linus Ölunds turmål i andra matchen, så hade man faktiskt kunnat vakna upp på måndagen, hemma i sina egna sköna sängar, med ett omvänt resultat.
Men det är ju alltid så. Om.
Det lilla ordet som alltid går att använda när man tittar tillbaka och är så där vansinnigt efterklok.
För AIK handlar det ännu en gång om att göra läxan. Fast snäppet bättre.
Till den andra matchen hade ledarteamet skruvat på PP-spelet. Justerat lite vilket gav omedelbart resultat. Dessutom valde man att höja aggressiviteten, vilket gav effekt bortsett ett par onödiga utvisningar.
Till tisdagen match, som AIK måste vinna, behöver man hitta en väg att spela äckligt disciplinerat i 60 minuter - och se till att göra första målet.
Förhoppningsvis, för AIK:s skull, kan även Frans Haara vara tillbaka. Den unge backen, som var en av lagets bästa mot Färjestad, kan bli en perfekt injektion då han både är spelskicklig och orädd, samt spelar ordentligt fysiskt och med passion.
Hade jag varit tränarteamet hade jag även parat ihop Lundberg med Witkowski igen då duon var extremt bra i kvartsfinalen.
Arvid Lundberg har hållt en stabil nivå i slutspelet men var som bäst i par med Luke Witkowski.
Dessutom såg förändringarna i kedjorna under andra halvan av söndagens match intressanta ut. Om dom fortsatt blir verklighet återstår att se.
Men som jag ser det finns det inget att förlora från och med nu. AIK måste prova allt i verktygslådan och verkligen matcha de bästa - och framförallt hetaste – spelarna så mycket som det bara går. Även om det skulle betyda att en ”stjärna” får stå åt sidan.
Om inte lär det bli sommarlov redan denna vecka.