Jag var tolv år 2010 när jag såg Joakim Lindström vända hem till Skellefteå. Det är ett någorlunda vagt minne, men ändå kan jag komma ihåg hur stort jag insåg att det var när han klev ut på isen. Att det här var något som många människor väntat och hoppats på väldigt länge.
Det är 2022 när pressmeddelandet kommer i händerna på mig. Att Joakim Lindström – trots att allt verkar ha talat emot det – kommer att göra en säsong till.
Det är två matcher in på säsongen. Då är han historisk.
Av alla de superlativ som redan har skrivits om honom är det svårt att säga något originellt om honom. Det här är varken den första eller sista texten som riktar sina blickar mot honom. Men det finns en anledning till det. För hos honom finns det inte särskilt mycket originellt.
Nåja, han är ju ingen utomjording. Men Joakim Lindström är inte en ordinär hockeyspelare. Han har visat det gång på gång. Och den här gången är det också instämplat i klubbens historia.
Även om den här säsongen aldrig var given för Lindström valde han till slut att ta den vägen. Han ville göra en säsong till. Han ville vara en del av klubben en vinter till.
466 poäng. Ingen annan i Skellefteå AIK:s historia har gjort så många poäng under sin karriär – och den är inte ens över än Mål nummer 168, ett mål som nästan garanterat inte är det sista heller.
Vi har fått se en fantastisk karriär utspela sig framför ögonen på oss. Han har levererat i alla lägen, oavsett vad som står på tavlan eller vilken match det är. Det är en ynnest att se honom bli historisk i realtid, att veta att den 20 september 2022 skrevs historieböckerna om.
Han har redan ordnat sin biljett in i det historiska finrummet efter karriären, det har han sett till efter alla år i klubben. Men nu är han – oavsett vad som händer – bäst.