Jonathan Johnson trivs Skellefteå AIK och ser fram emot en ny bra sösong i en stark centersida.
Han växte upp i Göteborg med en pappa som spelade hockey på landslagsnivå och var bärande i Frölunda, och han började åka skridskor när han var två år. 25 år senare skulle den grabb som vuxit upp med ett hockeyproffs skrivas in i historieböckerna. 79 poäng, som är gällande rekordet i hockeyallsvenskan.
Hockeykarriären började i HK Kings i Kungsbacka, mindre än tre mil utanför Göteborg. I Kungsbackaklubben spelade Jonathan Johnson till han som 15-åring bytte till en av svensk hockeys främsta klubbar: Frölunda.
– Juniortiden var bra. Tiden i moderklubben var härlig, vi var ett bra gäng och hade bra ledare, det var verkligen jättebra, säger Jonathan när vi träffas.
När han kom upp i tonåren sökte han sig vidare, anledningen var elitsatsningen i Frölunda. En lockande satsning i en sport han älskade.
Första säsongen spelades i lagets U16 innan han sökte in till hockeygymnasiet där han kom in och fick lära sig hur det var att bli elitspelare. På sidan om skolan så levde han i en riktig hockeyfamilj. Hans pappa Jonas var vid den här tidpunkten i slutet av sin karriär i Frölunda, men var kvar på isen och hade C:et på bröstet. Samtidigt spelade Jonathans ett år yngre bror Andreas också hockey.
– Pappa har hjälpt mycket, han har gett tips om hur man ska tänka och vad man ska tänka på. Jag tror även att jag och brorsan hjälpte varandra mycket när vi var yngre utan att vi tänkte på det. Det blev mycket tävling, mycket landhockey och sånt, säger han och ler.
Gymnasietiden rullade på och hockeyn gick framåt. I trean på gymnasiet, säsongen 2011-2012 kom även chansen, Jonathan fick göra sin elitseriedebut.
– Det var jättekul att få chansen, men jag kommer ihåg att steget var ganska stort för mig att ta en plats. Man fick ju inte spela så mycket när man väl var med så det var mest att göra det så bra som möjligt och försöka att inte släppa in några mål bakåt.
Sedan tog gymnasiet slut, och året efter det var även juniorkarriären över. Där stod han, en 20-årig grabb med 17 A-lagsmatcher i karriären och en poäng på elitnivå. Han hade förvisso gjort en kort lånesejour i hockeyettan med Kungälv där han stod för drygt en poäng per match. Han var dock inte klubblös, Frölunda lånade ut centern till IK Oskarshamn som på den tiden huserade i hockeyallsvenskan.
– Mitt första seniorår var bra för mig på sättet att jag fick lära mig att det krävdes mycket mer av en för att spela på A-lags- än juniornivå. Men för min egen utveckling var det nog inte jättebra att gå till allsvenskan, jag fick inte spela så mycket och stod väl still där ett år.
Efter en säsong med lite speltid och sammanlagt sex poäng på 45 matcher gick flyttlasset till Småland och Troja Ljungby i hockeyettan. Där och då hade Johnson på några år gått från en lovande junior som fick träna med Frölundas A-lag och även göra en del framträdanden i laget till att inte klara av hockeyallsvenskan och behöva gå nedåt i seriesystemet ytterligare ett snäpp.
Kunde du känna en bitterhet?
– Ja men lite så. Att man var i hockeyallsvenskan men behövde gå ner till ettan, men jag hade inte varit så bra så jag insåg ganska snabbt att det var här jag får spela just nu och sen får man ta det vidare efter det.
Säsongen i Småland blev den som la grunden för ett liv som hockeyspelare. 20 mål och 20 assist på mindre än 40 matcher och Johnson kunde lämna för att återigen försöka sig på hockeyallsvenskan.
– Säsongen i Troja var jättebra för mig. Jag fick en bra roll i laget och fick ta mina steg som jag behövde för att kunna ta mig vidare.
Efter säsongen i Troja fick den då 22-åriga centern hyra en flyttbil. Den gången för spel i Tingsryd. Hans första säsong i klubben gjorde han 23 poäng och för lagets del blev det final i kvalserien till SHL. Han hade därmed lyckats ta en plats i hockeyallsvenskan och karriären var på uppgång.
Säsongen som kom blev tuffare för både laget och han själv. Hans gamla klubb Troja tog sig samma säsong upp i hockeyallsvenskan och tog kontakt.
– Jag hade haft ett år i Tingsryd året innan där det inte gick så bra som jag hade velat och hoppats. Sen hade jag väl lite flyt att Troja gick upp och tog kontakt med mig. Men sen började det inte så bra där heller. Det var väl då det fanns lite tvivel om man verkligen kunde leva på detta. Då var det ganska tufft.
I Modo firande Johnson stora triumfer där hans 79 poäng från säsongen 2019/20 är hockeyallsvenskt poängrekord.
Men det går fort i hockey, säsongen där han började tvivla var säsongen han tog steget att bli en fruktad poängspelare i hockeyallsvenskan. För även om det kändes dåligt i början för Johnson så blev det på ett individuellt plan riktigt bra. 39 poäng i grundserien och tolv på tio matcher i kvalserien där hans Troja åkte ut.
– Allt började falla på plats, jag fick göra lite poäng och spelet började sitta. Efter halva säsongen blev jag ihopsatt i en kedja som fungerade väldigt bra också, så det hjälpte ju såklart. Det var blandade känslor efter säsongen, kul för min egen del att få ett genombrott men tråkigt för laget då vi åkte ut. Det är inte alls roligt att spela ut ett lag.
Succén i Troja gick inte obemärkt förbi och nu skulle det bära av till Norrland och Örnsköldsvik för spel i Modo Hockey.
– De hörde av sig efter kvalserien där jag hade bra samtal med Björn (Hellkvist, Modos dåvarande tränare). Det lät som att det var något som skulle passa mig, så det kändes som ett bra val.
Första säsongen blev ingen succé för lagets del men Johnson fortsatte göra poäng. Inför säsong två förstärkte laget med offensiv spets. Johnson och hans kedja började starkt och poängen östes in. Det var startskottet på rekordsäsongen. 29 mål, 50 assist.
– Det kändes okej efter första säsongen, men jag visste att jag skulle behöva bli bättre, för målet är ju uttalat där att de ska upp (till SHL). Vi var ganska besvikna allihopa efter säsongen och det var en stor revanschlusta kollektivt till andra säsongen. När vi gick på is så kändes det mycket bättre för min egen del, jag var bättre tränad. När säsongen väl började så gjorde min kedja mycket poäng och Björn hade väl inget val än att spela oss mycket. Konkurrenssituationen stärkte mig.
Tre år senare inför säsongen 2022/2023 kan man se en liknande konkurrenssituation för Johnson, fast i Skellefteå AIK. För efter den makalösa säsongen i Modo tog Johnson sitt pick och pack och fortsatte norrut mot Skellefteå, där han skrev på för AIK.
Hur hamnade du i AIK?
– Jag hade bra samtal med Forssell och Niclas (Lundkvist), och det kändes som om de såg mig som den spelare jag vill vara och jag visste ju historiken med hur bra klubben är på att utveckla spelare. När jag hade pratat med dem så kändes det jättebra. Det kändes lite som sista chansen att ta sig till SHL också, jag var ändå 27 och då kan de börja närma sig att man fastnar.
Första säsongen i AIK slutade med en semifinal för laget och en halv poäng per match i snitt för Johnson.
– Det var skitkul att få spela i SHL, sen var det bara väldigt synd att det var utan publik. Spelmässigt var det lite upp och ner, jag var inte riktigt van med träningen och jag visste att det skulle bli ett stort steg på alla plan. Mitt mål var att visa för alla att jag kunde spela i SHL och det tycker jag att jag klarade av. Jag var väl inte nöjd men det kändes som jag gjorde en okej säsong.
Efter 24 poäng i sin första säsong i AIK-tröjan landade Johnson på 52 poäng den gångna vintern – vilket är den bästa notering i klubben på fem år.
Efter första säsongen blev fokus att fortsätta arbeta på fysiken, mycket för att få bort slitenheten mellan matcherna. Efter alla timmar i gymmet, alla ispass och försäsongen började säsongen där Johnson skulle få karriärens största genombrott. Centern samlade ihop 52 poäng vilket är det mesta en spelare i AIK gjort på fem säsonger.
– Jag, Linus (Karlsson) och Hugg blev sammankopplade på försäsongen redan och fick förtroendet hela vägen. På försäsongen kändes det som att det kunde bli något och sen när säsongen väl började så tycker jag vi började prestera. Sen rullade det bara på hela säsongen.
Nu väntar en säsong där han kommer ha större press, större ansvar och större förväntningar på sig, och i samma veva kommer stjärnan Pär Lindholm hem och konkurrerar om förstacenterplatsen, men även med Wingerli som spelar en del center. En konkurrenssituation som liknar Johnsons i Modo där han och Fredrik Olofsson (nu i Dallas organisation) krigade om platsen som navet i en förstakedja.
– Centersidan känns riktigt bra, det ska bli kul att Pär är hemma igen, att få konkurrera med honom och ta lärdom av honom igen. Han tävlar oerhört hårt och banar väg för oss forwards. Det var jättebra för mig att få se honom förra säsongen, han är absolut högsta europeriska klass.
Under säsongen som stundar fyller Johnson 30 år, och går in på den senare delen av karriären. Han njuter av tillvaron i Skellefteå med sin familj och spelar sitt livs hockey. Därför går han för första gången in i en säsong med en toppspelarstatus i Sveriges bästa liga, samtidigt som hans bror Andreas gjorde sin bästa säsong i NHL nyligen.
Hockeylivet leker för bröderna Johnson som pratat om att någon gång spela tillsammans.
– Vi har pratat om det och det hade varit jättekul att få spela ihop på seniornivå.
Om brödernas karriärer möts någon gång vet bara framtiden – och kanske bröderna själva.
AIK vet i alla fall att de har en av seriens bästa passningsläggare och poängmakare i Jonathan Johnson, som har kontrakt med klubben minst två säsonger till.
Brorsa Andreas Johnsson spelar i NHL och New Jersey Devils.