Situationen är inte helt olik den som var runt AIK för exakt ett år sedan. Även då var laget präglat av väldigt blandade resultat.
Men laget hittat en väg till framgång. Med tio raka vinster växte lagets ”aktier” i sådan grad att laget nämndes flitigt som en utmanare till SM-guld.
Den imponerande segerstreaken kom lite från ingenstans. Det är väl också det enda som talar för att något liknande skulle kunna hända den här säsongen för AIK.
Ojämnheten i AIK är nyckfull, men när den visar sin dåliga sida, som i denna match mot Växjö, saknas alla tendenser till att ny tiosegersstreak skulle kunna bli verklighet.
Likadant gick mina tankegångar när AIK föll mot Leksand.
Samtidigt har det, å andra sidan, varit lätt att hitta guldkorn när AIK har vunnit. Det är bara det att hemmavinsterna mot Örebro och Färjestad har varit ovanligt lätta att glömma med tanke på hur matcherna direkt efter har sett ut i båda sammanhangen.
Växjö är förvisso ett starkt hemmalag med stark defensiv prägel den här säsongen. Andrew Calof påpekade att laget känner sig tryggt så fort laget är ledning, oavsett om det rör sig om bara ett mål.
AIK har svårt att hitta hållbarhet och jämnhet i sitt spel. Tränarna letar efter pålitlighet i formationerna.
I det här läget börjar det bli dags att satsa hårdare på ”säkra kort” än hålla på med den experimentella verksamhet som har pågått.
I torsdagens match mot Växjö kunde tränarna ha återskapat KLM-kedjan betydligt tidigare, än att vänta till mitten av tredje perioden.
Berggren, Wingerli och Frödén borde också bli ett permanent inslag i uppställning. De fick också spela ihop när det återstod drygt tio minuter av tredje perioden.
Växjö kunde tämligen enkelt spela av matchen. AIK hade svårt att hitta någon väg genom den kompakta muren framför Viktor Fasth.
AIK hade två raka mot Växjö, men Smålandslaget såg till att inte bygga något ”boogeyteam”-fenomen runt deras möten. Extra viktigt med tanke på att lagen drabbar samman på nytt redan nästa omgång.
***
Ska man avskeda en tränare ska det finnas goda skäl. Linköping pekade indirekt ut Bert Robertsson som den felande länken när de avskedade honom.
Nu har laget åkt på två raka förluster, mot Örebro och Brynäs. Linköping är ett felbyggt lag i grunden. Så det har snarare blivit defekt än effekt sedan Bert försvann.