Berggren om tiden i Skellefteå: "Bästa valet jag gjort"

Som femtonåring flyttade han till Skellefteå. Sex år senare väntar nästa äventyr på andra sidan Atlanten. I en lång intervju med Norran berättar nu Jonatan Berggren om de tunga skadorna, ryktet om att han är lat – och framtiden. "Det skulle vara kul att inte ha gjort sin sista match i Skellefteå AIK-tröjan", säger han.

"Det har varit svinkul, och förhoppningsvis bor jag här uppe någon dag. Det är det som är målet", säger Jonatan Berggren om tiden i Skellefteå.

"Det har varit svinkul, och förhoppningsvis bor jag här uppe någon dag. Det är det som är målet", säger Jonatan Berggren om tiden i Skellefteå.

Foto: Johanna Salo

Ishockey2021-07-05 08:40

Solen lyser över arenan när Jonatan Berggren slår sig ned på en bänk vid ingången. Det har gått ungefär två månader sedan säsongen tog slut, och sommarträningen pågår för fullt. Men den här gången gör han sig redo inför flytten till Detroit.

– Just nu är allting som vanligt. Det är som en vanlig sommar, man tränar, hänger med polarna och nu med flickvännen i Stockholm. Man blir mer och mer nervös ju närmare det kommer, men just nu tänker jag inte så mycket på det, berättar Berggren.

Den senaste säsongen blev det stora genombrottet för 20-åringen. Två skadepräglade år gick över i en delad vinst i den interna poängligan och belöningen kom snabbt – ett NHL-kontrakt med Detroit Red Wings. Men resan började redan 2015, när Berggren flyttade från Enköping som femtonåring för att ansluta till Skellefteås hockeygymnasium.

– Jag var väldigt hemmakär, så jag var lite rädd för att flytta. Det som var det värsta var att det var läskigt att byta skola, att träffa nya polare och sådant. Men så har det också varit det bästa valet jag har gjort i mitt liv hittills. Det har varit svinkul, säger han och fortsätter:

– Jag tror inte att jag hade varit där jag är och skulle åka till Detroit om jag inte hade vågat flytta upp till Skellefteå. Det är ju tufft att flytta när man är 15, men jag hade ju brorsan med mig som hjälpte mig och lagade mat åt mig också. Jag får väl tacka honom lite också.

Redan tidigt sa många att du var en skicklig talang, men du har också fått mycket kritik. Har du lyssnat på sådant?

– Nja, jag skulle inte säga det. Det är många som har sagt genom åren att jag måste byta spelstil och sådant. Men hade jag lyssnat på dem hade jag nog inte varit här. Man brukar ju säga att de flesta som når någonting måste ha några man hatar för att bli riktigt bra. Jag behöver nog folk som försöker trycka ned mig lite och säga vad jag ska ändra på för att bli bättre. Och de som har sagt så har försvunnit lite, så jag hade ju rätt.

Den tredje säsongen i juniorleden blev den bästa, när Berggren gjorde 18 mål och 57 poäng i J20 och 17-åringen debuterade i SHL. Efter säsongen erbjöds han ett rookiekontrakt i A-laget, men den genombrottssäsong han förutspåtts få blev inte av.

– Det var mycket den sommaren med draften och allting, och jag åkte fram och tillbaka mellan Sverige och USA. När jag väl kom tillbaka ville jag träna extra för att komma ikapp, och då tränade jag på lite för fort och lite för mycket, så kroppen gick sönder.

Skadan höll honom borta nästan hela säsongen, och efter att ha börjat hösten 2019 på ett bra sätt small det igen.

Hur kändes det att ha två sådana skador så tätt inpå varandra?

– Just då var det jävligt tufft. Men nu tänker jag bara positivt på det, att jag fick vara i gymmet och träna upp med och ändå vara med i laget och lära känna alla, säger han och fortsätter:

– Under säsongen kan man inte bygga på sig så mycket, oftast tappar man ju och sedan bygger man på sommaren. Men jag kunde bygga i två år i princip. För talangmässigt och skillsmässigt hade jag nog klarat mig i SHL ändå. Men det var mer konditionen och att bygga upp styrkan som jag behövde för att utvecklas ordentligt. Jag tror inte att jag hade haft den säsongen nu om jag inte blev skadad då.

undefined
"Det har varit svinkul, och förhoppningsvis bor jag här uppe någon dag. Det är det som är målet", säger Jonatan Berggren om tiden i Skellefteå.

Du har haft ett rykte om att vara lat, hur ser du på det?

– Jag vet inte varför jag har fått det där ryktet faktiskt. Jag har alltid kört extra och så, men det kanske är att jag vill vara lite rolig, att jag då framstår som lite oseriös. Om man snackar med folk i laget och coacherna så tror jag att de säger att jag kör på väldigt hårt, så den bilden att jag är lat får stå för dem som sa det, säger Berggren och skrattar.

Men att vara rolig och bjuda på sig själv är något han vill, och är glad att han har fått göra.

– När det går bra är det ju lätt att slappna av och bara vara sig själv. Det var många killar i laget som var väldigt roliga, så då spinner det bara på. Det är som varje jobb, har man tråkigt så vill man inte gå dit. Men det är kul att folk ser mig så, för det är så jag vill vara. Det har varit roligt, och att folk uppskattat hyssen man gjort på sociala medier med danserna och sådant. Det har varit många som har sett det och ja, det har bara varit roligt.

Säsongen 2020/2021 kom och skadorna höll sig undan. Och även om det blev ett uttåg i semifinalen blev den ett kärt minne.

– Det är den roligaste säsongen i mitt liv hittills. Vi hade ett sjukt skönt gäng, alla kunde vara med alla och vi hade otroligt roligt varje dag. Jag fick göra lite poäng i första matchen, och så byggdes självförtroendet på. När man har det går pucken ofta stolpe in i stället för stolpe ut, och man lägger passningen rätt, säger han innan han nämner slutspelet:

– Det var väldigt tungt då, att åka ut i semifinalen. Man visste att det skulle vara sista matchen på vem vet hur länge i Skelleftetröjan, det var sorgligt. Men det var otroligt jämna matcher och synd att man inte hade publik. Luleåserien hade kunnat bli historisk med publik, för det var jäkligt kul att spela den, den kommer man att minnas resten av livet. Jag kommer komma ihåg den här säsongen med glädje.

Du visste alltså redan att du inte skulle bli kvar då?

– Ja, jag hade gjort en bra säsong och kunde visa att jag också höll på landslagsnivå, och kände att jag kunde ta steget över. Snacket var ganska tidigt att jag skulle åka över, och jag kände mig redo.

Även om Berggren debuterade i Tre kronor och gjorde en bra insats blev det inget VM i slutändan, något som tog hårt.

– Det är såklart roligt att Frödén, "Winge" (Andreas Wingerli), Pär (Lindholm) och Pudas fick spela, men det var också tråkigt för mig. Det hade känts lugnare om jag själv hade känt att jag inte platsade och inte kunde bidra. Men nu när det gick så bra och jag gjorde mycket poäng och skapade mycket så kändes det extra surt när man blev bortplockad.

undefined
Jonatan Berggren fick tillbringa mycket tid i gymmet, då han skadades två säsonger i rad. "Jag tror inte att jag hade haft den säsongen nu om jag inte blev skadad då", säger han.

Har du fått någon förklaring förutom att NHL-spelarna anslöt?

– Nej, det var väl just det att när NHL-spelarna kom så fanns det inte plats. Jag vet inte om man ska gå den vägen, att om man spelar i NHL ska väga tyngre än att man gör mycket poäng i SHL, men det är inte jag som tar ut laget. Såklart var jag sur och ledsen, men när jag tänker tillbaka på det så är det kanske det bästa om något år, säger Berggren, som redan kan se fördelar med att det inte blev något VM:

– Det blev inte jättemycket vila under säsongen när man har varit mycket med landslaget och sådant, så jag fick tid att vila.

I början av september är tanken att Jonatan Berggren lämnar Sverige och åker över Atlanten. Då börjar kampen om att ta en plats i Detroit.

– Det blir väl som när jag börjar här i Skellefteå, att börja på ruta ett igen. Man får jobba sig uppåt i hierarkin, så det är bara att kämpa och inte bli för nere om man får en dipp. Det är bara att gå ner i gruvan och jobba, säger han med ett flin.

Hur mycket har det betytt att spela i Skellefteå AIK som förening?

– Det är väl allt. Man visste inte riktigt vad som väntade när man kom hit som femtonåring, men nu känner jag nästan alla i klubben. Det har varit svinkul, och förhoppningsvis bor jag här uppe någon dag. Det är det som är målet. Det skulle vara kul att inte ha gjort sin sista match i Skelleftetröjan utan publik, det är ju med publik man vill spela. Jag har ju visat klipp för familjen när hela klacken hoppar. Det är det man vill uppleva, säger han innan han avslutar:

– Man får se när det blir, men förhoppningsvis kommer jag tillbaka.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!