Den spelskicklige backen, som är född 2005, fick chansen i junior-VM vid årsskiftet trots att de flesta övriga andra spelarna var födda 2003.
Axel Sandin Pellikka spelade 114 matcher, och noterades på dessa för 25 mål och 53 assist, under säsongen 2022/2023 och hamsterhjulet bara fortsätter att snurra för 18-åringen som har dubbla USA-resor inbokade i juni. Först väntar olika tester i Buffalo i inledningen av juni och därefter stundar NHL-draften i Nashville vid midsommar, där den högerfattade backen väntas väljas i den första rundan.
– Jag har inte hunnit tänka så mycket på det, men det ska bli en jättekul upplevelse. Sedan är det ju så att även om man blir vald så måste man jobba väldigt hårt för att ta sig dit man vill, säger Sandin Pellikka.
Innan draften väntar alltså en vecka bestående av en rad tester tillsammans med de hetaste spelarna inför sommarens draft. En testvecka, som pågår mellan 4 och 10 juni i Buffalo, som sticker ut. Minst sagt.
– Det är väl inte vilken testvecka som helst, även om vi har mycket tester här i Skellefteå, haha.
Hur går tankarna? Är du nervös?
– Såklart är det spännande, men jag kommer nog bara att köra på. Sedan tycker jag väl inte att jag har några problem med engelskan heller, så det kommer nog att gå bra.
Har du förberett dig på något extra inför detta?
– Efter några veckors ledighet ska jag ju börja träna med A-laget igen och vi får väl se om fystränarna tycker att jag ska göra något annorlunda inför det här.
Efter testveckan i Buffalo åker 18-åringen hem till Skellefteå i hopp om att fortsätta att "bygga på sig lite muskler" inför den stundande säsongen. Och sedan väntar en andra resan över Atlanten inför draften i Nashville 28-29 juni.
– Det blir ju lite tidsskillnad, men jag var ju över till USA några gånger förra säsongen och förhoppningsvis kan jag hantera den bättre den här gången, säger han och skrattar.
Inför förra säsongen var förhoppningen om att få göra träningsdebut med Skellefteå AIK:s A-lag; ett mål han med facit i hand uppfyllde med råge.
När säsongen summerades hade backtalangen hunnit med 22 SHL-matcher och sju CHL-matcher och fått sitt stora genombrott. Säsongen kröntes också med JVM-spel, trots att han var två år yngre än de flesta av sina med- och motspelare, och ett silver på U18-VM.
Allt som allt blev det 114 matcher på J18-, J20- och A-lagsnivå.
– Det har varit en jävligt rolig säsong och den har varit väldigt händelserik. Jag har haft bra utveckling, spelat med bra spelare och gjort över 100 matcher – så det har väl varit lite av en raketresa, säger han och fortsätter:
– Det har gått väldigt fort från att spela med J18 till att spela derby mot "Löven" med A-laget under försäsongen. Nu ska jag försöka att landa lite innan nästa säsong börjar.
Den ödmjuke och talföre 18-åringen står stadigt på fötterna på jorden, trots att allt och lite till har hänt det senaste året.
– Efter en träning eller en match är det oftast bara att fokusera på nästa träning eller match. Folk brukar säga att det är bra att ha kort minne i hockey och det försöker jag att ha, säger han och skrattar.
Har det varit jobbigt någon gång? Har du känt någon press eller stress?
– Jag skulle inte säga att det gått tungt, men nog har det funnits perioder där jag inte känt mig pigg. Men som person är jag ganska lugn och att kombinera skolan med hockeyn har gått bra; jag har liksom inte stressat upp mig i onödan.
Och väldigt mycket mer uppmärksamhet än tidigare?
– I början var det lite smånervöst med alla intervjuer och så där, men nu har jag börjat vänja mig vid det.
Säsongen på isen avslutades med ett silver på U18-VM och priset som turneringens bäste back. Snart väntar fysterster i Buffalo inför NHL-draften i Nashville i juni.
Säsongen avslutades med ett andra världsmästerskap och efter fjärdeplatsen på junior-VM i början på 2023 blev det ett silver på U18-VM för Sandin Pellikka och lagkamraten från J20, Zeb Forsfjäll i april.
– Vi hade ett starkt lag med många bra karaktärer och en bra rollacceptans. Jag tycker att vi kom ihop bra som grupp och sedan fick vi ju bästa möjliga start med 8–0 mot Kanada i premiären, vilket gav oss riktigt bra självförtroende.
Väl i semifinalen stod Kanada på nytt på andra sidan rinken, och Sandin Pellikka och hans lagkamrater var förberedda på en helt annan typ av motstånd.
– Vi pratade om det i laget inför den matchen, att det aldrig kommer att bli 8–0 igen. Att möta Kanada i ett slutspel är något helt annat och det stod ju länge 2–2 innan det rann iväg mot slutet och vi vann ändå rätt komfortabelt, berättar han.
I finalen stod USA för motståndet och efter stor dramatik och ett övertidsavgörande fick Småkronorna nöja sig med ett silver.
Sandin Pellikka prisades som turneringens bäste back och tog en plats i all star-laget, men de individuella framgångarna hade han gärna bytt bort.
– Det var såklart roligt och en liten bonus att få pris, men jag skulle alla dagar i veckan byta ut dem mot att få bita på en guldmedalj istället...
Väl tillbaka på hemmaplan har 18-åringen fått möjligheten att andas ut och samla kraft inför vad som brukas beskriva som "det svåra andraåret".
Hur går tankarna inför nästa år?
– Vad som helst kan hända, men jag ska bara fortsätta att spela mitt spel. Just nu vill jag bara slappna av och det blir väl först när sommarträningen startar om på allvar som jag ska börja blicka framåt.
Vad tror du blir viktigt för dig? Finns det några fällor att undvika?
– Jag tror att det blir viktigt att inte sväva iväg och tro att man är något speciellt bara för att det har gått bra, då kommer det snabbt en bakslag.
Inför säsongen hoppades Axel Sandin Pellikka på att få göra sin träningsdebut i A-laget, men när säsongen summerades hade den högerfattade backen gjort 22 SHL-matcher och sju CHL-matcher.
Under intervjun återkommer genombrottsmannen ofta och gärna till att prata om de positiva förebilderna, och idolerna, som han under säsongen har fått dela omklädningsrum med. Och nog finns det en och annan klyscha som har snappats upp från de mer etablerade A-lagsspelarna.
– Någon tror jag att jag har tagit från Pudas, säger han och skrattar.
Vad ser du som de stora höjdpunkterna från förra säsongen?
– Mest bara att jag har fått många bra gemenskaper och spelat med stora spelare som till exempel Joakim Lindström och Oscar Möller. De har tillhört de bästa i SHL i många år och att få se hur hårt de kör varje dag har varit väldigt inspirerande för mig.
Vad är det som sticker ut med dem?
– Även fast de kanske är inne på sluttampen av sina karriärer så sitter de lite extra på cykeln, de vill hela tiden vara bäst och sedan vet båda om vad som krävs för att vinna. Det ger mig lite driv också.
Och i omklädningsrummet har Sandin Pellikka också fått bekanta sig med urkraften Petter Granberg, som liksom backtalangen kommer från Malmberget.
– Det märks att han är från malmfälten. Jag vet inte om han har jobbat i gruvan sedan han var två år, men han är overkligt stark.
Hur märker man det?
– Om jag kör ett cykelpass och ligger på 200-300 watt så kan han, helt lugn, köra sin nedvarvning på 400. Han är ett monster, säger han och ler.
Och precis som Granberg valde Sandin Pellikka Skellefteå AIK, och inte Luleå, när det blev dags att flytta för att ta sin hockeysatsning till nästa nivå.
Det har sagts att det var nära att det blev Luleå?
– Det där är något som kommit från ingenstans och det fanns aldrig någon tanke för mig på att flytta dit. Det var Skellefteå AIK som gällde från första början.
Hur kom det sig?
– Jag har varit med på hockeyskolorna här sedan jag var liten och det kändes som hemma direkt. Det var inget svårt val alls, avslutar 18-åringen.