Hade AIK inlett åttondelsfinalen mot Sparta Prag med bortamatch och en uddamålsseger hade jag redan där börjat förvarna vaktmästarna i Skellefteå Kraft arena om att boka in en reklamändring på både is och sarg inför kvartsfinalerna som ska avgöras i december.
För även om prestationen i tisdagens bortamatch i grund och botten var svag, så imponerade resultatet om man ser till de 60 minuterna.
Men CHL-åttondelsfinalen avgjordes över 120 minuter och då är det inte bra nog att förlora med 3–1 på hemmaplan i en match man dominerar både spel- och chansmässigt.
Samtidigt har AIK gått på lite folk under de senaste veckorna och CHL-matcherna har kostat mycket energi, så i det långa loppet behöver det inte vara negativt för AIK att framöver endast fokusera på spelet i SHL.
AIK-tränaren Robert Ohlsson var inne på det direkt efter uttåget och konstaterade att uppförsbacken var för brant efter den inledande förlusten – och det var en situation som AIK själva satte sig i.
Det räckte egentligen inte ens med att AIK var i tvåmålsunderläge efter tre av sex perioder, en svag start på returmötet gjorde att AIK var i tremålsunderläge med 20 minuter kvar att spela.
Att med facit i hand säga att AIK borde ställt upp med bästa möjliga lag, dit räknar jag Lindvall mellan stolparna, i hemmamatchen för att öka chanserna till ett bra resultat för att sedan åka till Sparta Prag och låta tjeckerna jaga är knappast världsomvälvande.
Men likväl är det där jag hamnar efter sex perioder och 120 minuter av åttondelsfinalen i CHL.
AIK försökte köra upp för en backe med handbromsen i – och sällan fungerar det att bromsa sig framåt.