"Jag går och hoppas på att jag ska vakna upp en dag med ett beslut. Men just nu vet jag faktiskt inte", säger en fundersam Alice.
Skelleftetjejen är född 1997 och har en gedigen karriär trots att hon bara är 23 år gammal. Efter sina framgångsrika år i Umeklubben Iksu – där det bland annat blev två SM-guld – provade hon förra säsongen på ett häftigt äventyr som spetsimport i schweiziska Dietlikon.
Men när hon nu blickar framåt, mot en höst och en eventuell ny säsong, väger hon fördelarna mot nackdelarna med innebandyn. Om hon ska fortsätta eller lägga klubban på hyllan.
– Jag går och hoppas på att jag ska vakna upp en dag med ett beslut. Men just nu vet jag faktiskt inte. Det är 50/50, berättar Alice.
Den stora anledningen till tveksamheterna är tiden som försvinner för övriga viktiga intressen i livet.
– Allt tid går egentligen till ens arbete och träningar varje kväll och matcher på helger. Jag älskar bland annat att vara i fjällen och åka skidor, men det hinns inte med. Och folk kanske inte alltid förstår att det är så, att vi har en hobby på elitnivå och att vi behöver dra in pengar under dagarna på våra vanliga jobb, säger Alice och fortsätter:
– Samtidigt är det ju fantastiskt roligt med innebandy. Det har gett mig så mycket.
Idag jobbar Alice heltid på HSB i Umeå där hon också bor med sin pojkvän.
Flera SSL-klubbar har hört av sig, bland annat Thorengruppen från Umeå, som till stora delar består av fjolårets Iksu som tvingades dra sig ur SSL av ekonomiska själ.
– Sen vill gärna Dietlikon att jag kommer tillbaka till dem i Schweiz. Men att det blir så ska mycket till just nu då jag har jobb här i Umeå.
Är Thorengruppen huvudalternativet?
– Det är givetvis det mest smidiga om det blir så att jag fortsätter. Så de ligger högt upp.
Granstedt fanns inte med i senaste landslagstruppen.
– Jag har haft bra kontakt med "Kotten" (Åsa Karlsson, förbundskapten) och vi beslutade gemensamt att det var bättre att ge någon annan chansen den här gången. Men jag fick också veta att de inte stänger några dörrar för mig om jag fortsätter.
Trots att hon velar om framtiden har Alice tränat på precis som vanligt.
– Jag har förberett mig på bästa sätt och är redo. För om det blir så att jag fortsätter så vill jag spela någonstans med bästa förutsättningar för att prestera så bra som möjligt. Då vill jag även spela i landslaget. Så det är allt eller ingenting som gäller. Inget mellanting, avslutar hon.