Det var en match med två olika ansikten. Det efter att Sunnanå såg sömniga och oinspirerande ut i första halvlek och därefter som ett väloljat maskineri i andra.
Efter matchen lyste Annika Kukkonens frustrationen igenom.
– Det ska inte behöva blir så här. Men tyvärr märktes det redan på uppvärmningen, för det var blekt, avvaktande och obeslutsamt redan då.
Varför blir det så i en viktig match?
– Jag vet faktiskt inte. Men vi gjorde allt för att få laget att tända till. För vi tog snacket redan där och då och även precis innan match. Vi pratade om att om vi startar matchen på samma sätt som vi agerade på uppvärmningen så kommer vi att torska. Och vad gör vi? Jo, startar så...
Kukkonen kunde då se Mallbacken koppla greppet rejält och även få utdelning. Först 0–1 i den elfte minuten, efter en hörna, och strax därefter även 0–2 när Mallbackens duktiga mittfältare Emmie Johansson hittade bortre burgaveln efter ett snyggt volleyskott, som Lovisa Koss sånär fick fingrarna på.
– Det kändes så trist då vi med lite mer motivation och inställning hade kunnat klara 0–1 i paus i alla fall. Och då hade vi fått med oss poäng och kanske till och med vunnit, analyserade Kukkonen.
Efter noll avslut på mål och inte ett enda ordnat anfall i första halvlek var det ingen som trodde att Sunnanå skulle göra match av detta.
Men efter att Umeå IK-lånet Wilma Carlsson kom in i paus förändrades även mentaliteten i hela SSK.
– Wilma var kanske lite sur att hon inte fick starta matchen. Men hon använder det på rätt sätt och kliver in och jobbar stenhårt, berömmer Kukkonen.
Sunnanå agerade som ett nytt lag. Skapade läge på läge och vann dessutom de flesta närkamperna.
En av spelare som visade vägen var nya backen Annika Schmidt, som bytt från sin mittbacksplats till högerback.
– De som kom in i andra halvlek – Wilma (Carlsson), Cajsa (Lundström) och Akulina (Korhonen) hjälpte till att skapa mod till hela laget. Och det var så nära att vi kvitterade. Jag tycker vi var värda det, för vi spelade verkligen bra och skapade så många chanser i andra, säger Schmidt.
Reduceringen kom efter ett självmål i den 75:e minuten. Närmast en kvittering var just Annika Schmidt, som fick på ett stenhårt vänsterskott från en tilltrasslad situation i straffområdet.
– Alltså, jag vet inte hur hon räddade den. Det var surt att vi inte fick mål där då jag tyckte vi var värda det.
Schmidt fick pris som Sunnanås bästa spelare. Men det var inget hon direkt gladdes åt.
– Jag och hela laget är mest besvikna på det sätt vi genomför första halvlek på i en så pass viktig match. Det får inte hända, för vi var inte redo att spela idag, säger Schmidt, som i en närkamp med Mallbackens Sarah Michael fick en slag i ansiktet vilket ledde till näsblod:
– Det var tufft idag, jag fick även en smäll mot kinden i situationen när jag var nära att göra mål. Det är tufft, men det är också fotboll.
Inför matchen deltog lagen i en landsomfattande manifestation i elitettan och damallsvenskan. I fokus stod publiken, som i rådande pandemi inte får vara på plats.
Alla spelare bar en särskild tröja på uppvärmningen med budskapet "Vi saknar dig". På Schmidts stod det Hanna, som i Hanna Marklund.
– En stor ära för mig att få böra en landslagslegendar på min tröja. Jag fick rysningar.