Lagbild, Petikträsk IF. Aktiva år 1947 - 1952. Hemmaplan Pinnmovallen. Bakre raden fr v: Ingvar Vikberg, Tage Roslund, Tage Lundström, Folke Persson, Assar Lundström och Martin Holmlund. Främre raden fr v: Gösta Lundström, Rolf Roslund, Alf Roslund, Georg Roslund och Filip Roslund.
Göran Bergmarks intresse för lokal fotbollshistoria har bland annat lett till att han medverkar i boken ”Idrottsplatsen i våra hjärtan” som kom ut för några år sedan.
Nu är han i full gång med nästa projekt: en bok om fotbollslagen i Norsjö kommun.
Tanken är att det ska bli en lättsmält produkt.
– Det blir en kortare historik, roliga anekdoter, några intervjuer och en massa foton, berättar Göran.
De lag som är med i boken är sådana som har deltagit i seriespel på seniornivå. Dessutom blir det en liten bonus med Kattisbergs BK, Lillholmträsk BK och Norsjökamraterna, som var hemmahörande i Umeå.
Totalt handlar det om femton herrlag och fem damlag. Det är viktigt att ge damerna plats då de ofta blir förbigångna i den här typen av böcker, tycker Göran:
– Vi har flera damlag som gett eko. Norsjö Ladies tillhörde pionjärerna och Bastuträsks flickor vann den rikstäckande 70-iaden 1978.
Norsjö Ladies 1968. Bakre raden fr v: Eva Bohman, Birgitta Bjursell, Inga-Britt Holmlund, Margareta Brännström och Barbro Stenlund. Främre raden fr v: Kristina Nyström, Barbro Stoltz, Maud Lundgren, Gun Sundin, Ulla Grahn och Anita Berg.
Genom detektivarbete och kontakter har han lyckats få tag på foton på alla lag utom Bjurträsks damer. Anekdoterna kretsar ofta kring personer som gjort avtryck på eller utanför planen.
Ett exempel är när den trogne NIF-supportern Knut Sundström blev påkörd av en bil och kastades över cykeln på väg hem från idrottsplatsen efter en match.
– Den förtvivlade bilisten hoppade ut ur bilen och frågade hur det gick. Då reste sig Knut Sundström upp, rättade till kepsen och sa ”2–0 till Norsjö”.
En annan händelse utspelade sig under en match mellan Kusfors och Kåtaselet på den tiden det bara fanns spelarförteckningar, inga laguppställningar. När domaren Sigvard Nordén skulle varna en spelare i Kåtaselet och frågade vad han hette fick han svaret ”August Strindberg”.
Efter att ha kollat spelarförteckningen och konstaterat att det inte fanns någon med det namnet ställde domaren frågan igen. När svaret blev detsamma tröttnade han och gav spelaren rött kort.
– De möttes senare på dans i Hej. Då var det någon som knackade Sigvard på axeln och sa ”känner du inte igen mig, det är jag, August Strindberg”, berättar Göran.
I juli 1982 hade Kvarnvalla sitt mest celebra besök någonsin. Östtysklands landslag låg på träningsläger i Kvarnåsen i en vecka. Ett meriterat DDR med OS-guld 1976 och OS-silver 1980. Närmast förbundskapten Rudolf Krause.
Vad är det då som gör lokal fotbollshistoria så intressant? Ja, Göran har alltid fascinerats av engagemanget i klubbarna:
– Det handlar om eldsjälar som verkligen har brunnit för sin klubb, som har lagt ned själ och hjärta i att bygga upp föreningen. Varje by med självaktning skulle ju ha ett lag.
Historien om alla fotbollslagen är också en del av en större berättelse.
– Att folk flyttar från landsbygden är tyvärr ett faktum. Man ser att lag efter lag läggs ned och att fotbollsplaner försvinner när eldsjälarna inte längre orkar eller finns kvar, säger Göran.
Samtidigt fascineras han av fotbollsplanerna i till exempel Hemmingen, Åmliden och Risliden fortfarande klipps och sköts om trots att lagen inte längre finns kvar.
Göran beskriver sitt fotbollsintresse som medfött. Han hängde tidigt med pappa Yngve och såg Norsjös matcher på Rännaren, dessutom följde hans pappans fotbollskarriär i Kvarnåsen.
Görans pappa Yngve Bergmark redo för match med Kvarnåsens SK borta mot Fromheden 1968.
Däremot blev den egna fotbollskarriären kort. En besvärlig knäskada, i kombination med dåligt självförtroende, gjorde att han slutade som 16-åring.
– Tekniken var mitt signum. Den försöker jag hålla igång än, säger Göran.
Fotnot: ”August Strindberg” hette egentligen Karl-Johan Lundkvist.